Riksdagens Skrifvelse N:o 47

Riksdagsskrivelse 1895:47

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 47,

N:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren — 3 — —

\

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utredning och förslag i fråga om den legala annonseringen,
dels ock väckta motioner angående ändrad, lydelse
af 10 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom.

(Lagutskottets utlåtande n:o 38.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har erinrats om de klagomål, som
tid efter annan försports deröfver, att den i lag och författningar anbefalda
annonseringen i allmänna tidningarna vore i följd af annonsernas dyrhet
en tunga för den stora allmänheten, som vore skyldig att annonsera i
ifrågavarande tidningar. Motionären ansåg sig derför böra fästa Riksdagens
uppmärksamhet på vissa i afseende på denna annonsering rådande miss-''
förhållanden, hvilka enligt motionärens åsigt borde så vidt ske kunde
undanrödjas.

De legala annonser eller kungörelser, hvilka enligt gällande lag och
författningar skulle införas i allmänna tidningar, kunde i afseende å sättet

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

för deras intagande delas i tvenne hufvud grupper, nemligen sådana, som
skulle införas 3 gånger, och sådana, hvilka skulle intagas allenast en gång.

Någon giltig grund, hvarför somliga legala kungörelser skulle införas
en, andra tre gånger, kunde näppeligen påvisas. Hvarför t. ex. kungörelserna
om exekutiva auktioner skulle införas tre gånger, men sådana om
försäljning eller utarrendering af statens domäner skulle i allmänna tidningarna
intagas allenast en gång, torde vara svårt att utleta.

Lika svårt torde det vara att finna anledningen till det stadgandet,
som påbjöde, att borgenärssammanträden i konkurser, af hvilka de flesta
i''örde endast ett fåtal personers intressen, skulle kungöras tre gånger, men
t. ex. de vigtiga kungörelserna om anmälningar till handelsregistret, om
kommissionärer hos myndigheter in. fl., hvilka sistnämnda kungörelser
berörde eu stor del af allmänheten, behöfde offentliggöras allenast en gång.

Motionären ansåg följaktligen, att någon inskränkning borde ske i
vederbörande annonsörers nu i lag stadgade skyldighet att mera än en
gång i allmänna tidningarna införa sina kungörelser.

Det lärer enligt Riksdagens åsigt icke kunna bestridas, att den i lag
och författningar stadgade annonseringsskyldigheten ofta verkar betungande
för de samhällsmedlemmar, hvilka för bevakande af sina intressen hafva
att fullgöra densamma; och det bör derför anses såsom ett önskningsmål
att inskränka denna skyldighet, så långt sådant utan olägenhet låter
sig göra.

På sätt i motionen framhållits, blifver det eu följd af de ofta förekommande
stadgandena, att eu kungörelse skall i allmänna tidningarna
införas tre gånger, att annonseringsskyldighetens fullgörande fördyras, under
det att i alla händelser en upprepad annonsering i de allmänna tidningairna
medför en ytterst ringa fördel.

En förändring härutinnan finner Riksdagen ur angifna synpunkter
vara ensidig.

Men ännu ett skäl finnes, hvarför enligt Riksdagens åsigt en revision
af gällande bestämmelser är påkallad.

VicT granskning af en inom vederbörande utskott upprättad förteckning
öfver de stadganden i allmänna lagen och vigtigare allmänna författningar,
hvilka innehålla bestämmelse om annonserings verkställande,
har nemligen Riksdagen i många fall ej kunnat finna någon giltig, i förhållandenas
egen natur grundad anledning till den olikhet i föreskrifter,
som eger rum, särskildt derutinnan, att i vissa fall annonsering trenne

Bill. till Riksd. l\ot. 189''). 10 Sami. 1 Afd. 1 Iland. 12 Raft. 3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

gånger är påbjuden, i andra fall åter annonsering ep gång är tillräcklig.
Enhet i dessa hänseenden lär ej kunna vinnas med mindre än att samtliga
annonseringsstadganden underkastas revision.

I sammanhang med ofvan berörda framställning har Riksdagen till
behandling förehaft två motioner, hvilka båda gifva uttryck åt den uppfattning,
att bestämmelsen uti lagfartsförordningens 10 § derom, att den
deri omnämnda kungörelse skall tre gånger uppläsas i tingslagets kyrkor,
mera än nödigt är förorsakar den lagfartssökande kostnader och besvär.
Äfven enligt Riksdagens uppfattning synes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke i förevarande fall kungörelsens uppläsning i kyrkorna skulle
kunna utan olägenhet inskränkas.

Särskild!, der med anledning af bestämmelserna i förordningen den
17 maj 1872 flera härad eller tingslag blifvit till ett tingslag sammanslagna,
synes uppenbarligen ifrågavarande kungörelsers uppläsande i samtliga
kyrkor i det nya, större tingslaget icke vara af behofvet påkalladt.

Då de båda frågor, å hvilka Riksdagens uppmärksamhet sålunda
blifvit fästad, synas Riksdagen lämpligen böra i ett sammanhang utredas,
får Riksdagen, under åberopande af hvad ofvan blifvit anförd t, härmed
anhålla, dels att Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvilka fall
inskränkning i den genom lag och författningar stadgade legala annonseringen
må ega rum samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
den verkstälda utredningen kan föranleda; dels ock att Eders Kongl. Maj:t
ville, i sammanhang med berörda utredning, taga i öfvervägande, i hvad
mån en inskränkning i fråga om den i 10 § lagfartsförordningen stadgade
bestämmelse om kungörelses uppläsande i kyrka lämpligen kan ega rum
samt, derest detta finnes vara förhållandet, till Riksdagen framlägga förslagtill
ändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Ivar Hseggriröms boktryckeri, 1895.