Riksdagens Skrifvelse, N:o 57

Riksdagsskrivelse 1884:57

20

Riksdagens Skrifvelse, N:o 57.

N:o 57.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1884
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående eftergift af Kronan
tillerkänd ersättning för försummad byggnads- och odlingsskyldighet
å kronobygget Lanttö N:o 12 i Sattajärvi by
i Norrbottens län.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.)

Till Konungen.

Enligt hvad af en till Riksdagen den 30 Januari innevarande
år aflåten proposition inliemtats, hade Eders Kong], Majits Befallningshafvande
i Norrbottens län, genom utslag den 11 Augusti 1855, antagit
Hans Andersson Kyrö eller Lasu till åbo å det, genom Eders Kongl.
Majits Befallningshafvandes utslag den 26 September 1833, till anläggning
beviljade, men sedermera i ödesmål fallna krononybygget Lanttö
N:o 12 i Sattajärvi by af Paj ala socken. Genom samma utslag hade
Hans Andersson förunnats 25 frihetsår till 1S80 års slut, hvaremot det
skulle åligga honom att på nybyggets bebyggande och upparbetande
årligen nedlägga arbete, motsvarande minst 50 sommardagsverken, vid
.den vunna besittningsrättens förlust och dermed förenad skyldighet att
ersätta hvad som vid en blifvande syn kunde finnas vara i någon mån
försummadt eller eftersatt. Den 31 Augusti 1878 hade å nybygget

21

Riksdagens Skrifvelse, N:o 57.

hållits ekonomisk besigtning; och, enligt den deröfver upprättade beskrifningen,
hade åbyggnaden utgjorts af en gammal och förfallen manbyggning;
åker hade icke funnits. Lindor funnes till en vidd af 3
qvadratref, 60 qvadratst.änger, men i dåligt skick. Ången bestode af
halflott i Liviajärvi utdikningsträsk. Värdet af berörda byggning samt
kostnaden för verkstäld odling och rödjning hade uppskattats till sammanlagdt
595 kronor. På yrkande af Länsmannen H. Lidström, såsom
ombud för Eders Kongl. Maj:t och Kronan, hade derefter Pajala tingslags
häradsrätt genom utslag den 28 Juli 1881 förpligtat ej mindre
Hans Andersson att till Kronan genast afträda nybygget samt ersätta
Kronan hvad som i byggnad och odling blifvit eftersatt med sammanlagda
värdet af 50 sommardagsverken årligen från den 11 Augusti
1855 till dess nybygget afträddes, efter hvarje års markegångspris, dock
med afdrag af ofvanberörda 595 kronor, än äfven Johan Isaksson Lauri,
Johan Johansson Rova, Johan Olofsson Mikko eller Lassi, Olof Olofsson
Lassi och enkan Greta Olofsdotter, de fyra sistnämnde i egenskap af
delegare i sterbhuset efter Olof Mickelsson Lassi, hvilken jemte bemälde
Johan Isaksson Lauri den 24 Augusti 1854 gått i borgen för Hans
Anderssons byggnads- och odlingsskyldigheter, att, den af dem som
tillgång egde, ersätta Eders Kongl. Maj:t och Kronan hvad Hans Andersson
af berörda ersättning ej förmådde gälda. Svea Hofrätt, hvarest
saken efter vad fullföljts, hade, genom dom den 12 Maj 1882, icke
funnit skäl att i Häradsrättens utslag göra annan ändring, än att den
Kronan tillerkända ersättningen skulle utgå allenast för tiden från den
1 Januari 1856 till den 1 Januari 1878. Nu hade bemälde Hans Andersson
Kyrö, Johan Isaksson Lauri, Johan Johansson Rova och Johan
Olofsson Mikko jemte Fredrik Pajala, den sistnämnde såsom förmyndare,
för Olof Olofsson Lassis sterbhusdelegare, i en till Eders Kongl. Maj:t
ingifven skrift, med förmälan att de, i anseende till afståndet från
hufvudstaden och den oregelbundna postgången, icke hunnit att i föreskrifven
ordning söka ändring i Hofrättens dom, i underdåninghet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t af gunst och nåd måtte befria sökandene
från utgifvande af den dem ådömda ersättningen för vanhäfd och derigenom
rädda dem från ekonomisk ruin och undergång. Till stöd härför
hade sökandene hufvudsakligen anfört, att enligt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes afvittringsutslag för Pajala socken den 31 December
1879 ifrågavarande krononybygge vid afvittringen blifvit i brist af
tjenliga egor ur jordeboken uteslutet och de egor, som vid grundläggningen
blifvit derunder lagda, tilldelats andra hemman i byn, vid hvilket
förhållande det syntes vara orättvist och orimligt, att åboen skulle

22

Riksdagens Skrifvelse, N:o 57.

till Kronan betala ersättning för försummadt arbete, att förhållandet
deremot skulle varit annorlunda, om nybygget haft sådana egor, att
det kunnat ega bestånd, men odlingen deraf blifvit försummad; att
borgesmännen, som icke kunnat hafva reda på, om byggnads- och
odlingsskyldigheterna vid nybygget blifvit fullgjorda eller ej, icke blifvit
lagsökta inom 10 år; samt att, om syn å nybygget åtminstone hvart
tredje år förrättats, det för länge sedan skulle blifvit utredt, att de för
nybyggets bildande insynta lägenheterna varit alldeles odugliga, hvaremot,
om de befunnits dugliga, ersättning för mer än tre års brister
aldrig kunnat komma i fråga. Efter nådig remiss hade Kammarkollegium
öfver ansökningen infordrat underdåniga yttranden af Länsmannen
Lidström, hvilken vitsordat sökandenes betryckta ställning, samt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som anfört, att genom
det af sökandene åberopade afvittringsutslaget af den 31 December
1879 kunde anses upplyst, att åborätten till nybygget i sjelfva verket
då frångått Hans Andersson, vid hvilket förhållande ett väsentligt stöd
för Hofrättens domslut bortfallit, samt att ifrågavarande dom vid betraktande
af afvittringsutslaget icke syntes verkställbar hvad beträffade
nybyggets afträdande till Kronan, hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med afseende jemväl derå, att sökandenes framställning
icke skäligen kunde antagas hvila på obillig grund, i underdånighet
hemstält, att ansökningen måtte bifallas, med vilkor att den i afvittringsutslaget
Hans Andersson tillerkända odlingsersättning, 20 kronor 49
öre, så vidt den fortfarande hos vederbörande innestode, skulle tillfalla
Kronan; och hade Kammarkollegium, med öfverlemnande af dessa yttranden,
den 12 December 1882 afgifvet underdånigt utlåtande och deri
tillstyrkt bifall till ansökningen med det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna vilkor.

Af det förut nämnda afvittringsutslaget af den 31 December
1879 framginge: att det ifrågavarande nybygget Lanttö N:o 12, i anseende
dertill att det innehölle så ringa egoområde, att det ej kunde
bestå såsom hemman, vid afvittringen uteslutits ur jordeboken; att de
under nybygget lydande egor blifvit lagda under hemmansdelen Litt.
4 gb, N:o 5 Kyrö, som egdes af nybyggets innehafvare, förr bemälde
Hans Andersson Kyrö; samt att den sistnämnde, såsom egare af N:o 5
Kyrö, tillerkänts odlingsersättning af egaren till ett annat hemman,
derföre att Hans Andersson genom afvittringen nödgades till denne
afstå inegor utan att erhålla odladt vederlag. Med afseende å hvad
sålunda i ärendet förekommit har Eders Kongl. Maj:t, med åberopande
af bifogadt protokoll öfver finansärenden för den 30 sistlidne Januari,

23

Riksdagens Skrifvelse, N:o 57.

föreslagit Riksdagen medgifva, att sökandene måtte befrias från utgifvande
af ofvanberörda, Eders Kongl. Maj:t och Kronan tillerkända ersättning
för försummad byggnads- och odlingsskyldighet å det enligt Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ofvanåberopade utslag den 31 December
1879 vid afvittringen inom Pajala socken ur Kronans jordebok
afförda och med annat hemmans egor förenade krononybygget Lanttö
N:o 12, mot vilkor att sökanden Hans Andersson Kyrö till kronan erlade
den honom vid afvittringen tillerkända odlingsersättning, 20 kronor
49 öre.

Hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande hänseende behagat föreslå
har vunnit Riksdagens bifall.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 11 Maj 1884.