Riksdagens Skrifvelse, N:o 30

Riksdagsskrivelse 1891:30

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

5

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 april 1891.
— — — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, dels om beviljadt låneunderstöd
för anläggning af jernväg mellan Hernösand och Sollefteå
och dels om anvisande af statsbidrag för enskilda järnvägsanläggningars
understödjande medelst lån.

\

(Statsutskottets utlåtande N:o 40.)

Till Konungen.
l:o.

I en flen 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition (n:o 29)
har Eders Kongl. Maj.t föreslagit Riksdagen

att bevilja och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af två millioner trehundrafemtio tusen kronor, att anvisas såsom lån åt
Hernösand—Sollefteå jernväg saktiebolag och utgå med ena hälften under år
1892 och med andra hälften under år 1893, under de vilkor och bestämmelser,
som för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar blifvit af
1886 års Riksdag faststälda eller vid innevarande riksdag kunna varda
stadgade, dock att, derest det styrkes att staden Hernösand åtagit sig att
ansvara för gäldande af ränta och amortering å ett lån till belopp af sexhundra
tusen kronor, som bolaget utöfver det ifrågasatta statslånet ämnar
för jernvägsanläggningen upptaga, i stället för stadgandet i 3:e punkten af
berörda vid 1886 års riksdag meddelade vilkor och bestämmelser må för nu
ifrågavarande jern vägsanläggning föreskrifvas att bolaget, för att erhålla
statsunderstödet, skall vara skyldigt att hos Eders Kongl. Maj:t styrka att
det förfogar öfver ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för

6 Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla
och hvaraf minst en million sjuhundrafemtio tusen kronor böra utgöras
åt tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Då Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag icke synes kunna uppbringa
sitt aktiekapital till ett belopp, motsvarande hälften af kostnaden för
jernvägens anläggning, har Riksdagen med afseende å denna banas vigt icke
haft något att^erinra deremot, att i förevarande särskilda fall lånet må utgå,
ehuru icke, såsom för dylika låneunderstöd vanligen fordras, hela den hälft
af kostnadssumman, som ej betäckes af statslånet, kommer att bestå af aktiekapital
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott; och då
Hernösands stad numera uppfylt det i Eders Kongl. Maj:ts proposition uppstäda,
på staden beroende vilkor och sålunda nödigt anläggningskapital blifver
anskaffadt på ett sätt, som, då det beslutade obligationslånet skall i jernvägen
intecknas med rätt näst efter statslånet, icke gör statens säkerhet mindre än
om de vid dylika lån eljest bestämda vilkor blifvitfullgjorda, har Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts proposition, beviljat och stält till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af två millioner trehundrafemtio tusen
kronor, att anvisas såsom lån åt Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag och
utgå med ena hälften under år 1892 och med andra hälften under år 1893,
under förutsättning att bolaget hos Eders Kongl. Maj:t styrker, att det förfogar
öfver ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för jernvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, och
hvaraf minst eu million sjuhundrafemtio tusen kronor böra utgöras af tecknadt
eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt
tillskott till jernvägsanläggningens utförande, samt under de vilkor och bestämmelser
i öfrig!, hvilka för understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar
blifvit af innevarande Riksdag stadgade och i punkten 2:o
här nedan finnas angifna.

2:o.

Angående understödjande af enskilda jernväg sanläggningar medelst lån
hafva åtskilliga förslag blifvit af enskilda motionärer inom Riksdagen väckta;
och^ får ^Riksdagen till en början erinra att för tiden efter innevarande års
utgång några dylika statsbidrag icke äro af Riksdagen anvisade.

Att staten bör medelst lån befrämja anläggandet af enskilda jernvägar
är redan genom 1871, 1876, 1881 och 1886 års Riksdagars beslut så erkändt,
att någon utredning i detta hänseende icke lärer nu erfordras. Likaså torde

Bilisdagens Skrifvelse, N:o SO.

7

4

sättet för låneunderstödens utdelande, eller, såsom redan för fyra femårsperioder
skett, ställandet af derför nödiga medel till Eders Kongl. Maj:ts
disposition vara pröfvadt och erkändt såsom det i alla afseenden lämpligaste,
icke minst derför att Eders Kongl. Magt torde bäst vara i tillfälle att egna
en noggrann och omsorgsfull pröfning åt hithörande frågor, i främsta rummet
vigten af olika föreslagna jernvägsanläggningar samt deras förmåga att kunna
fullgöra sina skyldigheter gent emot staten såsom långifvare, men äfven i
icke mindre grad nya jernvägsliniers inverkan å redan förefintliga banors
förmåga att uppfylla sina förbindelser.

Vid sådant förhållande har Riksdagen derutöfver nu endast att meddela
bestämmelser i fråga om belopp och vilkor.

För bedömande af hvilket belopp kan vara lämpligt har Riksdagen
tagit del af från kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter
dels å jern vägar, som erhållit koncession, men hvarå arbetet ej påbörjats,
dels a föreslagna jern vägar, som ännu ej erhållit koncession.

Den beräknade kostnaden å de förra slutar å 11,816,500 kronor, för de
senare åter å 14,308,000 kronor.

Flere af de ifrågasatta jernvägarne komma antagligen ej till utförande
och för några torde understöd medelst statslån icke lämpligen böra beviljas;
och då härtill kommer, att till följd af det här ofvan under punkten l:o
anmälda beslut något lån för jernvägen Hernösand—Sollefteå ej behöfver
ur lånefonden utgå, har Riksdagen funnit beloppet nu, likasom åren 1881
och 1886, kunna begränsas till 5,000,000 kronor, att under loppet af fem
år utgå med 1,000,000 kronor om året. Riksdagen har alltså för femårsperioden
1892—1896 anvisat in alles 7,350,000 kronor till låneunderstöd för
enskilda jernvägar, hvilket belopp ungefärligen motsvarar de summor af
tillhopa 7,345,500 kronor och 7,068,000 kronor, hvilka för femårsperioderna
1882—1886 och 1887—1891 blifvit för samma ändamål anvisade.

I fråga om vilkoren har Riksdagen icke funnit anledning att bestämma
räntan å lånen till enskilda jernvägar lägre än till 47* procent, eller den
räntefot 1886 års Riksdag föreskref för dylika lån.

Visserligen har staten under sistlidna år varit i tillfälle att upplåna
penningar mot en effektiv ränta af ungefär 3,c procent. Men då medelräntan
å statsskulden i dess helhet fortfarande öfverstiger 4 procent; då vid
uträkningen af de olika statslånens effektiva ränta icke tagits i betraktande,
att räntan erlägges två gånger om året, hvilken faktors medtagande i
räkningen skulle höja den effektiva räntan å statslånen och således jemväl
medelräntan å statsskulden, hvilket i förevarande tall skulle ega så mycket
större betydelse som jern vägsbolagen erlägga räntan å sina lån från staten
endast en gång om året vid dettas slut; då den bolagen beviljade förmånen

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

af ett långt anstånd med de tre första årens ränta medför, att den ränta,
bolagen betala, i sjelfva verket är icke obetydligt mindre än den nominella
i bolagens skuldförbindelser till staten föreskrifna; och då 4l/2 procent ränta
är bestämd för de jern vägsbolag, Indika erhållit till en del ännu ej lyftade
lån ur 1886 års fond, har Riksdagen, som hyser den uppfattning, att staten
ej vid försträckningar af sådan natur som de ifrågavarande, derigenom att
den med sin större kredit träder emellan och åt de enskilda jern vägsbolagen
anskaffar anläggningskapital, bör åsamka sig någon förlust, hvilket otvifvelaktigt
blefve händelsen, derest räntan bestämdes till 4 procent, ansett räntefoten
för närvarande böra vid fyra och eu half procent bibehållas.

Enligt l:a punkten af gällande vilkor är ett lånesökande jernvägsbolag
»skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga
besigtningar, extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka kunna af
kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas.» Då Riksdagen
af erfarenheten från den förflutna tiden anser sig hafva anledning'' antaga,
att fall kunna förekomma, då kostnadssumman uppskrufvas i afsigt att
erhålla så stort statslån som möjligt, har Riksdagen funnit angeläget, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sättes i tillfälle att i dylika fall äfvensom
då kostnadsförslaget eljest synes otillförlitligt anställa kontrolhmdersökning
ute å marken. Riksdagen har derför uti ifrågavarande punkt inryckt uttrycklig
föreskrift derom, att sökandebolaget jemväl är pligtig! att bekosta
möjligen erforderliga kontrollundersökningar.

Bland nuvarande lånevilkor finnes äfven bestämmelse derom, att Eders
Kongl. Maj:t skall insätta en ledamot i direktionen för hvarje jernvägsbolag,
som innehar lån af staten. Då det blifvit anmärkt, att den sålunda
af Eders Kongl. Maj:t utsedda direktionsledamoten, till följd af saknaden
utaf bestämda föreskrifter angående beskaffenheten och omfånget af det
honom tilldelade uppdrag, i styrelsen och till bolaget intager en oviss ställning,
har Riksdagen, som är af den öfvertygelse, att det för nämnde styrelseledamot
skulle vara en afsevärd fördel att i utöfningen af sitt uppdrag ega
stöd i en af Eders Kongl. Maj:t för honom utfärdad instruktion, i 6:te
punkten af förevarande vilkor inryckt ett stadgande derom, att den af Eders
Kong!. Maj: t i styrelsen insatte ledamoten skall vara med särskild instruktion
försedd. Och tager Riksdagen för gifvet, att Eders Kongl. Majt
kommer att utfärda dylik instruktion äfven för ledamöterna å kronans
vägnar i styrelserna för de jernvägsbolag, som redan undfått lån af staten.

På grund af hvad här ofvan anförts har Riksdagen till låneunderstöd

för enskilda jernvägar beviljat och stält till Eders Kongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af 5,000,000 kronor, att utgå under fem år från och med

år 1892 med 1,000,000 kronor årligen, dock så, att belopp, som ej blifvit

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

till utgående under ett af dessa år anvisadt, må för ett efterföljande år af
samma femårsperiod disponeras, egande Eders Kongl. Maj:t att å detta
anslag, till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar,
anvisa af Eders Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att
utgå i enlighet med följande vilkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Eders Kongl.
Magt, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg skall beröra,
varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besigtningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens
granskning föranledas;

2:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden
efter det faststälda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets
fortgång på sätt och å tider, som Eders Kongl. Maj:t bestämmer, dock med
iakttagande deraf att bolagsmännens inbetalningar å af dem tecknade belopp
skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före
lyftningen af dessa låneandelar; skolande härjemte en tiondedel af den
beviljade låneförsträckningen innestå, till dess besigtning af jernvägsanläggningen
blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af kongl. kungörelsen den
11 december 1874, angående ordningen för afsyning och besigtning af enskilda
jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik, förrättad, och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän trafik;

3:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Eders Kongl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett
kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt till jern vägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf minst
så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lemnadt tillskott till jern vägsanläggningens utförande;

4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en half för
hundra å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

b) att anstånd med räntans erläggande må medgifvas för högst tre år,
dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt Eders Kongl. Maj:ts bestämmande,
jernväg genast skall vara färdig och för trafik öppnad; skolande
beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd sålunda medgifves, till
staten inbetalas, sedan genom de stadgade annnuitetsliqviderna all öfrig ränta,
med hvilken anstånd icke biviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt,
så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande fortfares så

Bill. till 1likså. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd
medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; och

c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter den dag, då, enligt Eders
Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall vara färdig och för trafik öppnad;

5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande byggnader och
materiel, äfvensom all bolagets öfriga egendom, skall utgöra säkerhet för den
af staten lemnade försträckning, och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran
i den jernväg, för hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats;
börande ej mindre såsom vilkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande
i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet att till
säkerhet för statens fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt för
samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en tredjedel
af det beviljade statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad
förmånsrätt i bolagets jernväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet;
hvarjemte ofvan berörda sista tredjedel ej må utbekommas, förr än inteckning
för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens
blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad;

6:o) att Eders Kongl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion
försedd ledamot i direktionen för hvarje jernvägsbolag, som innehar lån af
staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor
skall bekostas af bolaget ;

7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara
skyldigt underkasta sig så väl de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de vilkor
och kontroller, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga; samt
8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt, må, då Eders Kongl.
Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse
af den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga mark,
som står under dess omedelbara disposition, hvaremot, när fråga är om boställsjord
eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten
kronojord, ersättning derför af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande
expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans egor belägna
kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna vara disponibla.

Stockholm den 29 april 1891.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1891.