Riksdagens Skrifvelse N:o 42

Riksdagsskrivelse 1897:42

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

13

N:o 42.

TJppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 april 1897.
— — — — Andra Kammaren — 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om tillägg till § 26 mom. 1 i lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster.

(Lagutskottets utlåtande n:o 4.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har af enskild motionär väckts förslag
om införande i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den
26 oktober 1883 af ett stadgande, likartadt med det, hvarigenom i den
genom nyssnämnda lag upphäfda förordningen om prestval den 1 april
1843 bestämdes, att om husfadern, hvilken i allmänhet egde utöfva
rösträttigheten vid prestval, vore frånvarande samt icke lemnat skriftlig
voteringssedel eller muntlig fullmagt, hustrun skulle ega att rösta i hans
ställe. Sedan motionären erinrat, hurusom Eders Kongl. Maj:t för 1893
års kyrkomöte framlagt ett förslag i denna rigtning, hvilket af mötet
godkänts, men afslagits af 1894 års Riksdag på grund af motstånd hos
Andra Kammaren, som önskat en mera oinskränkt och trogen återgång
till den rättighet vid prestval, som gift qvinna förr egde, än den som
Eders Kongl. Maj:ts förslag innebar, framhåller han, hurusom det ej
finge förgätas, att denna fråga på det närmaste berörde stora delar af
vårt land — icke blott skärgårdsbefolkningen, utan t. ex. äfven de orter,

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

der husfäderna emigrerat eller i öfrigt befunne sig i sådana vilkor, att
de ej kunde bestämma öfver sin tid. Här gälde ock ett ärende, der
qvinnan. i regel vore i bög grad intresserad och i öfrigt fullt ut lika
väl kvalificerad som mannen, hvartill komme, att gift qvinnas rösträttighet
i forna tider ej förorsakat någon olägenhet. Med öfvervägande häraf
syntes det välbetänkt, att gift qvinna återfinge den rösträtt, hon mistat,
äfven om ett stadgande i sådan rigtning ginge något på sidan om den
rösträttsprincip, som läge till grund för vår kommunallagstiftning.

Riksdagen är ense med motionären om lämpligheten af ett stadgande,
likartadt med den bestämmelse i den numera upphäfda kongl.
förordningen om prestval den 1 april 1843, hvarigenom gift qvinna
medgafs rätt att vid dylikt val i sin röstegande mans frånvaro och derest
han ej åt annan person för tillfället öfverlemnat sin rösträtt utöfva
densamma. Visserligen skulle ett dylikt stadgande komma att stå utan
motsvarighet på andra områden och icke öfverensstämma med reglerna
för utöfvande af den kommunala rösträtten, men då det här gäller en
sak, som särskilt berör de enskildes och familjernas andliga intressen,
och en rättighet, för hvars utöfvande qvinnan må anses vara lika väl
kvalificerad som mannen, samt härtill kommer, att mans och hustrus
intressen på detta område torde få anses vara i regeln öfverensstämmande,
så finner Riksdagen i dessa särskilda förhållanden tillräckliga
skäl för ett undantagsstadgande sådant som det föreslagna. Någon
olägenhet af ofvanberörda stadgande uti 1843 års förordning om prestval,
har icke heller, Riksdagen veterligen, försports; och fördelen af ett
dylikt stadgande torde komma att visa sig uti ett lifligare deltagande i
val för besättande af presterliga tjenster, framför allt i de trakter, der
den manliga befolkningens vanliga sysselsättning håller männen aflägsnade
från hemmen och sålunda ofta hindrar dem från att sjelfva taga
del uti dylika val.

Riksdagen får alltså anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring uti eller
tillägg till lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26
oktober 1883, att gift qvinna må i den utsträckning och under de vilkor,
som kunna finnas lämpliga och ändamålsenliga, vid prestval utöfva sin
frånvarande mans rösträtt.

Stockholm den 24 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.