Riksdagens skrifvelse N:o 41

Riksdagsskrivelse 1907:41

Riksdagens skrifvelse N:o 41.

1

N:o 41.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1907.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds
proposition med förslag till förordning angående rätt
att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen af varor, af sedda att till riket införas.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 11 och memorial n:o 12.)

Till Konungen.

I proposition n:o 31 af den 1 nästlidne februari bär Eders Kungi.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag
till förordning angående rätt att bos generaltullstyrelsen erhålla upplysning
rörande tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas.

Vid granskning af det kungl. förslaget bär Riksdagen icke funnit
skäl till andra erinringar än dels dem, som återfinnas bär nedan med
afseende å innehållet i § 1, dels ock dem, som framgå af den förändrade
lydelse, § 4 i förordningen genom Riksdagens beslut erhållit.

1 § 1 angifvas de författningar, med afseende å hvilka upplysning
skall af generaltullstyrelsen lämnas, nämligen gällande tulltaxa och
taratariff. Tulltaxekommittén har i detta afseende anfört, att de tullBih.
till Riksd. Prat. 1907. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 17 Höft. (N:o 41) 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 41.

författningar, om hvilkas tillämpning det kunde blifva fråga att lämna
bindande upplysning, vore gifvetvis tulltaxan och taratariffen. Enligt
Riksdagens mening torde det ock ligga i sakens natur, att då det
gäller att på officiell väg erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
af varor, afsedda att till riket införas, nyssnämnda författningar otvifvelaktigt
äro de, som i främsta rummet kunna komma i fråga. Vid sidan
af dessa författningar finnas emellertid åtskilliga andra förordningar,
hvilkas föreskrifter skola iakttagas vid införsel hit till riket af vissa
slag af varor och hvilkas tillämpning åtminstone i vissa afseenden
jämväl torde ankomma på generaltullstyrelsen. Såsom exempel må
härvid nämnas förordningar, innefattande bestämmelser rörande import
till riket af olika slag af djur, förordningarna angående förbud mot
införsel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning samt angående
vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge
med flera dylika författningar.

Det har synts Riksdagen med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke jämväl i afseende å dessa och likartade författningar, hvilkas
tillämpning helt eller delvis ankommer på tullverket, rätt till upplysning,
som i nu förevarande förordning afses, borde uttryckligen medgifvas.
Då emellertid de bestämmelser, som i sådant afseende erfordras, med
nödvändighet böra föregås af en undersökning, i hvad mån en utvidgning
af byråns verksamhetsområde i ofvan angifven riktning må anses
lämplig, har Riksdagen ansett sig icke böra vidtaga någon förändring
i paragrafen utan endast velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.

Såsom redan blifvit sagd!, har det af Eders Kungl. Maj:t framlagda
förslaget icke kunnat oförändradt bifallas, utan har Riksdagen i
stället antagit en förordning af den lydelse, härvid fogade bilaga utvisar.

Stockholm den 19 mars 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 41.

Bilaga.

3

Förordning

angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas.

§ 1.

Huru gällande tulltaxa och taratariff skola tillämpas å vara, som
någon har för afsikt att till riket införa, därom äger han i den ordning,
här nedan sägs, hos generaltullstyrelsen érhålla upplysning, som
är för statsverket bindande, enligt hvad i denna förordning stadgas.

§ 2.

Upplysning, som i § 1 afses, sökes skriftligen med uppgift å
varans beskaffenhet och tillämnade användning äfvensom å den eller
de tullplatser, där varan efter införseln skall angifvas vare sig till
direkt förtullning eller till uppläggning å nederlag; och skall därjämte
i ansökningen uppgifvas hvad sökanden har sig bekant angående varans
tullbehandling, då den förut införts, äfvensom om platsen, där tullbehandlingen
ägt rum.

Jämte ansökning, som nu är sagd, skall, då ansökningen afser
upplysning om tullbehandlingen af viss vara, till generaltullstyrelsen
aflämnas prof å varan till så stor myckenhet, att hvad som kan af
profvet återstå, sedan detsamma underkastats tilläfventyrs erforderlig
undersökning, må kunna fördelas i särskilda prof att förvaras på det
sätt generaltullstyrelsen föranstaltar, ett hos sökanden, ett hos generaltullstyrelsen
och ett hos en hvar tullförvaltning, där enligt ansökningen
tiillbehandlingen skall äga ruin.

I stället för prof å varan, där sådant icke kan företes, må uttömmande
beskrifning eller utförlig ritning öfver densamma i erforderligt
antal exemplar bifogas; ankommande dock i ty fall, likasom ock
då hvarken prof, beskrifning eller ritning företes, på generaltullstyrelsen
att pröfva, huruvida med ledning af den förebragta utredningen den
äskade upplysningen må kunna meddelas.

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 41.

§ 3.

Möjligen uppkommande kostnad för inhämtande af sakkunniges
utlåtande om varuprofs beskaffenhet äfvensom för sådant profs behandling
i och för framtida förvaring samt transport till tullplats, där den
inkommande varan skall tullbehandlas, gäldas af sökanden; och åligger
det honom att, där generaltullstyrelsen pröfvar sådant skäligt, ställa
nöjaktig säkerhet för sagda kostnad eller inbetala lämpligt förskott
därå, vid äfventyr att begärd upplysning icke meddelas, innan sådant
skett.

§ 4.

Mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga må klagan icke

föras.

§ 5-

1. Enligt denna förordning meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga
skall lända till efterrättelse vid tullbehandling af vara, hvars
öfverensstämmelse med den i upplysningen afsedda vara blifvit vederbörligen
utrönt; dock att hvad sålunda föreskrifvits äger tillämpning
allenast så länge de vid upplysningens meddelande gällande stadganden
i fråga om varans tullbehandling fortfarande äga giltighet och oförändradt
tillämpas.

2. Har, utan att ändring i nyssberörda stadganden vidtagits,
tillämpningen af desamma blifvit, på grund af vare sig generaltullstyrelsens
eller Kungl. Maj:ts beslut, i så måtto ändrad, att vara, rörande
hvars tullbehandling upplysning lämnats, förklarats skola draga högre
tullafgift än den genom upplysningen bestämda, eller att vara, som jämlikt
meddelad upplysning förklarats tullfri, blifvit belagd med tull, skall
sådant beslut af generaltullstyrelsen delgifvas sökanden, som erhållit
upplysningen, därest han uppgifva sin egen eller behörigt ombuds
adress här i riket och beslutet om ändringen meddelats inom ett år
efter det upplysningen lämnats; och skall i sådan händelse vid tullbehandling
af v varan, då den till sökanden eller för hans räkning inkommer,
upplysningen fortfarande äga giltighet, så länge icke beslutet
om ändring delgifvits honom eller hans ombud. Har sökanden eller
ombudet icke kunnat under uppgifven adress här i riket med delgifning

Riksdagens Skrifvelse N:o 41. 5

anträffas, eller liar beslutet om ändring fattats sedan mera än ett år
förflutit efter det upplysningen meddelats, skall beslutet genast träda
i kraft äfven gent emot sökanden; och vare lag samma, därest sökanden
icke uppgifvit sin egen eller behörigt ombuds adress här i riket.

3. Vid sådan ändring i tillämpningen af gällande stadganden,
hvarom i mom. 2 sägs, må dessutom tullbehandling i enlighet med den
före ändringen meddelade upplysningen kunna medgifvas i afseende a
vara, som till sökanden eller för hans räkning inkommer under de
närmast efter ändringen följande tre månaderna och införes på grund
af aftal, som sökanden styrker sig hafva träffat, innan han kunnat äga
kännedom om ändringen. I fall, som nu är sagdt, skall frågan, huruvida
tullbehandlingen må verkställas i enlighet med den lämnade upplysningen,
underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Förekommer därvid
skälig anledning, att någon i ansökningen om upplysnings erhållande
meddelad uppgift, hvilken befunnits oriktig, lämnats mot bättre vetande,
eller att föreskrifven uppgift, som sökanden underlåtit meddela, kunnat
af honom lämnas, vare tullbehandling i enlighet med den lämnade upplysningen
icke medgifven.

4. Utan hinder af meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga,
må mot tullbehandling af inkommen vara besvär anföras enligt hvad
därom är stadgadt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1907.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Haft.

2