Riksdagens Skrifvelse N:o 61

Riksdagsskrivelse 1893:61

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

N:o 61.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 april 1893.
— . — — Andra Kammaren — 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maf.ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
af 15 kap. 24 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 33.)

Till Konungen.

Genom proposition den 10 sistlidne februari har Eders Kongl.
jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga
ett förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kapitlet 24 § strafflagen.

Riksdagen, som, på sätt vid förslagets granskning inom högsta
domstolen anmärkts, finner åtalsrätten, enligt ifrågavarande lagrum, ej
böra utsträckas till andra brott än dem, bvilka innefatta det för den
enskildes rätt att fritt förfoga öfver sin arbetskraft i hög grad kränkande
tvång, som vid arbetsinställelser plägar utöfvas och hvilket tvång
innebär ett mot rättstillståndet rigtadt angrepp, har på denna grund
ansett, att de i Eders Kong]. Maj:ts förslag använda orden »der ej genom
brottet någon blifvit hindrad från lofligt arbete» böra utbytas emot orden
»der ej genom brottet någon tvingats att deltaga i arbetsinställelse»,
hör att emellertid förekomma den med nyssnämnda ordalydelse möjliga
tolkning, att sådant tvång, som åsyftar att hindra någon eller några
af de i arbetsinställelsen deltagande att återupptaga arbetet, icke skulle

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

falla under den ifrågasatta utsträckningen af åtalsrätten, hafva efter
ordet »arbetsinställelse» tillagts orden »eller hindrats att återgå till
arbetet».

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen, som
följaktligen funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
kunna i oförändradt skick bifallas, för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 24 § strafflagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Brott, som i 22 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der
ej målsegande angifver det till åtal eller ock genom brottet någon
tvingats att deltaga i arbetsinställelse eller hindrats att återgå till arbetet;
ej heller må brott, som i 23 § sägs, åtalas af annan, än målsegande.

Stockholm den 25 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.