Riksdagens Skrifvelse N:o 25

Riksdagsskrivelse 1890:25

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

41

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 mars 1890.
— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående sådan ändring i
gällande kommunal- och folksko ^lagstiftning, ait, der
kyrkoförsamling besiår af flera kommuner, hvarje kommun
må ega rätt att förvalta sitt skolväsende och inom
sig utse skolråd.

(Lagutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

- I kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd stadgas följande:

§ 1. Hvarje kyrkoförsamling så i stad som på landet eger att
för vården af kyrkans och skolans angelägenheter i kyrkostämma med
kyrkoherden sammanträda till öfverläggning och beslut på sätt denna
förordning stadgar.

§ 21. I hvarje kyrkoförsamling skall finnas ett kyrkoråd och ett
skolråd.

Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar kunna
om gemensamt kyrkoråd eller skolråd sig förena.

Kyrkoråd och skolråd må, der så lämpligen sig göra låter, kunna
till ett gemensamt kyrko- och skolråd förenas.

I Kongl. Maj:ts förnyade stadga angående folkundervisningen i
riket, den 20 januari 1882, stadgas följande:

Bill. till Rdisd. Prut. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. ö

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

§ 6. Hvarje kyrkoförsamling med särskilt skolråd, så ock två
eller flera församlingar inom samma pastorat eller stad, som förenat sig
om ett gemensamt skolråd, utgöre ett skoldistrikt.

Genom flera i senare tider af Eders Kongl. Maj:t meddelade beslut
har förklarats, att ofvan anförda bestämmelser innefatta hinder för särskilda
kommuner, hvilka tillsammans utgöra en kyrkoförsamling, att
hvar för sig bilda ett skoldistrikt med rätt att besluta om sitt skolväsende
och utse eget skolråd.

Fall kunna emellertid förekomma, då det är synnerligen önskvärdt,
att en församling, som består af flere kommuner, må kunna delas i
flera skoldistrikt.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse på landet kan en socken
icke i annat fall delas i flere kommuner, än när inom församlingen
uppkommit en köping, hvilken då kan utbrytas och bilda egen kommun.
Då det utmärkande för en köping just är, att förhållandena derstädes,
i följd af den tätare befolkningen, närma sig till förhållandena i stad,
är det tydligt, att anordningarna för skolväsendet i en köping, likasom
i en stad, måste blifva af annan beskaffenhet än i en vanlig landskommun
med dess glesare befolkning. Såvidt Riksdagen har sig bekant,
utgöra stad och landskommun, der de bilda en gemensam kyrkoförsamling,
alltid skilda skoldistrikt, Följaktligen kan det icke heller
vara lämpligt, att en köping nödgas att gemensamt med den öfriga församlingen
handhafva sitt eget skolväsende såsom en del af hela församlingens,
och att närmaste uppsigten öfver detta utöfvas af ett gemensamt
skolråd. Detta måste nemligen leda derhän, att antingen den ena
kommunens ledamöter måste å den gemensamma kyrkostämman och i
det gemensamma skolrådet hålla sig helt och hållet overksamma vid
behandlingen af den andra kommunens angelägenheter och följaktligen
känna sin närvaro fullständigt öfverflödig, eller ock deltaga i behandlingen
af frågor, som äro dem främmande och likgiltiga. Till ett sådant
deltagande, som i regeln knappast lärer vara till gagn, kan dock
ofta hänsyn till den gemensamma ekonomien förmå de personer, hvilka
eljest icke hafva något omedelbart intresse i ämnet.

På några ställen lär det förekomma, att en församling redan före
nu gällande kommunallagars tillkomst vant delad i två kommuner, utan
att någondera af dem bildat köping. Äfven då en församling på sådant
sätt är delad i två kommuner, kunna skäl förefinnas, som göra en skilsmessa
önskvärd jemväl i fråga om skolväsendet.

På sålunda anförda grunder får Riksdagen, i anledning af gjord
framställning i ämnet, härmed anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga sådana åtgärder, som finnas nödiga, på det att föreskrifterna

Riksdagens Skrifvelse N:o 25. 43

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862 och i stadgan angående folkundervisningen i riket den 20
januari 1882 ej må lägga hinder i vägen för särskilda till en kyrkoförsamling
hörande kommuner att hvar för sig utgöra ett skoldistrikt
med eget skolråd och rätt att å särskild kyrkostämma med de till
kommunen hörande röstberättigade handlägga de ärenden, som röra
kommunens skolväsende.

Stockholm den 27 mars 1890.

Med undersåtlig vördnad.