Riksdagens Skrifvelse N:o 19

Riksdagsskrivelse 1891:19

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

N:o 19.

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1891.
— — — — Andra Kammaren den 16 — —■

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående qvinnas äktenskapsålder.

(Lagutskottets utlåtande n:o 14.)

Till Konungen.

Det lärer knappast kunna förnekas, att vigtiga skäl tala för ett
framflyttande af den ålder, vid hvilken svensk qvinna enligt lag må
tillåtas att ingå äktenskap. Att rätt bestämma den plats på åldersskalan,
der en sålunda framflyttad åldersgräns bör förläggas, är emellertid
för lagstiftaren en vansklig uppgift, som följaktligen bör behandlas med
synnerlig omsorg och varsamhet. Under åberopande af flere framstående
vetenskapsmäns uttalanden om skadligheten af för tidigt ingångna
äktenskap och särskildt i fråga om vårt land hänvisande till den sena
utveckling, som här i allmänhet eger rum, har enskild motionär inom
Riksdagen gjort framställning derom, att 18 år borde bestämmas såsom
den ålder, före hvars uppnående lagen icke borde tillåta qvinna att träda
i äktenskap.

Riksdagen vill icke bestämdt förneka, att den sålunda föreslagna
åldersgränsen kan vara lämplig, men föreställer sig, att goda skäl äfven

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

tala för att stanna vid en lägre ålderssiffra. De flesta qvinnor i vårt
land torde nemligen vid 17—20 års ålder uppnå den utveckling, alt
grundade skäl icke kunna åberopas mot deras inträde i äktenskapet.
Enligt hvad den officiella befolkningsstatistiken för tioårsperioden 1878
—1887 utvisar, är också antalet ingångna äktenskap i åldersklassen
17—18 rätt stort och företer, jemfördt med antalet äktenskap ingångna
i åldersklassen 16—17, en märklig stegring, relativt större än den ökning
åldersklassen 18—19 framvisar i förhållande till först nämnda klass.
Om nu åldersgränsen uppflyttades till 18 år och rätten att söka dispens
fortfarande finge tillgodonjutas, synes fara värdt, att Eders Kong!. Maj:t
komme att årligen betungas med pröfning af ett antal dylika ansökningar,
hvilket må hända skulle närma sig antalet af de fall, då äktenskap
nu ingås af qvinnor, som ej uppnått 18 år, och sålunda varda rätt
betydligt. Då Riksdagen emellertid anser nödigt, att en lagstiftningsåtgärd
i ämnet föregås af omsorgsfull utredning rörande alla de omständigheter,
till hvilka för frågans bästa lösning måste tagas hänsyn,
får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning rörande de omständigheter, som inverka på bedömandet af
frågan om framflyttande af den i 1 kap. 6 § giftermålsbalken för qvinna
stadgade åldersgräns, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag
i sådant hänseende, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1891.

i

Med undersåtlig vördnad.