Riksdagens Skrifvelse N;o 59

Riksdagsskrivelse 1890:59

Riksdagens Skrifvelse N;o 59.

1

N:o 39.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 10.)

Till Konungen.

På förekommen anledning tiar Riksdagen funnit sig böra vidtaga
vissa ändringar i förordningen angående stämpelafgiften den 24 september
1886.

Till en början hafva de nuvarande bestämmelserna angående
stämpelbeläggningen af gravationsbevis, utfärdade af domare å landet,
synts Riksdagen mindre tillfredsställande. Såsom en oegentlighet har
anmärkts, att stämpelafgiften för gravationsbevis af ifrågavarande art
är bestämd efter andra grunder än stämpelafgiften för gravationsbevis,
utfärdade af tjensteman i hofrätt eller vid stadsdomstol. Under det
nemligen stämpeln för ett gravationsbevis, utfärdadt af domare på
landet, utgår med enahanda belopp, som lösen för detsamma, och såBiit.
till Riksd. Rrot. 1890. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. 1

i Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

lunda är till sin storlek vexlande, behandlas gravationsbevis, meddelade
från hofrätt eller stadsdomstol såsom andra ej specificerade bevis, utfärdade
af dessa myndigheter, och beläggas sålunda med en i hvarje
fall lika stämpel. I anledning häraf och då det nuvarande minsta stämpelbelopp,
hvarmed gravationsbevis, utfärdade af domare på landet, skola
beläggas, synts Riksdagen högt, har Riksdagen ansett, att dylika bevis
icke böra förses med högre stämpel än andra af domare på landet
utfärdade i förevarande förordning ej specificerade bevis eller femtio
öre. Till följd häraf har Riksdagen beslutit, att ur 3 § af förenämnda
förordning skall borttagas stadgandet, att gravationsbevis rörande inteckningar
i fast egendom, som af domare på landet meddelas, förses med
stämpel till samma belopp, som den för beviset utgående lösen.

I eu af kongl. statskontoret och kongl. kammarrätten den 1
februari 1890 aflåten skrifvelse, den Eders Kongl. Maj:t låtit öfverlemna
till Riksdagens bevillningsutskott för den åtgärd, hvartill utskottet
kunde finna densamma föranleda, hafva embetsverken yttrat sig, bland
annat, angående ifrågasatt stämpelfrihet för produktionsbevis för varor,
som utföras till Norge. På grund af de skäl, som i denna skrifvelse
finnas anförda har Riksdagen beslutit, att i 3 § af förevarande förordning
efter »Bevis, vidimation-,» skall införas:

»Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de
sändas till Norge--— fritt —».

Slutligen har hos Riksdagen gjorts framställning om bestämmelse
i syfte att kronans arrendatorer måtte befrias från skyldighet att i mål
och ärenden, som röra deras innehafvande arrenden, erlägga stämpelafgift.
Denna framställning synes Riksdagen gifva uttryck åt en rigtig
grundsats. Den stämpelafgift, som erlägges för statsmyndigheters
expeditioner, är till sin natur en afgift för anlitandet af offentlig myndighet,
en afgift som uttages af den, hvilken i något särskildt fall till
sin förmån påkallar statens verksamhet. Förhållandet mellan kronan
och dess arrendatorer åter är ett rent privaträttsligt förhållande, i intet
afseende skiljande sig från förhållandet mellan en enskild jordegare
och hans landbo; kronan är i detta fall gent emot den enskilde mera
husbonde än öfverhet. Vid sådant förhållande synas de meddelanden,
kronan rörande förvaltningen af dess domäner har att till sina arrendatorer
afgifva, icke lämpligen böra göras till föremål för stämpelafgift.
På grund häraf hemställer Riksdagen, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
låta utarbeta och till nästa riksdag framlägga förslag till sådana bestämmelser,
som kunna finnas erforderliga för att bereda brukare af
staten tillhörig jord rättighet att i mål och ärenden, som angå förhål -

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

landet mellan honom såsom jordens brukare och kronan såsom densammas
egare, erhålla vederbörande förvaltningsmyndigheters expeditoner
utan stämpelafgift.

Med anmälan af dessa beslut får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t låta de beslutade förändringarne i förevarande förordning
till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 11 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad