Riksdagens Skrifvelse N:o 55

Riksdagsskrivelse 1894:55

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

1

N:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1894.
— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfarts-
och hyvägar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 8.)

Till Konungen.

I två särskilda inom Andra Kammaren afgifna motioner har vid
innevarande riksdag framställning blifvit gjord rörande behofvet af eu
tidsenlig och utvecklad lagstiftning i fråga om byggande och underhåll
af utfarts- och byvägar.

I den ena af dessa motioner har sålunda erinrats derom, att ifrågavarande
vägar i allmänhet befunne sig i ett otidsenligt och otillfredsställande
skick. Detta vore, enligt motionärens åsigt, merendels beroende
på de ofullständiga stadganden, som för närvarande funnes i ämnet.
Vid flera föregående riksdagar hade detta. framhållits och fråga varit
väckt om åstadkommande af en mera omfattande och bestämd lagstiftning
i förevarande afseende. Jemväl lagutskottet hade erkänt behofvet
deraf, men dock ansett detsamma icke vara så trängande, att icke med
den ifrågasatta lagstiftningen skulle kunna anstå, till dess verkningarne
af 1891 års väglag finge visa sig, särskild! i fråga derom, huru många
nuvarande byvägar, som kunde komma att i en blifvande vägdelning
ingå såsom bygdevägar. I betraktande deraf, att vägdelning redan
Bill. till Riksd. Vrot. 1804. 10 Sami. 1 Afä. 1 Rand. 13 Höft. (.Nås 55—71.) 1

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

blifvit företagen i ganska många väghållningsdistrikt, syntes det emellertid
till förekommande af orättvisa i fråga om underhållsskyldighet af
utfarts- och byvägar vara af vigt, att lagstiftning i ämnet snarast möjligt
komme till stånd; och har motionären angifvit åtskilliga grunder,
derå enligt motionärens uppfattning en blifvande lagstiftning i ämnet
borde hvila.

I den andra af sex bland kammarens ledamöter gemensamt afgifna
motionen framhålles likaledes de bristfälligheter, som vidlåda den
gällande lagstiftningen i förevarande ämne samt behofvet af en ny lag.
Vid tillämpning af väglagen den 23 oktober 1891 hade, anföra sålunda
motionärerna, ett oafvisligt behof af lagstiftning om byvägars byggande
och underhåll gjort sig gällande. Nämnda lag hade tillkommit i det
syfte, att väghållningsbesväret skulle blifva rättvist fördeladt på dem,
som trafikerade de allmänna vägarne. Den tilläte sålunda, att de byvägar,
som mera allmänt begagnades, finge upptagas såsom bygdevägar.
Dermed komme de allmänna vägarnes antal att betydligt förökas.
På åtskilliga ställen funnes vid allmänna vägar belägna byar,
som icke både några byvägar att underhålla. Efter hand som den nya
väglagen började tillämpas, komme antagligen deras antal att ökas
genom att byvägarne blefve bygdevägar. Sådana byar erhölle visserligen
en betydlig lindring i väghållningsbesväret, under det byar,
hvilkas byvägar icke blefve bygdevägar, fortfarande hade sina byvägar
att underhålla. Derjemte finge de längre vägsträckor på de allmänna
vägarne att underhålla genom det ökade antalet af allmänna vägar.
På detta sätt komme, vid den nya väglagens tillämpning, lagens syfte
»att bereda lindring i besvärets utgörande» för många landtbruk att
icke blifva eu verklighet. Detta förhållande hade föranleda att åtskilliga
väghållningsskyldige, som hade jordbruksfastighet, sökte att motverka
delning af de allmänna vägarne, tills detta kunde ske i sammanhang
med delning af byvägarne enligt en blifvande ny och tidsenlig
lag rörande byvägars byggande och underhåll. Att detta missförhållande
behöfde snarast möjligt genom lagstiftning undanrödjas, kunde icke
bestridas. För att undvika eller i någon mån minska antydda oegeiatligheter,
som kunde uppstå, funnes icke något annat sätt för lagstiftningen
än att stadga, att hvarje kommun borde blifva ett distrikt för
underhållet af byvägar. Derigenom komme vägunderhållet att mera
jemnt och rättvist fördelas på de väghållningsskyldige.

På grund häraf borde, enligt motionärernas åsigt, hittills gällande
bestämmelser om by- och utfartsvägars underhåll upphäfvas och eu ny lagstiftning
komma till stånd, byggd på vissa af motionärerna angifna grunder.

Riksdagens Skrifvelse N:o 55. 3

Lika med motionärerna finner Riksdagen de i ämnet gällande
föreskrifter vara hvarken nog omfattande eller tillräckligt bestämda förordnande
af skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar.
De gifva sålunda icke någon säker ledning vid bestämmande
af den grund, enligt hvilken vägdelning mellan väghållningsskyldige
skall ske, likasom de ej heller lemna bestämdt svar på frågan, huru
verkstäld vägdelning skall kunna vinna laga kraft; och bristen på tydliga
föreskrifter i ämnet är desto mera känbar, som ifrågavarande
vägar numera med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel
måste anses vara af större betydelse, än då de nu
gällande stadgandena tillkommo. Riksdagen finner det sålunda vara af
behofvet, påkalladt, att förbättrad lagstiftning uti förevarande hänseende
snarast möjligt kommer till stånd.

Att i frågans närvarande skede och innan den utredning, som
Eders Kongl. Maj:t kan åstadkomma, föregått närmare uttala sig om
de grunder, på hvilka ett blifvande lagförslag bör byggas, synes Riksdagen
emellertid icko^ lämpligt. Dock anser sig Riksdagen böra redan
nu uttala såsom sin åsigt, att skyldigheten att underhålla utfarts- och
byvägarne bör fortfarande såsom hittills åligga dem, som af vägarne
betjena sig

På grund af det anförda får Riksdagen hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag
om byggande och underhåll åt utfarts- och byvägar.

Stockholm den 2 maj 1894.

Med undersåtlig vördnad.