Riksdagens Skrifvelse N:o 52

Riksdagsskrivelse 1891:52

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

25

N:o 52.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den C maj 1891.
— — — — Andra Kammaren — 6 —'' —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående en väganläggning mellan Wistträsk
och Glommersträsk.

(Statsutskottets utlåtande n:o 44.)

Till Konungen.

Uti en den 20 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 52) har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, föreslagit
Riksdagen medgifva att från af Riksdagen till vägbyggnader
anvisade medel anslag må till den i statsrådsprotokollet omförmälda
väganläggningen mellan Wistträsk och Glommersträsk kunna anvisas
utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet
stadgade vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än
två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden.

Den utredning, som i Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition
blifvit framlagd angående behofvet af väg mellan Wistträsk och GlomBih.
till Riksd. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afcl. 1 Band. 11 Häft. 4

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

mersträsk, gifver enligt Riksdagens uppfattning vid handen, att anläggandet
af berörda väg är af stor vigt.

Visserligen är någon bestämd plan för ifrågavarande vägarbete
ännu icke faststäld, men af hvad som blifvit anfördt vid ärendets föredragning
inför Eders Kongl. Magt inhemtas, att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkning vägen, hvilken styrelsen ansett icke böra
makadamiseras, skulle kunna byggas för en kostnad af 222,100 kronor,
medan deremot chefen för generalstaben, som lika med Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län yttrat sig för vägens makad
amisering, uppskattat kostnaden till 312,000 kronor, samt att statsrådet
och chefen för civildepartementet såsom sin åsigt uttalat, dels att
makadamisering af hela vägen icke borde ifrågakomma utan blott af
sådana sträckor, der detta för vägens framtida bestånd möjligen skulle
befinnas alldeles oundgängligt, och dels att vägen antagligen kunde
färdigbyggas, om för detta ändamål omkring 75,000 kronor finge årligen
under tre år tagas i anspråk från vägbyggnadsfonden. På grund
af hvad sålunda förekommit har Riksdagen ansett sig kunna med visshet
antaga, att kostnaden för företaget skall komma att hållas inom de af
departementschefen angifna gränser.

Riksdagen anser sig emellertid icke böra lemna oanmärkt, att en
vägförbindelse mellan omförmälda båda orter säkerligen blifver till icke
ringa gagn för de trakter, vägen kommer att genomgå, och att det
med hänsyn härtill synes, som om de vägbyggnadsskyldiges i orten
fullständiga frikallelse från hvarje bidrag till vägens byggande och
dennas anläggning endast med statsmedel skulle från det allmännas
sida innebära en större uppoffring än förhållandena med skäl kräfva.
Att såsom oeftergifligt vilkor för vägens anläggning fordra de närboendes
deltagande i kostnaderna synes Riksdagen å andra sidan icke
heller lämpligen kunna ifrågakomma, då här utan tvifvel föreligger ett
särskildt undantagsförhållande. Riksdagen anser sig derför böra inskränka
sig till det uttalande, att för de delar af väganläggningen, med
afseende å hvilka anspråk på befolkningens deltagande i arbetet med
fog kan göras, sådant deltagande bestämdt påfordras, äfven om detta
deltagande icke kan ega rum i samma utsträckning som eljest. Men
då frågan om vidden af invånarnes i orten deltagande i vägarbetet icke
kan lämpligen pröfvas af någon annan än Eders Kong!. Maj:t, har
Riksdagen funnit sig endast böra framhålla sin nämnda uppfattning.
Ett definitivt vilkor för bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag har Riksdagen
dock ansett böra uppställas, och detta är, att all för vägen behöflig,
enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnas utan er -

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

sättning, vare sig i form af bidrag från de vägbyggnad sskyldige till
väganläggningen eller eljest såsom bidrag af enskilda personer, kommuner
eller landsting.

Beträffande vägens framtida underhåll är Riksdagen af samma
åsigt som statsrådet och chefen för civildepartementet i fråga om vinterväghållet;
detta bör ortens invånare ovilkorligen vidkännas. Hvad det
öfriga underhållet angår, hyser Riksdagen den förväntan att frågan
härom, så snart ske kan, ordnas och att de väghållningsskyldige dervid
icke befrias från skyldigheten att deltaga i underhållet.

Slutligen har Riksdagen velat fästa uppmärksamheten på angelägenheten
deraf, att den i statsrådsprotokollet omförmälda utsträckning
af vägen i sydlig rigtning, hvilken sträcka ansetts böra af de väghållningsskyldige
på vanliga vilkor utföras, påbörjas så snart som möjligt,
på det att hela den ifrågavarande i det inre af Norrland framgående
vägen måtte blifva färdig ungefär samtidigt.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, med vilkor att all för den i propositionen omförmälda väganläggning
mellan Wistträsk och Glommersträsk behöflig, enskilde tillhörig
eller af enskilde brukad jord lemnas utan ersättning.

Stockholm den 6 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.