Riksdagens Skrifvelse N:o 36

Riksdagsskrivelse 1896:36

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

N:o 36.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 april 1896.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj;ts
■proposition angående efterskänkande af viss del af kronans
rätt till danaarf efter snickaren Per Gustaf Rilén.

(Statsutskottets utlåtande n:o 35.)

Till Konungen.

I en af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition (n:o 33)
af den 7 februari innevarande år meddelas, att snickaren Per Gustaf
Rilén och lians hustru Charlotta Rilén, född Hagström, i inbördes testamente
af den 16 september 1849 bestämt, att den af makarne, som
öfverlefde den andra, skulle »med fullkomlig eganderätt» behålla allt hvad
i boet funnes. Den 7 augusti 1885 hade hustrun aflidit, efterlemnande
sin bemälde man och såsom enda kända arfvinge brorsdottern Johanna
Lovisa Fock, född Hagström, enka efter styrmannen Carl Fritiof Fock.
Mannen Rilén afled den 22 juli 1892 vid Sundbyberg i Stockholms län
utan att efterlemna kända arfvingar. Den efter honom den 20 oktober
samma år förrättade bouppteckning utvisade en behållning af 4,664
kronor 39 öre.

Efter Riléns död hade enkan Fock, under uppgift att Rilén i lifstiden
gjort muntligt testamente till hennes förmån, låtit till bestyrkande
häraf och i bevakningsändamål vid Sollentuna häradsrätt den 23 januari
1893 afhöra vittnen.

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

Då några arfvingar efter Rilén icke inom natt och år från dödsfallet
anmält sig, hade, enligt hvad i propositionen vidare meddelas, kammaradvokatfiskalsemhetet
till Sollentuna häradsrätt instämt enkan Fock äfvensom
vaktmästaren i Stockholms stads förmyndarekammare Gustaf Liljeqvist,
den sistnämnde i egenskap af god man för Riléns okända arfvingar,
med yrkande att, då ofvan omförmälda, af Rilén fälda yttranden
icke vore att anse såsom i laga ordning tillkommet testamente, enkan
Focks anspråk på qvarlåtenskapen efter Rilén måtte ogillas, och qvarlåtenskapen
såsom danaarf tillerkännas Eders Kongl. Maj:t och kronan,
äfvensom Liljéqvist förpligtas att redovisa för qvarlåtenskapen jemte
ränta. Genom utslag den 4 december 1894 hade häradsrätten förklarat
de af enkan Fock såsom testamente bevakade muntliga yttranden af
Rilén icke utgöra hinder för Eders Kongl. Maj:t och kronan att komma
i besittning af qvarlåtenskapen efter Rilén, hvarjemte Liljéqvist förpligtats
att i sin ofvanberörda egenskap afgifva redovisning öfver sin förvaltning.
Sedan enkan Fock och Liljéqvist hos Svea hofrätt fullföljt talan mot
häradsrättens berörda utslag, hade samma utslag genom hofrättens den
20 december 1895 meddelade, numera laga kraftvunna dom blifvit faststäldt.

Redan innan häradsrättens utslag meddelades, hade i cn till Eders
Kongl. Maj:t ingifven skrift enkan Fock, med åberopande af hvad vid
ofvan omförmälda vittnesförhör förekommit, anhållit, att kronans rätt till
ifrågavarande qvarlåtenskap måtte till hennes förmån efterskänkas, dervid
enkan Fock medelst intyg åt vederbörande pastorsembete och roteman
i Stockholm styrkt, att hon vore född den 1 augusti 1834 och befunne
sig i torftiga och knappa omständigheter. Samtidigt hade jemväl
Liljéqvist i särskild ansökning hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att han,
som på god tro till enkan Fock af boets tillgångar utlemnat dels kontant
10 kronor och dels åtskillig, å eu ansökningen bifogad förteckning upptagen
lösegendom till ett värde af sammanlagdt 301 kronor 50 öre,
måtte, derest qvarlåtenskapen efter Rilén komme att såsom danaarf tillfalla
kronan och enkan Focks berörda framställning ej vunne afseende,
varda befriad från redovisningsskyldighet för hvad han sålunda till enkan
Fock utlemnat.

I anledning af berörda ansökningar både utlåtande afgifvits af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som icke funnit
skäl föreligga att tillstyrka efterskänkande åt ifrågavarande danaarfsmedel
ens i den del, Liljeqvists ansökning afsåga.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningarna
hardt, både i sitt utlåtande anfört, att Liljéqvist numera till om -

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

betet redovisat ej mindre den till enkan Fock utlemnade egendomen med
dess å den vid ofvanberörda ansökning fogade förteckning upptagna
värde, än äfven boets öfriga behållning, eller tillsammans 5,306 kronor
40 öre, som sedermera inlevererats i kronans kassa; att emellertid danaarf^
i sin helhet, sedan den embetet tillkommande aktoratsprovisionen
utanordnats, utgjorde ett ograveradt belopp af 4,775 kronor 76 öre, som
i statskontoret innestode; att, enligt hvad embetet inhemtat, enkan Fock
till sitt uppehälle användt den af Liljeqvist till henne på god tro utlemnade
egendom; samt att, på sätt instrument öfver den 1 september
1885 förrättad bouppteckning efter Riléns framlidna hustru, ofvanbemälda
Charlotta Rilén, född Hagström, utvisade, behållningen i boet då utgjorde
3,820 kronor, hvaraf enkan Fock såsom enda kända och närmaste arfvinge
lagligen bort tillkomma hälften eller 1,910 kronor, derest ofvannämnda
inbördes testamente mellan makarne ej funnits eller samma
testamente afsett endast dispositionsrätten till egendomen under den
efterlefvande makens lifstid; och hade kammaradvokatfiskalsembetet, då
det under sådana förhållanden synts billigt, att kronan till enkan Focks
förmån afstode från den på nu antydda omständigheter grundade rätt, i
betraktande jemväl af enkan Focks styrkta fattigdom, tillstyrkt, att ansökningarna
måtte på det sätt bifallas, att af ifrågavarande danaarfsmedel
finge utbetalas dels till enkan Fock 1,598 kronor 50 öre, motsvarande
skilnaden mellan nyss berörda 1,910 kronor och bouppteckningsvärdet
åt den lösegendom jemte det kontanta belopp, enkan Fock redan bekommit,
dels ock till vaktmästaren Liljeqvist 311 kronor 50 öre.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, har Eders
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande
danaarfsmedel måtte utbetalas till enkan Johanna Lovisa Fock, född
Hagström, ett tusen femhundra nittioåtta kronor 50 öre samt till vaktmästaren
Gustaf Liljeqvist trehundraelfva kronor 50 öre.

Riksdagen, som emot hvad Eders Kongl. Maj:t i förenämnda hänseende
föreslagit icke haft något att erinra, har bifallit Eders Kongl.
Maj ds ifrågavarande proposition; hvilket Riksdagen skolat härigenom
anmäla.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 24 april 1896.