Riksdagens Skrifvelse N:o 44

Riksdagsskrivelse 1897:44

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

1

N:o 44.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1897.
— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undervisningen i
geografi vid de allmänna läroverken.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 4.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 5.)

Till Ko n unge n.

Enligt den genom kongl. cirkuläret den 22 mars 1895 i vissa delar
ändrade undervisningsplanen för de allmänna läroverken äro, såväl på
latin- som på reallinien, visst antal timmar i hvarje vecka anslagna åt de i
de fem lägre klasserna åtskilda, men på det högre stadiet förenade ämnena
historia och geografi. Lärokursen i sistnämnda ämne är för de båda
linierna gemensam i de fem lägre klasserna, men sedan olika; och omförmälda
cirkulär fastställer omfånget af de särskilda klassernas kurser
i geografi.

Då geografien, rätt fattad, synes både såsom allmänbildande ämne
och till följd af den praktiska nytta, som dess studium för nästan alla
ställningar i lifvet medför, vara väl förtjent af en sjelfständigare och mera
framskjuten plats på de allmänna läroverkens schema än detta ämne för
närvarande intager, har Riksdagen funnit en inom densamma väckt motion,
afseende att åstadkomma en förbättrad undervisning i geografi vid de allmänna
läroverken, vara särdeles beaktansvärd.

I nämnda motion åberopas, bland annat, hurusom såväl från allmänhetens
som i synnerhet från lärarnes sida, exempelvis vid läraremöten,

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 5 Käft. (N:is 44, 45). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

röster höjt sig mot den tillbakasätta ställning geografien intoge vid läroverken.
De förändringar i geografiundervisningen, som af den år 1890
tillsatta läroverkskomitén föreslagits och genom de år 1895 vidtagna ändringarna
i läroverksstadgan påbjudits, hade dock inskränkt sig nästan
uteslutande dertill, att sammanlagda timtalet i historia och geografi i 4:de
klassen minskats och i 3:dje klassen ökats med en timme, samt att i de
fem lägre klasserna geografien skilts från historien. Den förra åtgärden vore
utan praktisk betydelse, och äfven den senare syntes vara af tvifvelaktigt
värde, då vid lärareplatsers tillsättning geografien ej betraktades såsom ett
särskildt undervisningsämne. I detta afseende borde, med hänsyn till de
olägenheter, som vore eu följd af geografiens sammankopplande med
historien, en ändring ega rum.

Om den åsyftade förbättringen af geografiens ställning vid läroverken
med fullt gagn skall kunna genomföras, bör, enligt Riksdagens åsigt, först
och främst lärarebildningen i geografi stärkas, och denna beror i sin ordning
på ämnets ställning vid universiteten. Det geografiska studiet vid
dessa har ock — om äfven ännu åtskilligt återstår att önska för att den
akademiska undervisningen i geografi skall kunna sägas vara på ett fullt
tillfredsställande sätt ordnad — på senare tider gjort afsevärda framsteg,
och tiden torde derför vara, inne att göra åtminstone något för att åt
ifrågavarande ämne bereda en bättre ställning än hittills vid de allmänna
läroverken.

I sådant afseende anser Riksdagen ett godt medel vara påvisadt
genom förslaget, att geografien vid tillsättande af lärarebefattningar vid de
allmänna läroverken måtte förklaras för ett särskildt undervisningsämne, i
stället för att, såsom hittills, betraktas såsom ett bihang till historien, i
förening med hvilken geografien för närvarande bildar en ämnesgrupp,
i läroverksstadgan benämnd »historia med geografi».

Den afsedda bestämmelsen härutinnan lärer, så vidt angår de väsentligen
för undervisningen i de lägre klasserna afsedda adjunkts- och kollegabefattningarna,
kunna omedelbart genomföras utan rubbning af undervisningsplanen
och utan kostnad för statsverket. En sådan förändring
skulle för läroverken medföra den ganska afsevärda fördelen, att geografien
vid dessa lärarebefattningars ledigförklarande och tillsättande långt mer än
hittills kunde komma till sin rätt och lättare förenas med ämnen af olika
slag, å ena sidan med vissa humanistiska och å andra med vissa naturvetenskapliga
ämnen. Derigenom skulle ock ett större antal lärarekandidater
få intresse af att upptaga geografi såsom ämne i sin akademiska examen
och dugliga lärarekrafter sålunda tillföras det geografiska studiet, hvilket
äfven vid universiteten borde uppmuntras genom särskilda examensbetyg.

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

3

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen hos Eders Kongl.
Magt anhålla om meddelande af sådana bestämmelser, att vid tillsättande
af adjunkts- och kollegabefattningar vid de allmänna läroverken geografien
måtte räknas såsom särskildt undervisningsämne.

Med undersåtlig vördnad etc.

Stockholm den 28 april 1897.