Riksdagens Skrifvelse N:o 42

Riksdagsskrivelse 1885:42

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

N:o 42.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1886.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående efterskänkande af kronans rätt till
tvenne danaarf.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.)

Till Konungen.

Enligt hvad af eu till Riksdagen den 20 sistlidne Mars af Eders
Kongl. Maj:t aflåten proposition inliemtats, hade snickaren Carl Fredrik
Wallin i Marieberg i Munsö socken af Stockholms län aflidit den
8 September 1882 utan att efterlemna kända arfvingar; och sedan jemväl
Wallins hustru Maria Christina Larsdotter den 13 Novembersamma
år aflidit, hade den 28 November 1883 efter båda makarne förrättats
arfskifte, dervid af behållningen i boet ett belopp af 1,199 kronor 4
öre tillagts snickaren Wallins rättsinnehafvare, samt återstoden efter
lag fördelats mellan enkan Wallins arfvingar, hennes moder enkan
Stina Larsson eller Persdotter i Lungnet under Grönsö, Kungshusby

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

socken och Upsala län, samt tvenne syskon, systern AVendela Sofia, gift
med torparen Johan Fredriksson, jemväl boende i Lungnet, och brodern,
arbetskarlen Lars Petter Lindqvist i Högby Villberga socken och
Upsala län. Med afseende derå att snickaren AVallin icke efterlemnat
några kända arfvingar, och att hans qvarlåtenskap således komme att
tillfalla kronan såsom danaarf, hade Johan Fredriksson, hans hustru
AVendela Sofia Larsdotter samt Lindqvist, jemte företeende af intyg att
Stina Larsson till följd af döfhet och ålderdomsvaghet icke kunnat fatta
till henne gjord framställning om deltagande i ansökningen, hos Eders
Kongl. Maj:t anhållit, att snickaren AVallins qvarlåtenskap måtte, i
stället för att såsom danaarf ingå till statsverket, få emellan enkan
AVallins arfvingar fördelas efter samma grunder som qvarlåtenskapen
efter enkan AVallin, så alt Stina Larsson erhölle hälften deraf samt
Lindqvist och AVendela Sofia Larsdotter den återstående hälften till lika
fördelning dem emellan. Till stöd för ansökningen hade sökandena,
hvilka enligt företedda prestbetyg vore födda, Johan Fredriksson den
24 Oktober 1828, AArendela Sofia Larsdotter den 21 Juni 1834 och Lindqvist
den 17 Augusti 1830, anfört, att de alla vore obemedlade och vid
redan framskriden ålder ej hade annat till sitt uppehälle, än hvad de
med sitt arbete förtjenade, utom det ringa arf de erhållit efter enkan
AVallin, äfvensom att enkan Stina Larsson, som sedan hösten 1874 bott hos
Johan Fredriksson och, såsom född den 25 Juli 1800, numera uppnått
en ålder af öfver 84 år, under den långa tid hon vistats hos Fredriksson
måst af honom och hans hustru uppehållas, utan att hon i anseende
till sin höga ålder kunnat till sitt uppehälle bidraga i annan mån, än
genom det understöd, hon åtnjutit af fattigvården, hvilket, sedan hon
erhållit full fattigdel, uppgått till 25 kronor om året, men hvilket,
sedan hon ärft sin dotter, måst för hela tiden — något öfver 20 år —
återgäldas med 382 kronor 25 öre, hvarmed således hennes arf minskats.
Tillika hade sökandena erinrat, att, om enkan AVallin öfverleft sin man
så länge, att enahanda framställning med den nu gjorda kunnat göras
för henne, så hade denna begäran sannolikt, i enlighet med hvad hittills
varit öfligt i dylika fall, bifallits, och qvarlåtenskapen sedermera
efter henne tillfallit hennes arfvingar. 1 afgifvet, ansökningen bifogadt
yttrande hade Kungshusby sockens kommunalstämma, med förordande
af ansökningen, vitsordat ofvan anförda förhållanden beträffande enkan
Stina Larsson samt intygat, att Johan Fredriksson och hans hustru icke
egde någon annan tillgång till sitt uppehälle, än hvad de med sitt
kroppsarbete kunde förtjena, äfvensom att så väl de som Stina Larsson
vore kända för en god och ärlig vandel. Beträffande Lindqvist hade

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

ordförandena i Villberga sockens kommunalstämma och kommunalnämnd
i afgifvet intyg vitsordat, att han befunne sig i torftiga omständigheter
och för sin bergning ej hade annan tillgång än sitt arbete.
Öfver ansökningen hade underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län, som förordat
densamma, än äfven af kamm arad vokatfiskalsem betet, som upplyst,
att qvarlåtenskapen efter snickaren Wallin genom Färentuna häradsrätt
den 12 sistlidne Mars meddelade utslag i mål emellan kammaradvokatfiskalen,
å kronans vägnar, å ena, samt förre fjerdingsmämnen
Anders Andersson i Munsö, i egenskap af god man för mannen Wallins
okända arfvingar, å andra sidan, förklarats, såsom danaarf, skola falla
Eders Kongl. Maj:t och kronan till; hvarjemte advokatfiskal, för den
händelse nådig proposition i ämnet funnes böra till Riksdagen aflåtas,
i underdånighet föreslagit, att kronans behållna del af danaarfvet, efter
afdrag af den andel, som lagligen tillkomme advokatfiskal, måtte fördelas
emellan enkan Stina Larsson och sökandena efter lag, så att den
förra undfinge hälften och de senare tillsammans andra hälften.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande arfsmedel,
1,199 kronor 4 öre, måtte, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel, öfverlåtas på ofvanbemälda Stina Larsson,
Wendela Sofia Larsdotter och Lars Petter Lindqvist under vilkor, att
medlen dem emellan sålunda fördelades, att Stina Larsson deraf undfinge
hälften, och den återstående hälften gånge till lika fördelning
emellan Wendela Sofia Larsdotter och Lars Petter Lindqvist.

Sedan drängen Peter Andersson den 25 Augusti 1877 aflidit i
Marklunda af Ousby socken, Östra Göinge härad och Kristianstads län
utan att, på sätt den 27 Augusti samma år förrättad bouppteckning
utvisade, efterlemna då kända arfvingar, hade, enligt hvad uti ifrågavarande
proposition meddelas, Östra Göinge häradsrätt, på yrkande af
kammaradvokatfiskalen, i utslag den 12 April 1880, som vunnit laga
kraft, förklarat kronan berättigad till undfående af danaarf efter Peter
Andersson. I öfverensstämmelse härmed hade danaarfsmedlen, hvilka
enligt upprättad slutredovisning uppgått till 3,465 kronor 59 öre,
blifvit öfverlemnade till advokatfiskalsembetet i Kammarkollegium. Anspråk
på ifrågavarande danaarfsmedel hade emellertid sedermera framstälts
af hemmansegaren Sven Svensson i Södra Vare Norregård, Jöns

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

Svensson i Norra Vare Östregård, enkan Elin Svensdotter i Åker, inhyseshjonet
Peter Ingemarsson i Södra Vare Södregård ocli enkan Anna
Ingemarsdotter vid Vislanda station, samtliga nu nämnda orter belägna
inom Blädinge och Vislanda socknar af Ållbo härad och Kronobergs
län. För att styrka sin befogenhet i detta hänseende, hade de företett
protokoll i ett vid Allbo häradsrätt handlagdt mål, af hvilka med deruti
intagna handlingar framginge, att sökandena vore syskonbarn till Peter
Andersson, Sven Svensson, Jöns Svensson och Elin Svensdotter på hans
möderne samt Peter Ingemarsson och Anna Ingemarsdotter på hans
fäderne; samt att de öfrige skyldeman till Peter Andersson, som med
honom varit beslägtade i närmare led än sökandena eller i lika led
med dem, samtliga numera vore aflidna eller i laga ordning förklarade
skola för döde anses. På, enligt ett af pastorsembetet i Ousby meddeladt
intyg, Peter Andersson redan år 1820 från Vislanda församling
afflytta! till och sedermera varit bosatt i Ousby socken, samt han, sökandena
veterligen, icke derefter låtit sig i deras hembygd afhöra, hade
sökandena, som vid nämnda förhållande icke erhållit kunskap om Peter
Anderssons frånfälle i så god tid, att de kunnat inom laga tid bevaka
sina arfsanspråk, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med beaktande
af sökandenas knappa och behöfvande omständigheter, af gunst
och nåd till dem återställa ifrågavarande arf jemte den ränta derå,
Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt i nåder bevilja. Vid ansökningen
funnes fogade af vederbörande kommunalnämnds ordförande
utfärdade af kyrkoherden i Vislanda och Blädinge församlingar till rigtigheten
styrkta intyg, att sökandena Jöns Svensson, Elin Svensdotter,
Peter Ingemarsson och Anna Ingemarsdotter vore i knappa och behöfvande
omständigheter, att de två sistnämnda erhållit fattigunderstöd af församlingen,
samt att sökanden Sven Svensson, fastän egare till %e
mantal, vore i mindre goda ekonomiska omständigheter. I anledning
af denna ansökning hade utlåtanden afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Kristianstads och Kronobergs län samt kammaradvokatfiskalen,
hvilka alla tillstyrkt, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte till sökandenas förmån eftergifvas. Dervid hade kammaradvokatfiskalen
upplyst, att, efter den 12 Oktober 1880 skedd
^anordning af aktoratsarfvode, kronans behållning å danaarfsmedlen
utgjorde 2,310 kronor 39 öre, å hvilket belopp advokatfiskal i detta
fall, der sökandena hvarken kunde beropa sig på laglig rätt eller laga
förfall, ansett ränteb er ältning icke rimligen böra ifrågakomma. Då sökandena
enligt lag samfäldt ej egde lika arfsrätt, utan utgjorde tvenne
lika närskylda slägtgrenar, af hvilka Sven Svensson, Jöns Svensson

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

och Elin Svensdotter utgjorde den ena samt Peter Ingemarsson och
Anna Ingem ar sdotter den andra, hade advokatfiskal vidare hemstält
att, derest afseende å ansökningen fästes, för danaarfvets öfverlåtelse
måtte stadgas det vilkor, att fördelningen af beloppet borde ske på
det sätt, att ena slägtgrenen samfäldt åtnjöte ena hälften, och den
andra slägtgrenen samfäldt andra hälften.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders Kongl.
Maj:t jemväl i ofvanberörda proposion föreslagit Riksdagen, att kronans
rätt till ifrågavarande danaarfsmedel, utgörande, efter afdrag af den
kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, ett belopp af 2,310 kronor
39 öre, måtte på det sätt öfverlåtas på ofvanbemälde Sven Svensson,
Jöns Svensson, Elin Svensdotter, Peter Ingemarsson och Anna Ingemarsdotter,
att hälften af beloppet skulle gå till lika fördelning emellan
Sven Svensson, Jöns Svensson och Elin Svensdotter eller deras rättsinnehafvare,
och återstående hälften lika fördelas mellan Peter Ingemarsson
och Anna Ingemarsdotter eller deras rättsinnehafvare.

Riksdagen, som ansett, att kronans rätt till ifrågavarande två
danaarf skäligen bör efterskänkas, har alltså bifallit Eders Kongl. Maj:ts
omförmälda framställningar.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1885.