Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 11

Riksdagsskrivelse 1890:63

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 11

nor samt den senare eller det så kallade stora kreditivet, till tre millioner
kronor.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.

N:o 63.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1890.
— —• — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående fortsättning af statens
jernväg sbyggnader.

(Statsutskottets utlåtande n:o 39 och memorial n:o 46.)

Till Konungen.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att stambanan genom
öfre Norrland skall under iakttagande af hufvudsakligast samma tek -

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

niska bestämmelser, som äro faststälda för linien Långsele—Vännäs,
fortsättas från trakten af Vännäs vid Ny by öfver Degerfors, Jörn och
Elfsbyn till Öfver Luleå, med rätt för Eders Kongl. Majd att närmare
förordna om de orter, jernvägen bör genomgå, samt under vilkor i öfrigt
att landsting kommuner eller enskilde i enlighet med de af jernvägsstyrelsen
föreslagna bestämmelser kostnadsfritt för staten afstå all
för anläggningen erforderlig mark och ansvara för deraf förorsakade
olägenheter och intrång, samt att landsting eller kommuner förbinda
sig att under byggnadstiden å af jernvägsförvaltningen bestämda tider
och ställen utmed jernvägslinien mot gångbart pris tillhandahålla sammanlagdt
200 sågtimmer för hvarje kilometer af banans längd, allt med
skyldighet derjemte för vederbörande att hålla staten skadeslös för
hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma att
brista;

samt till fortsättning af arbetena å stambanan till Vännäs och
anskaffande af rörlig materiel till bansträckan Anundsjö—Vännäs samt
till påbörjande af arbetena å banan till Öfver-Luleå för år 1891 bevilja
ett anslag af 4,665,000 kronor och deraf anvisa å riksstaten utom
hufvudtitlarne 2,000,000 kronor samt 2,665,000 kronor att af upplånta
medel utgå från riksgäldskontoret.

Riksdagen har redan år 1886 erkänt, att anläggningen af ifrågavarande
jernväg påkallades af ej blott ekonomiska och lokala utan äfven
strategiska och politiska skäl. Nämnda års Riksdag ansåg sig likväl
icke böra besluta utförandet af en så stor jernvägsanläggning som från
8ollefteå ända till Luleå, utan stannade vid att besluta banans framdragande
till Vännäs för att derigenom åt kommande Riksdagar bevara
möjligheten att, efter då sig företeende omständigheter, besluta, huru
vida jernvägen borde ytterligare fortsättas eller icke.

Lika med 1886 års Riksdag anser Riksdagen jernvägen böra framdragas
in uti Norrbotten.

Hvad beträffar valet emellan de båda utstakade linierna, den östra
eller yttre öfver Rödå, Bygdeträsk och Lill-Pite och den inre eller
vestra öfver Degerfors, Jörn och Elfsbjm har Riksdagen bifallit Eders
Kongl. Maj ds framställning i afseende på den inre liniens sträckning,
d. v. s. jernvägens framdragande öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn.

Deremot liar Riksdagen för närvarande icke funnit det nödigt
eller ens lämpligt att fixera slutpunkten för banan i vidare mån, än
att denna punkt skall förläggas å Luleå—Ofotens jernväg, och detta
så mycket hellre som någon olägenhet icke lärer kunna uppstå deraf,

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 13

att det) definitiva bestämmandet af banans ändpunkt tills vidare får
anstå.

I fråga om de vilkor, hvilka Eders Kongl. Maj:t föreslagit för
norra stambanans fortsättning delar Riksdagen statsrådets och chefens
för civildepartementet åsigt om nödvändigheten af stadgande!! i sådan
rigtning som de föreslagna. Riksdagen har dock ansett en något förändrad
formulering af vissa bland dessä vilkor nödvändig.

Så har Riksdagen för att förekomma missförstånd med afseende
å den tid, upplåtelsen af mark afser, särskild! utmärkt, i hvithet fall
upplåtelsen sker för alltid och i hvilka den sker endast för den tid,
hvarunder arbetet fortgår. Det sistnämnda är händelsen med upplåtelse
af mark för sidoschaktningar, jordupplag samt sten- och grustägter
med dertill hörande vägar och sidospår. All annan mark måste enligt
sakens natur upplåtas för all framtid.

Såsom vilkor har, bland annat, uppstälts, att genom skogsmark
skall upplåtas en konstant bredd af minst 15 meter å hvardera sidan
af banans medellinie med all å densamma växande skog. Då uttrycket
»minst 15 meter» tillkommit på den grund att, der banan måste framdragas
genom djupare skärningar eller på höga bankar, redan för sjelfva
jernvägen kali erfordras en större bredd än 15 meter från medellinien,
men berörda uttryck medgifver eu fullkomlig frihet att öfverallt i skogsmark
till jernvägen intaga en obestämd större bredd än 15 meter från
medellinien, har Riksdagen åt ifrågavarande vilkor sökt gifva den form,
att såsom regel stadgas en upplåtelse i skogsmark af 15 meters bredd
å hvardera sidan af banans medellinie och att en större bredd må till
jernvägen intagas, endast der arbetets beskaffenhet sådant påkallar.

Då under jernvägsarbetets fortgång plats för upplag af sten torde
erfordras lika väl som plats för jordupplag, har Riksdagen, till förekommande
af tvist, härom inryckt ett stadgande. Härjemte har Riksdagen
i fråga om den mark, som upplåtes till begagnande under arbetets
fortgång, ansett sig böra tillstyrka införandet af den föreskrift att
dylik mark skall vid arbetets fullbordande återställas i det skick, hvari
den då befinner sig, d. v. s. utan skyldighet för jernvägen att bortföra
upplagd jord eller sten, igenlägga upptagna vägar o. s. v.

Emot öfriga vilkor om upplåtandet af mark har Riksdagen icke
funnit något att erinra; och är Riksdagen öfvertygad derom, att de
föreslagna stadgandena skola af vederbörande tillämpas med all den
varsamhet, som är att iakttaga, på det att den enskilde ej må få vidkännas
större uppoffringar eller nödgas lida större intrång, än arbetet
oundgängligen kräfver.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Stadgandet att landsting eller kommuner skola vid banlinien till
i orten gångbart pris tillhandahålla sågtimmer till ett antal af omkring
200 stycken per kilometer af banans längd har Riksdagen ansett kunna
medföra onödig omgång. Bansträckan Vännäs—Boden, inre linien, är
297 kilometer lång, och hela det antal sågtimmer, som skulle levereras,
omkring 60,000 stycken. Riksdagen kan icke föreställa sig, att några
egentliga svårigheter skola möta att på öfverenskommelsens väg anskaffa
berörda qvantitet till gängse pris. Skulle det emellertid visa sig
omöjligt att anskaffa den eller kunde den ej erhållas utan oskälig kostnad,
torde en föreskrift derom, att landsting eller kommuner äro förpligtade
att, när och hvar Eders Ivongl. Maj:t så pröfvar nödigt, leverera
sågtimmer till den föreslagna qvantiteten, göra till fyllest.

Riksdagen, som kommer att i särskild skrifvelse meddela sitt beslut
om sättet för anvisande af det beviljade anslagsbeloppet, har alltså
på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, att
Riksdagen

a) beslutat att stambanan genom öfre Norrland skall under iakttagande
af hufvudsakligast samma tekniska bestämmelser, som äro faststälda
för linien Långsele—Vännäs, fortsättas från trakten af Vännäs
vid Nyby öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till någon punkt å Luleå—
Ofotens jernväg, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna
om de orter, jernvägen bör genomgå samt under vilkor i öfrigt:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas:
dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans
medellinie samt, der arbetets beskaffenhet betingar en större bredd,
hvad som i sådant hänseende erfordras, med all å den upplåtna marken
växande skog;

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning
af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och
grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att
vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna ersättning
för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar
eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må,

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 15

som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning orsakade
intrång;

samt att landsting eller kommuner åtaga sig att, när och hvar
Kongl. Maj:t så pröfvar nödigt, vid banlinien till i orten gångbart pris
tillhandahålla jern vägsbyggnaden sågtimmer till ett sammanlagdt antal
af omkring 200 stycken per kilometer af banans längd;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös
för hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma
att brista;

b) till fortsättning af arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande
af rörlig materiel till bansträckan Anundsjö—Vännäs samt till
påbörjande af arbetena å banan norr om Vännäs för år 1891 beviljat
ett anslag af 4,665,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.