Riksdagens Skrifvelse N:o 60

Riksdagsskrivelse 1893:60

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 april 1893.
— — — — Andra Kammaren — 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring af 22 kap. 21 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10 och memorial n:o 32.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts om en sådan förändring
i 22 kap. 21 § strafflagen, att de i nämnda kapitels 11 och 14 §§
omförmälda slag af bedrägeribrott finge åtalas af allmän åklagare, derest
de af målseganden angåfves till åtal; och har Riksdagen, som ansett
giltig anledning ej förefinnas att förmena en förorättad målsegande
allmän åklagares bistånd vid beifrande af ifrågavarande förbrytelser,
för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 22 kap. 21 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 21 § strafflagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Brott, som i 2 § 4 mom., 8 § 1 mom., 12 §, 13 § 1 mom., 19
och 20 §§ omförmälas, må ej åtalas af annan än målsegande; ej heller

Riksdagens Skrifvelse N:o 60. 0

brott, hvarom i 5 § 3 mom. förmäles, der det ej skett i kronans magasiner,
vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller magasiner,
der handel och rörelse idkas. Brott, hvarom i 13 § 2 mom.
sägs, må ej åtalas af annan än målsegande, der ej någon vid försäljning
eller annan föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängdt
för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan att sådant uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än den, som brefvet
afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller af den, som eger, i vård
häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.

Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän
åklagare åtalas, der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit
sökt eller, i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegande brottet
till åtal angifvit. Ej heller må brott, som i 11 och 14 §§ sags, åtalas
af allmän åklagare, der ej brottet af malsegande till åtal angifvits.

Stockholm den 25 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.