Riksdagens Skrifvelse N:o 45

Riksdagsskrivelse 1897:45

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

N:o 45.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1897.
— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa bestämmelser
rörande den dagliga undervisningstiden i folkskolorna.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)

T ill Konungen.

Genom föreskrifterna i § 15 af stadgan angående folkundervisningen
i riket den 20 januari 1882 påbjudes, bland annat, jemte ett tjenligt afbrott
i undervisningen mellan de särskilda lärotimmarne, en längre ledighet,
efter olika förhållanden en eller två timmar, mellan förmiddagens och
eftermiddagens lärotimmar, samt att den dagliga lärotiden ej får utsträckas
i folkskola öfver sex och i småskola öfver fem timmar.

Med anledning af de olägenheter, som ansetts vara förbundna med
den stadgade fördelningen af den dagliga lärotiden på för- och eftermiddagstimmar,
hafva inom Riksdagen särskilda förslag väckts, afseende att bereda
skoldistrikten möjlighet att undvika sagda, fördelning af den dagliga arbetstiden
i två hufvudafdelningar och att förlägga densamma till förmiddagen.

Beträffande detta önskemål har hufvudsakligen åberopats följande.

Under det nu föreskrift^ långa afbrottet i läsningen, då barnen måste
utan sysselsättning stanna vid skolan, vande de sig lätt vid hvarjehanda
sjelfsvåld, och under eftermiddagstimmarne visade de dåsighet och förströddhet.
Om åter en mera samlad lästid infördes, vunnes tillfälle för
barnen att dagligen i hemmen öfva sig i sådana arbeten och bestyr, för
hvilka de redan vid en ganska tidig ålder hade både lust och förmåga.

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

5

Då barnets uppfostran icke borde tillhöra skolan, utan hemmet, och en
blifvande arbetare måste tidigt och som barn börja att öfva blick och
omdöme samt förvärfva erforderlig grad af fasthet, kraft, uthållighet och
arbetsförstånd, vore det för såväl barnen och hemmen samt deras förhållande
till skolan gynsamt, om enligt regeln en lärotid af fem timmar,
t. ex. mellan klockan 8 förmiddagen och 1 eftermiddagen, infördes. Lärotidens
begränsning till endast förmiddagsläsning medförde vidare de fördelar,
att’ barnen kunde under alla årstider hinna hem före mörkrets
inbrott samt att de i hemmet erhölle middag af varm och lagad mat,
äfvensom att läraren åtnjöte längre tid till förberedelse för lektionerna och
till vederqvickelse. Den ifrågasatta anordningen hade under en lång följd
af år varit genomförd inom Stockholms folkskolor, och deraf visade sig,
att densamma kunde åvägabringas utan men för lärare eller lärjungar.
Äfven här och der i landsorten både eu dylik läsordning varit vidtagen
och gifvit godt resultat. <■■■''■ ; • v> > • '' •>

Då förhållandena i vårt lands skilda delar äro ganska olikartade, så
att den anordning, som passar på en ort, icke alltid lämpar sig för en
annan, vill det synas Riksdagen, som borde skollagstiftningen taga hänsyn
härtill, så att den icke i detalj regelbinder allt, utan lemnar vederbörande
en viss frihet. Derest en sådan anordning, som i ofvannämnda förslag
afsetts, på vissa ställen befinnes önskvärd och ändamålsenlig, anser Riksdagen
med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke åt domkapitlen, folkskoleinspektörerna
och de lokala skolmyndigheterna — hvilka redan nu hafva
en viss frihet beträffande undervisningens ordnande i fråga om bestämmande
af de tider af året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då
undervisning skall i skolorna meddelas — skulle kunna öfverlemnas rätt
att, utan inhemtande af Eders Kongl. Maj:ts bifall i hvarje särskildt fall,
medgifva undantag från den allmänna regeln, att ett uppehåll af minst en
timme bör ega rum mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar.

Riksdagen är derjemte af den meningen, att de betänkligheter, som
från sanitär och pedagogisk synpunkt kunna uppställas mot nyssnämnda
förslag, icke äro af den betydelse, att de böra föranleda, att man bestämdt
och principielt skulle motsätta sig hvarje framställning i nämnda syfte
utan hänsyn till de skäl, som i särskilda fall kunna förebringas. Derest
den dagliga lärotiden inskränkes i folkskola till fem och i småskola till
fyra timmar samt afbrytes vid ett tillfälle af en ledighet af minst trettio
minuter och eljest af de nu föreskrift^ uppehållen mellan de särskilda
lärotimmarne, föreställer sig Riksdagen, med stöd af den erfarenhet, som
vunnits såväl i Stockholms folkskolor som uti skolor i landsorten, att denna
läsordning icke skall verka skadligt hvarken på barnen, hvilka derigenom
Bill. till Hiksd. Prot. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Håft. 2

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

vinna förut angifna fördelar, eller på lärarne, som erhålla friare disposition
öfver sin tid.

Då det visat sig, att i skolor, der den nu ifrågasatta anordningen
blifvit införd och pröfvad, skolgången i allmänhet blifvit jemnare, och då
för denna anordnings vidtagande flera här ofvan omförinälda skäl föreligga,
får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att i
folkskolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fem timmar,
och i småskolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fyra
timmar, denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom uttalar
önskan, kunna, i den ordning § 10 i folkskolestadgan föreskrifver, fördelas
så, att undervisningen tillätes fortgå och afslutas utan något sådant afbrott
af minst en timme, som finnes stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen,
dock under vilkor, att en ledighet af minst 30 minuter lemnas
efter de två eller tre första lärotimmarne.

Med undersåtlig vördnad o. s. v.

Stockholm den 28 april 1897.

Stockholm 1897.

Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.