Riksdagens Skrifvelse N:o 60

Riksdagsskrivelse 1896:60

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

1

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1896.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§
konkurslagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har af enskild motionär erinrats, hurusom tillämpningen
af bestämmelserna i 69 och 71 §§ konkurslagen angående ingifvande
af bevakningshandlingar och aflemnande af anmärkningsskrifter vore
vacklande, i det en del domare tilläte, att dylika handlingar finge till
dem med allmänna posten insändas, under det andra fordrade, att de skulle
till dem öfverlemnas, vare sig af parten sjelf eller genom ombud. Under
anförande, hurusom allmänheten icke gerna kunde för utförande af talan
finna sig i så tunga och besvärliga former som de sistnämnda, har motionären
föreslagit, att uti 69 och 71 §§ konkurslagen skulle inrymmas
bestämmelser derom, att de i paragraferna omförmälda handlingar finge i
betaldt bref med allmänna posten insändas, äfvensom att ord eller meningar
uti en eller flera af konkurslagens öfriga paragrafer skulle änBih.
till Riksd. Prot. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Häft. (N:is 60—64). 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

dras, der sådant möjligen påkallades, till följd af förändringarna i 69
och 71 §§.

Riksdagen hyser den uppfattning, att åt ifrågavarande stadganden i
konkurslagen icke kan gifvas annan tolkning, än att don, som vill bevaka
fordran eller mot bevakad fordran framställa anmärkning, måste sjelf eller
genom ombud aflemna skrifvelse derom till vederbörande domare eller
domstol. Visserligen är det icke för Riksdagen obekant, det domare emottaga
bevakningar och anmärkningsskrifter, hvilka blifvit i behörig tid med
posten insända, såsom om de i laga ordning ingifvits, men detta förfarande
anser Riksdagen hafva sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot
parterna och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenstepligt.
Ett sådant förfaringssätt har emellertid, enligt Riksdagens mening,
goda skäl för sig. Det synes nemligen Riksdagen klart, att det för den
rättsökande ofta kan vara förenadt med stora svårigheter, ja hardt när
omöjligt, att personligen infinna sig. Visserligen är parten för sådant fall
hänvisad till begagnande af ombud; men äfven ett sådant förfarande är
förenadt med åtskilliga olägenheter, såsom besvär för anskaffande af ombud,
omkostnader, osäkerhet att ombudet med noggrannhet fullgör uppdraget,
och dylikt. Dessa och liknande olägenheter skulle undanrödjas genom c^pt
af motionären föreslagna förfaringssättet — ett förfaringssätt, som dessutom
redan tillämpas hos administrativa myndigheter. Genom tvenne kongl.
förordningar den 12 juni 1885 är nemligen stadgadt, att part må, under
iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning, på eget äfventyr
till statsdepartement och förvaltande myndigheter insända ansökningar,
besvär och andra handlingar i betaldt bref med allmänna posten. Enligt
hvad Riksdagen erfarit, har denna anordning icke föranledt några olägenheter,
utan tvärt om visat sig i alla afseenden förmånlig. Riksdagen finner
derför syftet i den väckta motionen synnerligen beaktansvärdt. Dock
hyser Riksdagen någon tvekan, huruvida det föreslagna förfaringssättet
kan vara lämpligt beträffande 71 §, då i densamma afses iakttagande af
fatalier och det derför till äfventyra, så länge ett genom lag ordnadt
kansli vid underrätterna saknas, kan, särskildt i det fall, att vederbörande
domare vid tiden för anmärkningars aflemnande för embetsgöromål eller
af annat skäl vistades utom sitt hem, uppstå tvist, huruvida anmärkning
blifvit inom rätt tid framstäld. Beträffande deremot andra i konkurslagen
förekommande bestämmelser om aflemnande af handlingar till
rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandena i 80 § om efterbevakningar, i
86 § i fråga om edgångsyrkande och i 88 § om edgångsbevis, anser Riksdagen,
på sätt motionären ock antydt, att en ändring i angifven rigtning af
69 § påkallar, för kouseqvensens skull, ändring äfven af dessa bestämmelser.

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t, efter utredning i hvilken omfattning handlingar i konkursmål
må kunna i de af motionären angifna hänseenden i betaldt bref med
allmänna posten till rätten eller domaren insändas, måtte för Riksdagen
framlägga förslag till de lagändringar i detta syfte, som må anses böra
vidtagas.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.