Riksdagens Skrifvelse N:o 23

Riksdagsskrivelse 1895:23

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

49

N:o 23.

< .. : ;• ;*. y: a ; rf / '' • i; ’»t ] r ’ i ! i ) „i f r*; i = t ; '' ''. r i. I : i. t i; ’li:f ^ . .;i.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 april 1895.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inskränkning af
jagttiden beträffande tjäder- och orrhönor.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 1.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 9.)

i! i fl • ■ .• i; c) ii jiil .t.;:''

Till Konungen.

Hos Riksdagen kar i väckt motion framhållits bekofvet deraf,
att jagt en efter tjäder- och orrhönor förbjödes under en del af den
för närvarande lofgifna jagttiden utom i Jemtlands, Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län. Till stöd härför har hufvudsakligen
anförts, att, ehuru det vore allmänt kändt och erkändt., att god tillgång
på den nyttiga skogsfogeln och företrädesvis orre och tjäder vore för
landet i sin helhet af stor ekonomisk betydelse, lemnade vår jagtvårdslagstiftning
likväl mycket öfrigt att önska, då det gälde att tillgodose
och skydda afveln af nämnda villebrådsarter; att svenska jägarförbundets
afdelning i Jönköpings län, som sedan flera år tillbaka verkat för att
få en förbättrad sakernas ordning till stånd i detta hänseende, trött sig
finna det säkraste medlet till skogsfogelstammens skydd och ökning
deri, att inskränkning åstadkommes i det hos oss gängse, alltför öfverdrifna,
förderfligä dödandet af hönorna; att i Danmark sedan länge
Bih. till Riksd. Prot. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. 7

50 Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

fullständigt förbud vore utfärdadt mot dödande af orrhönor; och att de
för jagtvården intresserade jägarne äfven i vårt land ansåge, det en
utsträckning af fridlysningstiden för orr- och tjäderhönor skulle vara
både önskvärd och nyttig, hvilket med synnerlig styrka framginge bland
annat deraf, att af 18 afdelningar inom svenska jägareförbundet, hvilka
i denna fråga yttrat sig, icke mindre än 16 tillstyrkt förslaget och endast
2 ansett sig böra afstyrka detsamma.

Såsom eu allmänt utbredd åsigt lärer kunna uttalas, att tillgången
å skogsfogel mer och mer förminskats. Detta är visserligen
icke ensamt beroende på en bristfällig jagtvård, utan äfven i väsentlig
grad på den af skogarnes uthuggning, nyodlingar m. m. förorsakade
inskränkning af de marker, hvaruti dylik fogel finner trefnad.

Det numera gällande förbudet inom större delen af riket att använda
giller och snaror bör visserligen, i den mån detsamma upprätthålles,
bidraga till fogelstammens tillväxt, men vissa tillåtna jagtsätt,
som å många orter äro brukliga, verka synnerligen förödande, och dit
äro att hänföra fogelskytte för bulvan och vid bloss, hvarvid fogelhonorna
i myckenhet nedskjutas. En omsorgsfull jagtvård, hvilken
saknas å de flesta trakter i landet, är emellertid första vilkoret för
åstadkommande af en rik tillgång på nyttigt vildt, men en sådan måste
hafva stöd uti en klok lagstiftning.

Enligt gällande bestämmelser är jagten efter tjäder och orre
förbjuden i Vester- och Norrbottens län från och med den 16 mars till
och med den 20 augusti samt i öfriga delar af riket från och med den
15 februari till och med den 15 augusti. Denna inskränkning i jagttiden
har dock visat sig icke vara tillräcklig att förekomma stammens
förminskning. Verksammare medel äro derför behöfliga.

Att fridlysa här ifrågavarande fogelarter helt och hållet under
vissa år vore visserligen ett mycket verksamt medel att höja fogelstammen,
men, förutom det att den efter fridlysningstidens slut säkerligen
hastigt nog åter skulle förminskas, innebure ett sådant totalförbud,
äfven för några få år, ett mycket våldsamt medel, särskildt å
de trakter, der en god jagtvård verkligen förefinnes och der förbudet
således vore mindre behöfligt. En sådan åtgärd skulle utan tvifvel
jemväl framkalla ett ganska stort missnöje. Att ytterligare inskränka
den årliga jagttiden för tjäder och orro i allmänhet, utöfver hvad som
nu gäller, torde ej heller vara tillrådligt. Olika klimatiska förhållanden
och skilda jagtmetoder i de särskilda orterna skulle i sådant fall betinga,
att ett flertal olika jagttider bestämdes för skilda delar af landet,
hvilket ingalunda vore önskvärdt.

51

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

Omförmälda förslag att inskränka jagttiden för tjäder- och orrhönor
finner Riksdagen deremot skäl att förorda, och torde å denna
väg vackra resultat vara att uppnå beträffande skogsfogelstammens
tillväxt. Ofvan har redan nämnts, att i Danmark, hvarest tjäderfogel ej
förekommer, orrhönor året om äro fridlysta, men äfven inom flera
andra länder har jagtlagstiftningen beredt skydd åt fogelhonorna i
större utsträckning än åt hanarne. Så t. ex. äro både tjäder- och orrhönor
hela året fridlysta i Baden, Bayern samt flertalet provinser i
Österrike, och i Preussen, Saehsen, Wurtemberg med flere tyska stater
äfvensom i de flesta amt i Norge är fridlysningstiden för fogelhonorna
längre än för hanar af samma art.

Enär tillstånd att använda giller och snaror för fångande af vildt
ännu är gällande i Jemtlands, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, kan dock den ifrågasatta inskränkningen i tiden för jagt
af tjäder- och orrhönor der ej vinna tillämpning, och torde förhållandena
inom dessa län för öfrigt icke betinga en dylik inskränkning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då fridlysningstiden,
som bör taga sin början, då fogeljagten för stående hund i allmänhet
är afslutad för året, lämpligast torde böra bestämmas från och
med den 11 november, med hvilken dag fridlysningstiden för rapphöns
inom största delen af riket tager sin början, får Riksdagen anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, utom i Jemtlands, Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län, förbjuda jagt efter tjäder- och orrhönor
under tiden från och med den 11 november till och med den
15 augusti.

Stockholm den 5 april 1895.

Med undersåtlig vördnad.