Riksdagens Skrifvelse, N:o 37

Riksdagsskrivelse 1883:37

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 37.

åstadkommas i följd af felande kyrkoböcker, har Eders Kongl. Maj:t
uti förberörda proposition nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarf måtte öfverlåtas å Jakobina Fredrika bischier,
med skyldighet för henne att deraf afstå så stor del, som enligt gällande
författningar tillkommer kammaradvokatfiskalen.

Hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit har
vunnit Riksdagens bifall.

Med undersåtlig vördnad.
Stockholm den 9 Juni 1883.

N:o 37.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Juni 1883.
— —• — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående efterskänkande af
kronans rätt till danaarf efter Elisabeth Noréus.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.)

Till Konungen.

Enligt hvad i en den 13 sistlidne April till Riksdagen afiåten
nådig proposition meddelats, hade Elisabeth Aoréus aflidit den 30 Mars

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 37.

1878 i Hedemora utan att efterlemna kända arfvingar. Genom muntligt
testamente af den 3 April 1872 hade hon om sin qvarlåtenskap
förordnat, bland annat, i 2:a punkten: att Maria Noréus och Gustafva
Vilhelmina Noréus skulle bekomma hvardera 1,000 kronor. Dessa hade
emellertid underlåtit att inom laga tid bevaka testamentet. Sedan kammaradvokatfiskalen
efter stämning till rådstufvurätten i Hedemora yrkat,
att de medel, som skolat tillfalla nämnda testamentarier, måtte jemte
andra delar af qvarlåtenskapen efter Elisabeth Noréus, om hvilka nu
icke vore fråga, förklaras böra såsom danaarf tillfalla kronan, förpligtade
rådstufvurätten genom utslag den 15 Augusti 1881, af Svea Hofrätt
faststäldt genom dom den 30 Juni 1882, Maria Noréus och Gustafva
Vilhelmina Noréus att till Kongl. Maj:t och kronan genast öfverlemna
och behörigen redovisa hvad enligt 2:dra punkten i testamentet
dem kunde hafva tillfallit. Härefter både Maria Noréus och Gustafva
Vilhelmina Noréus hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att kronans ifrågavarande
fordringsanspråk måtte efterskänkas. I ansökningen hade framhållits,
att intet klander mot sjelfva testamentets rigtighet blifvit framstäldt,
utan att sökandena fråndömts de dem genom testamentet tillagda
förmåner endast på grund af det utaf dem i fråga om testamentets bevakning
begångna formfel, hvarjemte företetts intyg, utvisande att sökandena,
födda den ena den 2 Maj 1832 och den andra den 23 December
1836, voro obemedlade. T anledning af denna ansökning hade
underdåniga utlåtanden afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Kopparbergs län, efter inhemtande af magistratens i Hedemora
yttrande, samt af kammaradvokatfiskalen. Magistraten hade anfört,
att utredningsmannen i boet låtit inom laga tid bevaka testamentet
i dess helhet, ehuru han dervid allenast företett fullmakt från en af
testamentstagarne, och att öfriga testamentstagare så mycket mindre
ansett sig behöfva vidtaga ytterligare bevakningsåtgärd, som de utbekommit
de testamenterade medlen samt väl kände, att någon arfvinge
icke funnes, som kunde klandra testamentet. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med hvilken kammaradvokatfiskalen instämt, hade,
med afseende å de af sökandena anförda skäl samt med hänsyn till
hvad magistraten upplyst, hemstält, att kronans rätt till omförmäld a
danaarfsmedel måtte eftergifvas, med förbehåll likväl af den advokatfiskalen
i Kammarkollegium lagligen tillkommande andel i samma medel,
hvarjemte Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, under förmälan, att
landtränteriet i Falun förskjutit 16 kronor 30 öre, utgörande den ersättning,
som tillkomme borgmästaren i Säter, för det han, såsom af
Svea Hofrätt, på grund af jäf för ordinarie ordföranden i Hedemora

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 37.

rådstufvurätt förordnad särskild ordförande i nämnda rådstufvurätt,
handlagt ofvanberörda mål, hemstält, att samma belopp måtte af sökandena
ersättas. Med afseende å hvad sålunda förekommit har Eders
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, 2,000 kronor, måtte öfverlåtas på Maria Noréus och Gustafva
Vilhelmina Noréus, dock med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande rätt till andel i samma medel samt med
skyldighet för sökandena att godtgöra ofvanberörda af kronan förskjutna
ersättning, 16 kronor 30 öre, till särskild ordförande i Hedemora
rådstufvurätt.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har blifvit af Riksdagen
bifallen.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 9 Juni 1883.