Riksdagens Skrifvelse N:o 44

Riksdagsskrivelse 1895:44

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

7

MVM

bni i'''''': ’’ .''••ib. I

N:o 44.

h’i '' 11»* f 1 •'' J ''• ‘ ti;‘i ;!> ’■ •. i--i l ■ it, '',:; ! > i''/> <iVI! j''11 /

I,.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 maj 1895.
! — — — — Andra Kammaren — 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens
framställning om tillägg till lagen angående
lösdrifvare^ behandling den 12 juni 1885.

(Lagutskottets utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justiteombudsmannen
hemstält om antagande af sådant tillägg till 8 § i lagen
angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885, att ådömdt tvångsarbete
måtte kunna taga sin början, innan utslaget vunnit laga kraft, derest
den dömde förklarade sig nöjd med utslaget och villig att undergå tvångsarbetet.

Såsom stöd för lämpligheten och behöfligheten af föreslagna tillägget
till berörda lagrum har justitieombudsmannen anfört följande.

Lagen angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885 innehölle i
8 §: »I fråga om beräkning af tiden för ådömdt tvångsarbete vare lag,
som i sådant hänseende stadgas angående fängelsestraff». Denna § hade,
såvidt justitieombudsmannen kunnat erfara, allmänt uppfattats och tillämpats
så, att den deri meddelade hänvisningen till hvad som vore stadgadt angående
beräkning af tiden för ådömdt fängelsestraff ansetts hafva afseende
jemväl å förordningen den 30 maj 1873 angående verkställighet i vissa

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 44.

tall af straff, ådömdt genom icke laga kraft egande utslag, och hade i
enlighet härmed personer, som blifvit dömda till tvångsarbete, och som
skolat hållas häktade, intill dess det angående dem meddelade utslag vunnit
laga kraft, om de i stadgad ordning förklarat sig nöjda med utslaget,
genast fått börja tvångsarbetet.

En annan tolkning af denna § hade dock gjort sig gällande i ett af
högsta domstolen den 14 mars 1894 meddeladt utslag. En person, som
genom öfverståthållareembetets utslag den 24 februari 1894 blifvit dömd
till tvångsarbete för lösdrifveri, förklarade sig den 27 i samma månad inför
öfverståthållareembetet nöjd med utslaget och villig att ofördröjligen
börja tvångsarbetet. Med anledning deraf bestämde öfverståthållareembetet,
att tvångsarbetet skulle börja samma dag. Emellertid ingaf den dömde
den 2 mars till bemälda embete besvär öfver utslaget. Öfverståthållareembetet
öfversände besvären till Eders Kongl. Maj:t och hemstälde dervid,
att, då utslaget, jemlikt förordningen den 30 maj 1873, jemförd med 8 §
i lagen angående lösdrifvares behandling, borde anses vara mot klaganden
laga kraftvunnet, besvären icke måtte upptagas till pröfning. Högsta domstolen
fann dock i sitt förenämnda utslag hinder icke möta för besvärens
pröfning. En ledamot var af skiljaktig mening och ansåg, på de af öfverståthållareembetet
åberopade skäl, att besvären ej borde komma under
pröfning.

Af detta utslag framginge, att högsta domstolen ansett förordningen
den 30 maj 1873 icke vara att hänföra till de stadganden angående beräkning
af tid för ådömdt fängelsestraff, hvilka enligt 8 § i lagen angående
lösdrifvares behandling skulle gälla äfven beträffande tvångsarbete.

Genom de af justitieombudsmannen anförda olika tolkningar af ifrågavarande
paragraf hade naturligtvis vållats oreda och osäkerhet på detta
område, och då de i paragrafen använda ordalag onekligen icke vore fullt
tydliga, ansåge justitieombudsmannen, att åtgärd från lagstiftarens sida
vore af behofvet påkallad för att åstadkomma enhet i lagskipningen i detta
fall. Den närmast till hands liggande utvägen vore utan tvifvel, att 1873
års förordning uttryckligen förklarades tillämplig äfven i afseende å till
tvångsarbete dömde. Härigenom komme lagstiftningen och den allmänna
praxis i öfverensstämmelse med hvarandra. I

I likhet med justitieombudsmannen anser Riksdagen, att samma skäl,
som föranledt 1873 års förordning i fråga om frihetsstraffen, tala derför,
att jemväl den till tvångsarbete dömde beredes tillfälle att, der han så

Riksdagens Skrifvelse N:o 44. 9

önskar, före besvärstidens utgång påbörja det honom ådömda tvångsarbetet.
Då nu enligt det af justitieombudsmannen anförda utslaget högsta domstolen
ansett, att 8 § i lagen angående lösdrifvares behandling den 12 juni
1885 i sin nuvarande lydelse icke innebär medgifvande att i förenämnda
afseende tillämpa förordningen angående verkställighet i vissa fall af straff,
ådömdt genom icke laga kraft egande utslag, den 30 maj 1873, å tvångsarbete,
ådömdt person, som, tills utslaget vunnit laga kraft, skulle i häkte
qvarblifva, och det sålunda vore att vänta, att lagtillämpningen framdeles
skulle gå i annan rigtning än den, som justitieombudsmannen omnämnt
såsom den hittills vanligaste, synes en uttrycklig bestämmelse i sådan rigtning
vara af behofvet påkallad.

Riksdagen har för den skull för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 8 § j lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående lösdrifvares behandling
den 12 juni 1885 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I fråga om verkställighet af tvångsarbete, ådömdt genom icke laga
kraft egande utslag, så ock om beräkning af tiden för ådömdt tvångsarbete,
vare lag, som i dessa hänseenden stadgas angående fängelsestraff.

Stockholm den 3 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Kilcsd. Prat. 1895. 10 Hand. 1 Afd. / Band. 12 Höft.