Riksdagens Skrifvelse N:o 65

Riksdagsskrivelse 1897:65

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

]!C:o 65.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående
ändrade grunder för den kommunala beskattningen.

(Lagutskottets utlåtande n:0 24 och memorial n:o 83.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har uti en af enskild motionär gjord framställning
påpekats behofvet af en särskild, på förordningen om allmänna
bevillningen icke hyllande kommunalskattelag. Härvid har bland annat
anförts, att, då man, i stället för att, i öfverensstämmelse med innebörden
af stadgandet i 57 § regeringsformen, åvägabringa eu särskild, af Kongl.
Maj:t och Riksdag gemensamt stiftad kommunalskattelag, åtnöjt sig med
att allt fortfarande bibehålla den äldre anordningen att grunda den kommunala
beskattningen på den till staten utgående allmänna bevillningen,
man dermed äfven bibehållit ett mycket betydande hinder emot önskvärda
reformer i beskattningsväsendet.

Då kommunalskatten vore den i regeln långt större, mer tryckande
och för folket vigtigare direkta skatten, vore det helt visst äfven lämpligt,
att den finge hvila på egen, efter de kommunala förhållandena afpassad
grund i stället för på en med annat syfte och med hänsyn till helt
andra förhållanden upptagen statsskatt sådan som den allmänna bevill -

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

7

ningen. Genom erhållandet af eu särskild, af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftad, fullständig kommunalskattelag skulle man dessutom
vinna större säkerhet icke blott för mera lämplighet och rättvisa, utan
äfven för en större fasthet i den kommunala beskattningen, än då densamma,
såsom nu vore förhållandet, grundades på en för annat ändamål
afsedd förordning, som kunde af Riksdagen allena ändras och i sjelfva
verket faststäldes för blott ett år i sänder.

Det låter sig för öfrigt icke förnekas, att de kommunala beskattningsförhållandena,
sådana de hos oss för det närvarande gestalta sig, gifva
befogade anledningar till klagomål öfver tyngden af de bördor, som de
kommunala utgifterna pålägga kommunmedleminarne, och som mångenstädes
taga i anspråk en icke ringa del af de beskattades inkomster. Antagligt
är också, att de rådande olägenheterna skulle kunna lättare afhjelpas,
än nu låter sig göra, om den kommunala skattskyldigheten frigjordes från
det ovilkorliga sambandet mellan densamma och den direkta skattskyldigheten
till staten; och det kan icke bestridas, att olikheten mellan statens
och kommunens uppgifter gifver stöd åt den åsigten, att de grunder, efter
Indika å ena sidan staten och å den andra kommunerna hafva att af sina
medlemmar upptaga de för sin verksamhet erforderliga afgifter, icke böra
hufvudsakligen vara alldeles enahanda, likasom det icke utan skäl torde
hafva framhållits, att ett upphäfvande af berörda samband skulle underlätta
tidsenliga reformer på bevillningslagstiftningens område.

I detta afseende tillåter sig Riksdagen erinra derom, att de utaf
särskilda komiterade den 2 november 1894 och den 9 december 1895
afgifna betänkande och förslag samt utlåtande rörande ändring i gällande
bevillningslagstiftning, i syfte att — med hänsyn till den ökade direkta
beskattning, hvilken af statsmagterna ansågs böra blifva en följd af de
vid 1892 års urtima riksdag fattade beslut — dels öka effektiviteten af
bevillningsförordningens bestämmelser, dels åvägabringa en mera likformig
tillämpning af desamma och dels särskildt på ett verksammare sätt än
för närvarande med beskattning träffa vissa inkomstarter, nogsamt gifva
vid handen, att det i vår skattelagstiftning rådande sambandet mellan bevillningen
till staten och den kommunala skattskyldigheten, eller med andra
ord bevillningens grundläggande betydelse för kommunalbeskattningen,
förorsakar stora svårigheter och i många fall reser oöfverstigliga hinder i
vägen för bevillningslagstiftningens reformerande i önskvärd rigtning;
samt att särskildt 1894 års komité funnit sambandet mellan bevillningen
och kommunalbeskattningen stå så hindrande i vägen för reformerande af

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

bevillningslagstiftningen, att komitén för möjliggörande af en enligt dess
åsigt vigtig reform sett sig nödsakad att — ehuru sådant eljest icke ansågs
ligga inom omfånget för det komitén lemnade uppdrag — framställa
förslag om upphäfvande för visst fall af det ifrågavarande sambandet.

Då jemväl exemplet från andra länder, der man sökt lämpa kommunalbeskattningen
efter särskilda, af den direkta statsbeskattningen i
större eller mindre mån oberoende beskattningsgrunder, kommit Riksdagen
att inse behofvet och värdet af en allsidig undersökning, om ej äfven hos
oss en dylik anordning skulle befinnas lämplig och om ej derigenom skulle
kunna aflägsnas en del af de i vårt beskattningssystem nu rådande och
med skäl öfverklagade missförhållanden, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kongl. Maj:ts täcktes låta utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen
må kunna byggas på annan grund än den allmänna bevillningen,
och, derest detta finnes möjligt, för Riksdagen framlägga förslag till särskild
kommunalskattelag.

Stockholm den 5 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.