Riksdagens Skrifvelse N:o 25

Riksdagsskrivelse 1897:25

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 april 1897.
— — .—, _ — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående upphäfvande af förbudet
mot införsel af bränvin till lappmarkerna.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 9.)

Till Konungen.

Nu gällande stadganden om förbud mot införsel af bränvin till
lappmarkerna, livilka stadganden innefatta en för dessa trakter gällande
undantagsbestämmelse, hafva tillkommit under tider, då förhållandena
derstädes voro väsentligen olika mot i öfriga delar af riket. Lappmarkerna
beboddes till hufvudsaklig del af lappar, hvilka voro sedan gammalt
kända såsom mycket begrina på förtärandet af starka drycker, och invånarnes
kringflackande lif samt de synnerligen dåliga kommunikationerna
lade stora hinder i vägen för en verksam kontroll öfver spritdrycksförsäljningen.
Under sådana tider kunde ett införselförbud hafva sitt berättigande
och var måhända den enda utvägen att hämma förtäringen af
spritdrycker bland befolkningen. Under de senaste årtiondena har emellertid
olikheten mellan lefnadsförhållandena i lappmarkerna och i öfriga
landsdelar allt mer utjemnats hufvudsakligen genom de i så hög grad
förbättrade samfärdsmedel, som kommit de nordliga delarne af riket till
godo och hvilka beträffande lappmarkerna, synnerligast de i Norrbottens
län belägna, haft till följd upprättandet derstädes af stora industriella
verk och en deraf härledd, särskildt under de senaste åren betydande
inflyttning från angränsande landsdelar.

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

Riksdagen har derför ansett, att giltiga skäl ej längre förefinnas
för bibehållandet af ifrågavarande undantagsstadganden, utan att tiden
nu är inne, att lappmarkerna blifva i förevarande hänseende likstälda med
rikets öfriga delar. Utom det att detta synes Riksdagen vara med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, väntar Riksdagen deraf äfven, att
sedligheten befrämjas, ty ett absolut förbud mot införsel af spritdrycker
till en ort måste, såsom af erfarenheten bekräftas, med nödvändighet medföra
förbudets öfverträdande, hvaraf åter följer bristande aktning för
lagarnes helgd, då dessas efterlefvande ej kan upprätthållas. Om åter
tillfälle lemnas befolkningen att på lagligt sätt åtkomma spritdrycker,
medför detta bland annat den stora fördelen, att frestelsen till anskaffande
af spritdrycker på oloflig väg minskas och myndigheterna blifva i
stånd att utöfva en effektiv kontroll öfver försäljningen.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen, med bifall till
en inom Riksdagen väckt motion, beslutit att hos Eders Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida
icke kongl. blefven den 3 december 1740, den 29 november 1743 och
den 29 november 1839 om förbud emot införsel af bränvin till lappmarkerna
lämpligen böra upphäfvas.

Stockholm den 6 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.