Riksdagens Skrifvelse N:o 46

Riksdagsskrivelse 1895:46

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

13

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.
— — — — Andra Kammaren — 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt
bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen
angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande
af inteckningshandlingen dödas.

(Lagutskottets utlåtande n:o 29.)

Till Konungen.

Uti en inom låksdagen väckt motion har erinrats, hurusom stadgandet
i 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni
1875, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 6 oktober 1882,
att ny egare till fastighet, som blifvit efter utmätning såld å offentlig
auktion eller under konkurs, i den ordning konkurslagen bestämde, egde
att utan uppvisande af inteckningshandlingarne i hufvudskrift erhålla dödning
af inteckningarne för de fordringar, som antingen alldeles icke eller
endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas, gifvit anledning till
bedrägerier i så måtto, som inteckningshandlingen, innan dödandet egt
rum, utsläppts i rörelsen, och den, som mottoge en sådan handling, vore
ur stånd att af dess innehåll eller af gravationsbevis erhålla kännedom
om inteckningens beskaffenhet.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

Det vore af nöden att på lagstiftningens väg söka hindra missbruken
af dylika inteckningshandlingar. Härutinnan kunde flera utvägar förefinnas,
men motionären förestälde sig att enklaste och bästa sättet vore,
att vederbörande auktionsförrättare skulle förpligtas att göra anmälan om
den felande liqviden på inteckningarne.

Utsökningslagens 86 § föreskrefve, att om fast egendom blifvit utmätt
för icke intecknad fordran, skulle utmätningsmannen genast å landet till
domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen och beloppet
af den fordran, hvarför utmätningen skett. Inteckningslagens 38 § stadgade
vidare, att beviset skulle uppläsas och intagas i inteckningsprotokollet
på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden.

Med tillämpning af denna princip kunde genom ett tillägg till dels
26 § eller annan paragraf i 6 kap. utsökningslagen, dels ock 38 § i inteckningslagen
föreskrifvas, att, då öfverenskommelse träffats om fördelning
af köpeskillingen för såld fastighet eller så snart förslag eller utslag om
dylik förening vunnit laga kraft, utmätningsman eller öfverexekutor skulle
genast å landet till domaren eller i stad till rätten insända bevis om de
inteckningar, som alldeles icke eller endast till någon del kunnat gäldas af
köpeskillingen. Detta bevis skulle sedan gifvas samma behandling, som
omförmäldes i 38 § inteckningslagen. Genom dessa åtgöranden förefunnes
en grund för att uti gravationsbevisen kunna anteckna förhållandet med
dessa tvifvelaktiga inteckningshandlingar. Man kunde häremot invända,
att denna åtgärd skulle menligt inverka på dens rätt, som å exekutiv
auktion inköpt en fastighet och som ville med fortfarande inteckningsrätt
utgifva en inteckningshandling utaf här omförmälda beskaffenhet. Men
då ifrågasatta åtgärden om anmälan och anteckningen i inteckningsprotokollet
icke upphäfde inteckningen eller kunde betaga fastighetens köpare
att genom eu anmälan till inteckningsprotokollet gifva full kraft åt inteckningshandlingen,
egde anmärkta invändning icke någon betydelse. Frågan
tarfvade emellertid en närmare utredning och granskning, än som kunde
utaf motionären verkställas, hvarför motionären ej framlade något formuleradt
förslag till lydelse af det tillägg till utsöknings- och inteckningslagarne,
som för uppgifna målets vinnande erfordrades.

Riksdagen, som anser lagstiftningsåtgärder i syfte att förebygga de
af motionären påpekade oegentligheter och missförhållanden vara af behofvet
påkallade och tillika finner det af motionären framstälda förslag
till lösning af förevarande fråga förtjent af närmare granskning och utredning,
får för den skull anhålla, att Eders Kongl. Maj: t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen derefter framlägga förslag till lag i syfte att

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

15

förekomma obehörigt bruk af sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen
angående inteckning i fast egendom må dödas, utan att inteckningshandlingen
i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka dylik åtgärd
icke vidtagits.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.