Riksdagens Skrifvelse N:o 59

Riksdagsskrivelse 1894:59

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

0

in n j rinor.iiniifif in alruna i ■ > | j it

■•''i | j . ,; i ,

N:o 59.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.

— — — — Andra Kammaren den 2 .— —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 17.)

v ,<■ 1- / ,, :; )i ,.i . , i , m '''' '' ■ it i

Till Konungen.

I en inom Riksdagens Andra Kammare afgifven motion har enskild
motionär erinrat, hurusom stadgandet i sista punkten af 11 kap.
2 § jordabalken, att säljare af fastighet å landet eger söka inteckning
med rätt såsom för ogulden köpeskilling sist vid det ting, som infaller
näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades, medförde
en stor olägenhet för köpare af fastighet i domsagor, der ting hölles
enligt förordningen angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting den 17 maj 1872.

Med sistnämnda förordning åsyftades, att i de domsagor, der densamma
vunne tillämpning, åstadkomma en snabbare rättegångsordning,
men uti förevarande hänseende hade i dessa domsagor en förändring
till det sämre inträdt. Enligt 1872 års förordning hölles nemligen
endast två ting om året, hvilket föranledde dertill, att en oskäligt lång
tid måste förflyta, innan en köpare af fastighet inom dylika domsagor
kunde erhålla bevis derom, att inteckning såsom för ogulden köpeskilling
ej vidare kunde sökas. Om t. ex. köpare erhållit lagfart å eu
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Höft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

fastighet vid allmänna sammanträden i någon af månaderna mars, april
eller maj, kunde han ej bekomma bevis af föreuämnda beskaffenhet
förr än efter afslutandet af vårtinget året derpå eller i medlet af juli
månad samma år, eller om köparen erhållit lagfart vid sammanträden
under någon af månaderna juni, september, oktober eller november,
kunde dylikt bevis ej meddelas förr än efter afslutandet af höstetinget
året derpå eller i slutet af december månad samma år. Ett sådant
förhållande ledde ofta till betänkliga förvecklingar och svårigheter för
eu köpare, som, ehuru köpeskillingen blifvit af honom delvis eller till
fullo gulden, ändock icke kunde i saknad af dylikt bevis under eu
onödigtvis lång tid visa, huru de inteckningar, han tagit i den inköpta
fastigheten, vore till förmånsrätten beskaffade, och följaktligen blefve
urståndsatt att belåna desamma, åtmistone i eu hypoteksförening.

Då det torde vara obestridligt, att säljaren icke behöfde så lång
tid för att tillgodogöra sig den rätt, honom uti förevarande lagbud
tillförsäkrats, syntes den anmärkta olägenheten lättast kunna undanrödjas
genom antagande af en lagbestämmelse, att i de tingslag eller
härad, der ting hölles enligt nämnda förordning, inteckning för ogulden
köpeskilling skulle sökas sist vid det allmänna sammanträde, som
infölle näst efter sex månader, sedan lagfart för köparen beviljades.

Då emellertid ting efter den gamla och den nya ordningen blifvit
likstälda icke blott i förevarande lagrum, utan äfven på flera ställen
uti lagfarts- och inteckningslagarne, syntes det icke vara lämpligt att
ändra ett af dessa lagrum och låta de öfriga qvarstå oförändrade.
Riksdagen, som delar åsigten om lämpligheten af den ifrågasatta förändringen
i 11 kap. 2 § jordabalken samt i lagfarts- och inteckningslagarne,
får följaktligen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till en sådan ändring ill
kap. 2 § jordabalken samt uti gällande lagfarts- och inteckningslagar,
att i de domsagor, der allmänna sammanträden hållas, sådana sammanträden
i fråga om tidsbestämmelser må hafva samma betydelse som
ting i öfriga domsagor.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.