Riksdagens Skrifvelse N:o 45

Riksdagsskrivelse 1895:45

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

N:o 45.

%

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.

— — — — Andra Kammaren — 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens
framställning rörande upphäfvande af forum
privilegium för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

(Lagutskottets utlåtande n:o 5).

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen
erinrat, hurusom enligt kongl. brefvet den 26 oktober 1748,
jemfördt med 8 kap. 2 § rättegångsbalken och förordningen den 10 januari
1755, hofrätterna upptoge tvister om arf och testamenten efter utländske
adelsmän samt om förmynderskap för deras barn. I hofrätterna inregistrerades
jemväl bouppteckningar efter aflidne utländske adelsmän, hvilkas testamenten
der bevakades, samt förordnades förmyndare för omyndige, tillhörande
utländsk adlig slägt. Tillämpningen af berörda kongl. bref vore emellertid
så osäker och vacklande, att både de utländske adelsmännen och de personer,
som med dem trädde i rättsförhållande, derigenom kunde tillskyndas
olägenhet och skada. Lika lätt som det i allmänhet vore att afgöra, hvilka
som tillhörde den på svenska riddarhuset introducerade adeln — endast
dessa bland de svenske adelsmännen kunde i allmänhet anses hafva forum

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

i hofrätten — lika stora svårigheter erbjö^e sig, då det blefve fråga, huruvida
i visst fall en person borde anses såsom utländsk adelsman. Här
uppstälde sig spörsmål, om uti ifrågavarande hänseende annan bevisning
borde få anföras än offentlig myndighets intyg, och, derest endast sådant
intyg godkändes, hvilken offentlig myndighet finge anses förtjena absolut
tilltro. Då vidare adelskap inom olika länder vore af mycket olika natur,
vore en pröfning icke öfverflödig, huruvida det intygade utländska adelskapet
vore någorlunda jemförligt med det noga begränsade, som här i
landet medförde särskildt forum. En sådan pröfning torde emellertid icke
af någon hofrätt företagas. I allmänhet och särskildt i Svea hofrätt syntes
en temligen liberal tolkning af 1748 års kongl. bref hafva gjort sig gällande.
Kunde efterlefvande visa något så när sannolika skäl att den aflidne varit
utländsk adelsman, vare sig att dessa skäl grundades på officiella intyg
eller enskilda utredningar, inottoge hofrätten bouppteckning efter, honom
och läte testamente i hofrätten bevakas. Men sedermera kunde det inträffa,
att tvist uppstode om den dödes qvarlåtenskap och att i denna tvist motparten
kunde utreda, att den döde icke varit utländsk adelsman. Det hade
till och med händt, att sterbhusdelegare, som sjelfve ingifvit bouppteckning
och bevakat testamente i hofrätt, sedermera funnit sin uträkning vid att
anhängiggöra tvist om qvarlåtenskapen vid underrätt och der förebragt
sådan utredning om att den aflidne icke varit adelsman, att underrätten
trots invändning upptagit saken, och att hofrätten, som förut inregistrerat
bouppteckning och upptagit testamentsbevakning, måst godkänna underrättens
uppfattning. I sådana fall uppstode frågan, hvad kraft och.verkan
tillkomme inregistrering af bouppteckning och testamentsbevakning vid
orätt forum.

Justitieombudsmannen har vidare anfört ett särskildt fall, i hvilket
cn hofrätt på ansökan af utländsk adelsman föroi’dnat en person till förmyndare
för adelsmannens barn, ehuru en underrätt, lydande under annan
hofrätt, redan förut utfärdat förordnande för annan person att vara förmyndare.
Härvid behöfde ej erinras, att något fel i ärendets behandling,
icke läge domstolarne till last. I ett ansökningsärende, der sökanden till
äfventyra ej hade någon motpart, som kontrollerade hans uppgifter, behöfdes
det ju endast, att han för underdomstolen undanhölle, men i hofrätten
förebragte bevisen för sitt utländska adelskap, för att oegentligheter,
liknande de beskrifva, skulle kunna inträffa.

Såsom ännu ett exempel på de följder, osäkerheten på ifrågavarande
område medför, kunde anföras, att i många fall testamentstagare, oviss om
testamentsgifvaren varit utländsk adelsman eller icke, verkstält bevakning
af testamentet såväl i hofrätt som vid underrätt.

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

För öfrigt hade 1748 års*kongl. bref äfven i så måtto tolkats olika,
att, medan några funne detsamma tillämpligt ej blott på den i riket inkomne
Utländske adelsmannen, utan ock på hans efterkommande, ansåge
andra brefvet tillämpligt endast på den först nämnde.

Riksdagen, som funnit den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden verka i
rigtning att åstadkomma önskvärd enhet i lagskipning^], har för den skull,
i anledning af förevarande framställning, för sin del antagit följande

Lag

angående upphäfvande af rätt för utländske adelsmän, hvilka hit
i riket inkommit, till särskildt forum i vissa mål.

Hvad i kongl. brefvet den 26 oktober 1748 stadgas derom, att tvister
om arf med de flera mål, som uppräknas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och
kunna angå utländske adelsmän, som hit i riket inkommit, skola på samma
sätt, som om svenske adelsmän förordnadt är, af hofrätten dömas, varder
till all kraft och verkan upphäfdt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; dock att dels de mål
eller ärenden, som på grund af berörda kongl. bref blifvit derförut i hofrätt
anhängiggjorda, skola af hofrätten handläggas och med slut afhjelpas,
dels de förmynderskap, i afseende på hvilka enligt samma kongi. bref
vårdnaden före 1895 års utgång blifvit af hofrätt utöfvad, skola jemväl
derefter förblifva under hofrättens inseende, till dess i laga ordning kan
varda annorlunda förordnadt,

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.