Riksdagens Skrifvelse N:o 38

Riksdagsskrivelse 1897:38

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

7

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 april 1897.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
41 § konkurslagen den 18 september 1862.

(Lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

Genom proposition den 9 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga förslag till lag om ändrad lydelse af 41 §
konkurslagen den 18 september 1862.

Vid granskning af detta förslag har Riksdagen funnit det deri
förekommande undantagsstadgandet att, der konkursärenden till särskild
rättens afdelning höra, ledamot af annan afdelning må till rättens ombudsman
förordnas, böra ur lagen utgå. Beträffande olämpligheten af
detta undantagsstadgande tillåter sig Riksdagen hänvisa till hvad åtskilliga
af högsta domstolens ledamöter, enligt det vid propositionen
fogade utdraget af högsta domstolens protokoll, mot undantagsstadgandet
anfört. Detsamma innebär jemväl enligt Riksdagens åsigt en utan tillräckliga
skäl tillskapad fördel för ledamöterna i vissa städers rådstufvurätter.
Under nuvarande förhållanden utses nemligen i städer rättens
ombudsman sannolikt oftast bland rådstufvurättens egna ledamöter. Genom
den ifrågasatta lagändringen skulle domstolsledamöterna i de flesta städer

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

betagas behörigheten att erhålla ett sådant uppdrag, men en del ledamöter
i några städers domstolar fortfarande vara behöriga till dylikt
ombudsmannaskap. Härigenom gynnas den ena rättens ledamöter framför
den andras, men detta är icke öfverensstämmande med full rättvisa,
och en sådan anmärkning mot lagstiftningen anser Riksdagen böra undvikas.

Riksdagen, som af dessa skäl funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså
för sin del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen, den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och
förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må
ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten.
Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomännens förvaltning
hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom
rätten, der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren
anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och rättens pröfning
påkalla: och att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt
denna lag på rättens ombudsman ankomma.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed;
gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning
tillträder.

Stockholm den 24 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.