Riksdagens Skrifvelse N:o 21)

Riksdagsskrivelse 1892:29

Riksdagens Skrifvelse N:o 21).

11

N:o 29.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 april 1892.
— — -- — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader
för statens räkning.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25 och memorial n.o 31.)

Till Konungen.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders
Kongl. Maj:t hos Riksdagen gjort två framställningar om anvisande af
medel till jernvägsbyggnader för statens räkning.

l:o) Till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Wännäs (Nyby)
och Öfver-Luleä (Boden) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till utgående under år 1893 å riksstaten utom hufvudtitlarna anvisa
4,000,000 kronor.

Då staten under sistlidna år genom köp förvärfvat jernvägen mellan
Luleå och norska gränsen, å hvilken banas nedre del till Gellivara
en ordnad trafik redan eger rum, har Riksdagen ansett det af flera skäl
önskvärd!, att nämnda jernväg genom ett skyndsamt färdigbyggande
af stambanan till den å Luleå—Gellivara-banan belägna punkten Boden
så snart som möjligt sammanbindes med statens öfriga banor. Arbetena
å stambanan norr om Wännäs, hvilka för närvarande pågå från två håll,
torde derför under nästkommande år böra bedrifvas med icke mindre

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

kraft, än de senare årens Riksdagar af andra, fortfarande förefintliga
skäl pröfvat lämpligt. För arbetenas fortsättande i samma utsräckning
och efter samma plan som under åren 1890 och 1891 samt innevarande
år talar dessutom, enligt Riksdagens uppfattning, den omständigheten,
att banan nu närmar sig sin snara fullbordan och att det under sådana
förhållanden vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma
blefve färdig ju förr desto hellre.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat fästa uppmärksamheten
på angelägenheten deraf att, då den vid ifrågavarande jernvägsarbeten
nu anstälda personal icke efter dessa arbetens afsilande torde
komma att finna sysselsättning vid andra stambanebyggnader, det återstående
arbetet å jernvägen så anordnas, att den talrika personalen må
kunna successivt minskas, och på sådant sätt undvikas, att densamma
vid arbetets upphörande på en gång står utan arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen, som
framdeles kommer att i särskild skrifvelse meddela sitt beslut om sättet
för anvisande af det beviljade anslagsbeloppet, till fortsättning af arbetena
å stambanan mellan Wännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)
för år 1893 beviljat ett anslag af 4,000,000 kronor.

2:o) Eders Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 4,000,000 kronor,
att i mån af behof lyftas för att användas till Luleå— G elliv ar a-banans
försättande i fullständigt skick och till inköp af rullande materiel för densamma
äfvensom till ersättande af de för banan under år 1891 häfda
utgifter; och har Eders Kongl. Maj:t, som ansett nämnda belopp böra
bestridas af upplånta medel, tillika föreslagit, att detsamma måtte anvisas
till utgående från riksgäldskontoret.

Luleå—Gellivara-banan intager bland statens jernvägar en alldeles
särskild ställning. Det är nemligen gifvet, att denna bana under eu
lång följd af år nästan uteslutande kommer att användas för transport
af malm från Gellivara till Luleå, samt att, med undantag för den endast
37 kilometer långa sträckan Boden—Luleå, såväl persontrafiken som
godstrafiken från och till mellanstationerna torde blifva högst obetydlig.
Till följd häraf lära anordningarna vid banan både kunna och böra
göras vida enklare än vid statens öfriga banor, utan att dock derigenom
banans förmåga att fylla det med henne afsedda ändamål äfventyras.

Då staten under sistlidne år öfvertog banan, befann den sig icke,
enligt hvad tillräckligt kändt är, i sådant skick, att förekommande transporter
derå kunde med säkerhet utföras, eller banan ens för trafik
öppnas. För afhjelpande af de svåraste bristerna och för att blifva i

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

13

stånd att trafikera banan erhöll jernvägsstyrelsen uppå Eders Kongl.
Maj:ts befallning af statskontoret ett förskott å 550,000 kronor, hvilket
belopp lärer, på sätt Eders Kongl. Magt föreslagit, böra statskontoret
ersättas.

Genom detta förskott blef jernvägsstyrelsen i tillfälle att öppna
trafik å banan. Efter hvad upplyst blifvit är emellertid banans utrustning
icke sådan, att till Luleå kan fraktas den malmmängd, som
anmälts till transport under innevarande år, eller 100,000 ton, och nödig
varsamhet torde fordra, att banan nu icke anordnas för transport af
större qvantitet årligen än 100,000 ton. Enligt den beräkning, jernvägsstyrelsen
senast uppgjort öfver den rullande materiel, som kräfves
för nedförande till Luleå under ett år af nyssnämnda mängd malm,
måste utöfver den materiel, hvilken för närvarande finnes vid banan
och är för ändamålet användbar, ytterligare anskaffas 4 lokomotiv och
25 större malmvagnar, hvarför styrelsen uppskattat kostnaden till 300,000
kronor. Riksdagen har i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
framställning beviljat det sålunda erforderliga beloppet.

Jernvägen tarfvar dessutom åtskilliga icke obetydande kompletteringsarbeten,
beroende derpå att två fordringar ovilkorligen måste
tillgodoses, nemligen dels att sjelfva banb}?ggnaden och anordningarna
vid jernvägen blifva af sådan art, att banan kan med full trygghet
trafikeras, och dels att icke jernvägen genom ett från början mindre
omsorgsfullt byggnadssätt kommer att till följd af den tunga trafiken
kräfva alltför dryga utgifter för underhåll. Härförutom torde för den
beräknade årliga transporten erfordras vissa anordningar, som för närvarande
saknas.

Enligt bandirektören Sundbergs förut omnämnda, den 21 juli 1891
anstälda beräkning skulle kostnaderna för nödiga kompletteringsarbeten
uppgå till 3,323,000 kronor, af bvilka arbeten likväl med det från statskontoret
utbetalda förskottet redan utförts eu mindre del, med hvars
uppskjutande icke kunnat anstå.

Riksdagen har emellertid trott sig finna, att denna kostnadsberäkning
utarbetats i afsigt att försätta banan i ett vida fullständigare skick,
än Riksdagen för närvarande anser nödigt, i det att flera af de föreslagna
kompletteringsarbetena synas öfverflödiga å en jernväg, som
nästan uteslutande blifver eu bana för malmtransport, om hvilkens storlek
dessutom någon tillförlitlig beräkning ännu icke torde kunna göras.

I kostnadsberäkningen hafva nemligen upptagits arbeten, såsom
t. ex. åtskilliga byggnader i Luleå, å Svartön och vid flera af de föreslagna
sjutton mellanstationerna, som, åtminstone för närvarande, inga -

11

Riksdagens Skrifvelsee N:o 29.

lunda kunna anses alla vara nödvändiga, af hvilka arbeten en del endast
torde böra ifrågakomma till utförande, i den mån erfarenhet vinnes
om malmtransportens normala omfång, och en del ej förr, än stambanan
genom öfre Norrland till Boden blifvit färdig. Riksdagen föreställer
sig nemligen, att, sedan sistnämnda bana fullbordats, några af omförmälda
byggnader lämpligen torde kunna göras gemensamma för denna
bana och den uppåtgående stambanan, samt att det dervid bör blifva
föremål för särskild undersökning, huru vida dessa byggnader skola anläggas
å Svartön, i Luleå eller vid Boden.

Andra i beräkningen upptagna arbeten torde kunna inbesparas.
Så är förhållandet med den föreslagna uppsättningen af felande stängsel
utefter banan. Riksdagen hyser nemligen den åsigt, att en godsbana,
som genomlöper aflägsna, folktomma bygder och endast trafikeras med
långsamt gående tåg, icke för trafikens säkerhet erfordrar stängsel.
Sådant var för öfrigt redan år 1889 uppsatt till 57 kilometer från
Luleå, alltså omkring 20 kilometer på andra sidan Boden.

Till stöd för sin uppfattning att väsentliga besparingar kunna
göras i det kostnadsförslag, som legat till grund för framställningen
om anslag till kompletteringsarbeten å banan, kan Riksdagen för öfrigt
åberopa ett yttrande af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
eu den 1 augusti 1888 afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—
Gellivara-delen af Luleå—Ofotens jernvägsanläggning. I slutet af nämnda
berättelse uttalas nemligen såsom ett generelt omdöme om de utförda
arbetena, att hvad som dittills fullbordats i allmänhet vore af god beskaffenhet
och att kostnader derpå icke sparats, samt att hvad som å
linien Luleå—Gellivara återstode att utföra vore af ringa betydelse i
jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt.

Då Riksdagen sålunda anser Luleå—Gellivara-banan böra intaga
en undantagsställning i förhållande till statens öfriga banor och anordnas
i öfverensstämmelse dermed,

dä den blifvande trafiken å banan för närvarande icke torde kunna
med någon grad af visshet beräknas, enär gellivaramalm ännu ej vunnit
en stadgad marknad,

och då nödig varsamhet torde bjuda, att ej större kostnader nu
nedläggas på banan, än som af trafiken med nödvändighet påkallas,

har Riksdagen ansett, att banans kompletterande, utöfver hvad
trafikens ändamålsenliga bestridande och nödig trygghet fordrar, bör uppskjutas
till dess erfarenhet vunnits om trafikens blifvande omfattning.

Vid sådant förhållande har Riksdagen ej ansett sig böra nu anslå
hela det belopp, Eders Kougl. Maj:t äskat, eller 4,000,000 kronor.

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 29.

Det. belopp af 2,800,000 kronor Riksdagen i dess ställe beviljat, torde
måhända kunnat sättas lägre, men enligt Riksdagens uppfattning bör
Eders Kongl. Maj:t, i händelse i trafiken skulle inträda en stegring,
som lofvar blifva af mera stadigvarande natur, eg a medel att kunna
vidtaga de anordningar, vare sig genom ökadt inköp af materiel eller
eljest, som af förhållandena påkallas.

I berörda belopp, 2,800,000 kronor, ingår dels ersättning för lemnadt
förskott, 550,000 kronor, dels kostnad för inköp af rullande materiel,
300,000 kronor, och dels kostnad för banans komplettering i mån
af behof 1,950,000 kronor. 0;; < /

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, att Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
stält ett belopp af 2,800,000 kronor, att i mån af behof lyftas
i riksgäld skontoret för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—
Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom
till ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter.

Stockholm den 9 april 1892.

Med undersåtlig vördnad.