Riksdagens Skrifvelse N:o 170

Riksdagsskrivelse 1906:170

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

1

N:o 170.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1906.
— —. — — Andra Kammaren den 22 — —•

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande
förordning angående stämpelafgiften, dels ock i ämnet
väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 16 och memorial n:o 22.)

Till Konungen.

Genom proposition n:o 126 af den 18 nästlidne april liar Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, dels att 8, 9, 27 och 54 §§
i kungl. förordningen angående stämpelafgiften skulle erhålla den ändrade
lydelse, ett vid propositionen fogadt fogadt förslag utvisade, dels ock
att de i 8 och 54 §§ af förslaget införda bestämmelser angående aktieoch
lottbrefs förseende med stämpel, då sådan handling al vederbörande
bolag utfärdas, och ansvar för underlåtenhet att i sådant fall belägga
densamma med föreskrifven stämpel skulle träda i kraft den 1 juli 1906,
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd, 1 Band. 40 Höft. (N:o 170.) 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

men öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser
den 1 januari 1907.

I samma mån statens utgifter växa, möter ock ett oafvisligt behof
att bereda ökade tillgångar för att täcka dessa utgifter. Vid uppletande
af härför erforderliga skattekällor kan det svårligen undgå någons uppmärksamhet,
att stämpelskatten erbjuder ett synnerligen rikt fält för
uppnående af ofvan angifna mål.

Det torde till en början i detta sammanhang icke vara ur vägen
att erinra, hurusom under benämningen stämpelskatt sammanföras två
till sin natur helt olikartade afgifter, af hvilka den ena, stämpelafgiften
för statsmyndigheternas expeditioner, icke är en skatt i egentlig mening,
utan afser att ersätta staten vissa den enskilde genom det allmännas
försorg lämnade tjänster, medan den andra, stämpeln till enskilda handlingar,
är en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning af värdebelopp
från en hand till en annan. Den förra af dessa afgifter, stämpelafgiften
för expeditioner, har sedan lång tid tillbaka här i landet varit
ganska utvecklad. Hvad åter beträffar den senare, sådan denna förut
varit anordnad, har det i öfvervägande grad varit handlingar rörande
fast egendom, som underkastats denna skatt. Detta åter sammanhänger
naturligen med den jämförelsevis ringa utveckling, vår stämpellagstiftning
undergått sedan den tid, då den fasta egendomen intog en särskilt
framskjuten ställning såsom skatteobjekt. Först på senare tider
— som bekant i sammanhang med 1894 års revision af stämpelförordningen
— har den sistnämnda af nyssomförmälda skatteformer (den
egentliga skatten) börjat användas i något mera utsträckt omfattning, då
det gällt att skaffa staten inkomster. Vårt lands numera rikt utvecklade
näringslif och icke oväsentligt ökade nationalförmögenhet torde ock till
fullo motivera ett dylikt utsträckt anlitande af stämpelskatten. Att
därvid i främsta rummet sådana handlingar, som förmedla omsättningen
af det rörliga kapitalet, böra göras till föremål för skatten, därom lära
meningarna knappast vara delade. Det har också vid föregående tillfällen
framhållits, hurusom grundtanken i en dylik beskattning vore
den, att det rörliga kapitalet, hvilket tillförde sin ägare större skatteförmåga
än den, som medföljde inkomst af arbete, och därjämte till
följd af sin natur lätt kunde undandraga sig den allmänna inkomstbeskattningen,
skulle träffas af en komplementär beskattning, då det
öfverginge från en hand till en annan eller liksom visade sig, äfvensom
att, vid utsträckande af stämpelskatten i hufvudsakligt syfte att med

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, det naturligen blefve en
liufvuduppgift att så välja de handlingar, som skulle underkastas skatten,
att syftemålet med denna i möjligaste mån uppnåddes.

Såsom för detta ändamål i främsta rummet lämpliga skatteobjekt
framträda enligt Riksdagens åsikt aktier och lottbref. Förvärfvandet af
aktier eller lottbref i bolag lärer nämligen i allmänhet kunna anses
såsom kapitalplacering.

Bland åtgärder, som borde ifrågakomma för det redan förut angifna
ändamålet, har Eders Kungl. Maj:t också föreslagit viss stämpelafgift å
aktier äfvensom å lotter i solidariska bankbolag att utgå dels vid
sådan handlings utfärdande för ökning af vederbörande bolags aktiekapital,
dels ock vid öfverlåtelse af dylik handling från en till annan
person.

Dessutom har Eders Kungl. Mai:t föreslagit viss höjning af den
allmänna lagfartsstämpeln och i sammanhang därmed viss höjning af
stämpeln i det fall, att fångeshandlingen för lagfart företes först efter
den i lag föreskrifna tid.

Rörande de sålunda ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen,
vill Riksdagen till en början förutskicka, att för måttet af den utsträckning,
i hvilken stämpelskatten bör komma till ökad användning, statens
behof af ökade inkomster naturligen är af afgörande betydelse.

Riksdagen vill först upptaga frågan om lagfartsstämpelns höjande
och hvad därmed står i samband.

Såsom redan blifvit sagdt, har man vid bedömande af frågan om
ökad stämpelbeskattning i främsta rummet att taga hänsyn därtill, huruvida
staten för sina utgifter är i behof af allt hvad af Eders Kungl. Maj:t
begärts. I detta afseende vill Riksdagen erinra, att Riksdagen redan
gjort ej oväsentliga nedsättningar i de äskade anslagsbeloppen. Redan
af denna anledning har den här ifrågasatta ökade stämpelbeskattningen
ansetts icke böra komma i fråga. Men härför tala äfven
andra lika tungt vägande skäl. Man synes nämligen icke utan fog
kunna påstå, att den stämpelafgift, som för närvarande utgår vid lagfart
å fång till fast egendom, är tillräckligt hög, och redan nu torde
det icke så sällan förekomma, att utvägar af hvarjehanda slag anlitas
för att undandraga statskassan densamma rätteligen tillkommande
stämpelafgift. Skulle nu en höjning vidtagas, finnes grundad anledning
befara, att dylika missbruk skulle än ytterligare tilltaga.

Vidare torde, hvad särskildt angår de mindre fastigheterna på
landet, böra ihågkommas, att det i de flesta fall är dessa slag af egen -

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

domar, som utgöra föremål för öfverlåtelser, äfvensom att de, på sätt inom
utskottet framhållits, åtminstone å vissa trakter af landet måhända ofta
nog flera gånger under ett och samma år byta ägare. En höjning af
stämpelafgiften skulle för dessa gifvetvis kännas betungande, och man
synes snarare böra understödja förvärfvandet i allt större omfattning
af särskildt smärre fastigheter, hvilka kunna bereda sina innehafvare en
mera själfständig och tryggad ställning. Därjämte får icke heller
förbises^ att omförmälda fastigheter i många fall äro belånade och vid
sådant förhållande redan för närvarande underkastade särskild beskattning
utöfver lagfartsstämpeln, nämligen stämpel till inteckningshandlingen
och kostnad för förnyelse af inteckningen.

Äfven om i en framtid statens behof skulle påkalla anlitandet af
den här ifrågavarande skattekällan, har Riksdagen dock under förhandenvarande
förhållanden ansett klokheten bjuda att icke vidtaga någon
höjning af lagfartsstämpeln.

Riksdagen har följaktligen icke heller kunnat biträda öfriga under
förutsättning af bifall till det förra förslaget af Eders Kung!. Maj:t
ifrågasatta höjningar.

1 samband med förslaget om lagfart sstämpelns höjande har, såsom
redan blifvit nämndt, Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om införande
i stämpelförordningen af bestämmelser, afsedda att framkalla ett strängare
iakttagande af lagens föreskrift om skyldighet att inom viss tid efter
fånget söka lagfart; och har i sådant syfte föreslagits, att stämpelpliktigt
fång, hvarå lagfart sökes efter utgången af i lag stadgad tid,
skall beläggas med stämpel till dubbla beloppet af hvad eljest skolat utgå.

Beträffande ifrågavarande förslag vill Riksdagen till en början
erinra, att i förordningen om lagfart och börd af jord på landet den 13
juni 1800 fanns intaget ett stadgande, som erbjöd stora likheter med den
nu föreslagna bestämmelsen. I nämnda förordning föreskrefs nämligen,
att den, som försummade att inom viss tid söka lagfart, skulle bota så
mycket, som svarade emot värdet af det stämplade papper, hvarmed
köpebrefvet borde förses. Denna bestämmelse, som upphäfdes först
genom införandet af nu gällande lagfartslag, visade sig emellertid
olämplig icke allenast därigenom, att påföljden af försummad lagfartsansökan
kom att stå i relation till värdet af det fång, som skulle lagfaras,
och sålunda icke bestämdes efter graden af den felandes försummelse,
utan äfven därutinnan, att fastighetsägaren, när försummelse
en gång skett, af fruktan för bötesstraffet frestades att så länge som

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

möjligt afhålla sig från att söka lagfart. Samma anmärkningar lära
ock med fog kunna göras mot Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.
Det torde vidare ur rent principiell synpunkt icke vara lämpligt att söka
göra ett civilrättsligt stadgande, sådant som föreskriften om skyldigheten
att söka lagfart, effektivt genom påläggande af särskild beskattning, hvarom
erforderliga bestämmelser skulle intagas i stämpelförordningen. Härtill
kommer, att, såsom för öfrigt ock i statsrådsprotokollet framhålles,
det föreslagna stadgandet icke skulle äga tillämpning å de fall, då särskild
lagfartsstämpel icke ifrågakommer, eller vid ansökan om lagfart
på grund af giftorätt, arf eller skifte af bolags samfällda gods; och
det får icke förglömmas, att försummelser i fråga om lagfartsansökningar
måhända oftast förekomma vid fång, grundade på giftorätt eller
arf. Slutligen skulle ock den menliga påföljd kunna inträffa, att en
köpare, om hans fångesman uraktlåtit att inom föreskrifven tid söka
lagfart, blefve, utan att någon försummelse läge honom till last, betungad
med ej blott dubbel, utan i många fall till och med flerdubbel
stämpelskatt.

På grund af hvad sålunda anförts och då, enligt hvad Riksdagen
inhämtat, lagberedningen i sammanhang med utarbetande af förslagtill
förändrade bestämmelser angående lagfart å fång till fast egendom
ägnat nu förevarande fråga särskild uppmärksamhet, har Riksdagen ansett
sig böra afstå Eders Kungl. Maj:ts förslag jämväl i hvad det afser förhöjd
stämpelskatt vid försummad lagfartsansökning.

Gällande bestämmelser i nyss berörda afseende likasom ock i fråga
om den allmänna lagfartsstämpelns belopp skola alltså med den utgång,
Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del erhållit, bibehållas oförändrade.

Riksdagen öfvergår härefter till Eders Kungl. Maj:ts förslag,
såvidt därigenom afses införande, på sätt redan nämnts, af stämpelafgift
för aktier och lotter i solidariska bankbolag, att utgå, då dessa
handlingar utsläppas af vederbörande bolag, äfvensom vid öfverlåtelse
af dylik handling från en till annan person.

Det lider icke något tvifvel och har redan förut framhållits,
att, då det gäller att genom stämpelskatten träffa kapitalet, aktier
och lottbref intaga ett synnerligen framstående rum. Redan i sammanhang
med 1894 års revision af stämpelförordningen var införandet af
stämpel å dylika handlingar ifrågasatt, men frågan därom fick dock tills
vidare anstå. Med den stegring i statens utgifter, som sedan dess
inträdt, synes emellertid med införandet af denna skatt icke längre böra

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

anstå. Om sålunda icke någon tvekan rådt därom, att äfven hos oss
sagda beskattning bör komma till användning, har Riksdagen likväl
icke kunnat i allo biträda det ifrågavarande förslaget, sådant det blifvit
af Eders Kungl. Maj:t framlagdt.

Till en början synas tillräckliga skäl icke föreligga att från den
föreslagna emissionsstämpeln undantaga aktier eller lösbref, som utfärdas
vid nya bolags bildande. Det har visserligen framhållits, att en stämpelafgift
å dylika handlingar, då ett nytt bolag träder i verksamhet till
äfventyrs i vissa fall skulle kunna kännas alltför betungande för den
företagsamhet, som är värd uppmuntran. Detsamma torde emellertid
åtminstone i många fall med ungefär lika rätt kunna sägas om sådana
redan befintliga bolag, hvilka föra en tynande tillvaro och som för
möjliggörande af en fortsatt verksamhet nödgas utsläppa nya aktier
och dymedelst öka sitt aktiekapital.

Då vidare inom den utländska stämpellagstiftningen, såvidt Riksdagen
har sig bekant, något dylikt undantag icke förekommer, har Riksdagen
ansett riktigast, att aktier och lottbref åsättas stämpel, såväl då de utfärdas
för ökning af bolags aktiekapital, dit ock bör räknas det fall, att aktieägarne
utan betalning såsom utdelning af bolaget erhålla en eller flera
aktier, som ock då de utgifvas vid nya bolags bildande. Enär den nyss
framställda anmärkningen likväl icke torde helt och hållet sakna sitt
berättigande, har Riksdagen funnit sig böra för sist omförmälda slag
af värdepapper föreskrifva en stämpelafgift till endast halfva beloppet
af stämpeln för aktier och lottbref, som eljest utfärdas; och har Riksdagen
i likhet med Eders Kungl. Maj:t ansett denna senare stämpel
böra sättas till en procent.

Beträffande särskildt de fall, att i solidariska bankbolag hufvudlottägare
vid bolagets bildande med sig förena kommanditlottägare, äro
därvid utfärdade lottbref att likställa med lottbref i nybildadt bolag och
böra således draga den lägre stämpeln. Därest åter kommanditlottägare
tillträda ett redan i verksamhet varande bolag, äro lottbref, som därvid
utfärdas, att jämställa med sådana, som utsläppas för ökning af grundfonden
eller genom tillskott af kommanditlottägare bildad särskild fond,
och böra följaktligen åsättas den högre stämpeln.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande grunden för emissionsstämpelns
beräknande har Riksdagen icke funnit något att erinra, likasom
icke heller mot de föreslagna straffbestämmelserna, såvidt de afse
denna stämpel. Den omständigheten, att stämpeln skulle komma att
träffa äfven aktier och lottbref, som utsläppas vid bildande af nya

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

bolag, synes icke påkalla någon ändring i nyss angifna afseenden. I
detta sistnämnda fall torde erfordras beläggningsstämplar å 5 öre, på
sätt Eders Kungl.. Maj:t föreslagit, därest den ifrågasatta stämpeln vid
öfverlåtelse af aktier bestämdes till en fjärdedels procent.

Vidkommande härefter! den föreslagna stämpelafgiften vid öfverlåtelse
af aktier eller banklotter liar Riksdagen ej kunnat biträda Eders
Kungl. Maj:ts proposition i denna del, dock icke därför att sådana transaktioner
skulle vara för beskattning olämpliga. Tvärtom synas dessa
slag af affärer, hvilka för öfrigt på senare tider tagit en knappast
öfverskådlig omfattning, särskildt böra komma i fråga, då det gäller att
genom en utsträckt stämpelbeskattning träffa det rörliga kapitalet. Härvid
möta emellertid ganska stora svårigheter att så anordna skatten,
att den varder fullt effektiv och att följaktligen syftemålet med densamma
uppnås.

I detta afseende kunna mot Eders Kungl. Maj:ts förslag framställas
många och befogade anmärkningar. Att utöfva en fullt verksam kontroll
öfver att denna stämpelafgift behörigen utgöres torde nämligen i så
godt som de flesta fall icke blifva möjligt. Då ett stort antal aktier äro
antingen ställda till innehafvaren eller, om de lyda på viss man, genom
transport in blanko likställda med dylika innehafvarepapper, kunna de
gifvetvis byta ägare flera gånger utan att detta förhållande i allmänhet
kan konstateras. Särskildt bör erinras, att, då dylika transporter in
blanko, i regel icke dagtecknas, transport, som skett innan stämpelskatten
trädt i verksamhet, med lätthet kan gifva anledning till åtal och att
det måhända kan vara förenadt med svårigheter att bevisa, när transporten
verkställts. Det lärer för öfrigt icke vara möjligt att under
sådana förhållanden kunna tillse, vare sig att stämpel öfver hufvud
taget varder åsatt eller, äfven om så skulle ske, att beräkningen är riktig.
Härtill kommer, att det föreslagna sättet för stämpelns beräkning är
ganska inveckladt och att, då bolag icke är skyldigt att offentliggöra
beloppet af utdelningen, svårigheter kunna uppstå, då det gäller att
bestämma stämpelbeloppet.

För öfrigt synes det icke vara riktigt att lägga utdelningen till
grund för stämpelafgiftens beräknande, ty aktiens värde lärer väl icke
enbart bestämmas efter den beslutade utdelningen, utan äfven med
hänsyn till vederbörande bolags fonder in. m. Den kapitalökning, som
faktiskt inträder genom afskrifningar och afsättningar till bolagets
fonder, skulle sålunda icke komma att träffas af den föreslagna stämpelskatten.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

De anförda betänkligheterna hafva synts Riksdagen vara af den
art, att Riksdagen ansett sig icke kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts
proposition uti nu ifrågavarande del.

Då emellertid, på sätt redan blifvit nämndt, Riksdagen anser dessa
slag af affärstransaktioner böra snarast möjligt underkastas särskild
beskattning, synes böra tillses, huruvida icke till uppnående af detta
mål annan utväg än den nu ifrågasatta låter tänka sig. Riksdagen vill
i detta afseende erinra, att, då afsikten med den föreslagna stämpelskatten
torde hafva varit att träffa icke så mycket själfva öfverlåtelsen
af aktien, som fastmera de vanligen förekommande aktieaffärerna, det
för visso kunde ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen borde vara
den grund, efter hvilken stämpelafgiften skulle beräknas. Möjligen kunde
för sådant ändamål — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad falhet är
exempelvis i Tyskland — föreskrifvas, att slutnota eller annan skriftlig
handling utfärdades rörande den ifrågavarande transaktionen och att
nämnda handling, genom hvilken alltså en öfverflyttning af värden från
en till annan ägde rum, skulle förses med en efter värdet af den
afslutade affären lämpad stämpel. Dylika bestämmelser påkalla emellertid
med nödvändighet förändringar äfven i gällande civillagstiftning. "V id
sådant förhållande hafva några föreskrifter i detta ämne från Riksdagens
sida icke nu kunnat fastställas, men har Riksdagen dock ansett sig böra
antyda en väg, som i berörda afseende kunde anses lämplig.

1 fråga härefter om tiden för det framlagda författningsförslagets
trädande i kraft har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att stadgandena om
aktie- och lottbrefs förseende med stämpel samt därmed sammanhängande
ansvarsbestämmelser skola träda i kraft den 1 juli innevarande år, men
öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser den 1
januari 1907.

Då det uppenbarligen är af vikt att tillse, det staten far största
möjliga inkomst af den ifrågasatta stämpelskatten, och man sålunda bör
söka förebygga, att bolag genom att tidigare än eljest skolat ske utsläppa
nya aktier eller lotter undandraga sig den ifrågavarande emissionsstämpeln,
lärer det vara välbetänkt att, på sätt Eders Kungh Maj:t
föreslagit, låta de stadganden, som röra nämnda stämpel, träda i kraft
redan under innevarande år.

De skäl, som tala för att låta föreskrifterna om stämpel å aktier
eller lotter, hvilka utsläppas i gamla bolag, träda i kraft redan under
innevarande år, gälla i hufvudsak äfven i fråga om tiden för tillämpningen
af stadgandena om stämpel å aktier och lotter i nybildade bolag;

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

och har Riksdagen därför besluta, att jämväl sistnämnda bestämmelser
skola vinna tillämpning från och med den 1 juli 1906.

Inom Riksdagen har slutligen enskild motionär föreslagit ändring
af gällande stämpelförordning, dels i det syfte att rätten att genom
statskontorets försorg få stämpling af blanketter verkställd skulle upphöra
att gälla med afseende å växlar och anvisningar och i stället
medgifvas i fråga om obligationer, dels ock i syfte att beläggningsstämplar
skulle finnas att tillgå å följande nya valörer, nämligen 1 krona
20 öre, 1 krona 50 öre, 12 kronor och 30 kronor.

Den för närvarande medgifna rätten att genom statskontorets
försorg få stämpling af blanketter till växlar och anvisningar verkställd
har, såsom i motionen framhålles, haft sin betydelse uteslutande med
hänsyn till äldre bestämmelser rörande stämpelbeläggning af dylika handlingar.
Någon stämpling af växelblanketter har icke heller på åtskilliga
år verkställts genom statskontorets försorg, och något behof af dylik
stämpling torde med nu gällande bestämmelser i ämnet icke vidare
komma att yppa sig. Under sådana förhållanden kan ock otvifvelaktigt
det ifrågavarande stadgandet ur förordningen uteslutas.

Beträffande härefter motionärens förslag, att dylik rätt till stämpling
af blanketter i stället må medgifvas i fråga om obligationer, har Riksdagen
icke heller haft något att däremot erinra, då detsamma i olika
hänseenden torde kunna medföra fördelar. Och äfven om kostnaden
för stämpelns påtryckning till äfventyrs skulle ställa sig i någon mån
dyrare än tryckningskostnaden för de beläggningsstämplar, med Indika
obligationerna eljest skolat förses, torde denna ökade utgift med all
sannolikhet komma att uppvägas af den vinst, statsverket skulle erhålla
därigenom, att stämpelbeloppen inbetalades direkt till statskontoret och
således afdrag för försäljningsprovision icke komme att äga rum.

Det har ock synts riktigt, att rätt till stämpling af blanketter
medgifves äfven i fråga om aktie- och lösbref.

Vidkommande slutligen förslaget att införa nya beläggningsstämplar
å vissa af motionären angifna valörer, har äfven detta lämpligen synts
böra bifallas.

Riksdagen har alltså dels afslagit Eders Kungl. Maj:ts i förevarande
proposition gjorda framställning om ändrad lydelse af 9 § i förordningen
angående stämpelafgiften, dels ock i anledning af berörda proposition
samt en i ämnet väckt motion beslutit, att 8, 27, 32 och 54 §§ i
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Håft. 2

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

nämnda förordning skola erhålla den förändrade lydelse, som af härvid
fogade bilaga utvisas.

Tillika har Riksdagen beslutit, att de i 8 och 54 §§ införda bestämmelser
angående aktie- och lottbrefs förseende med stämpel, då
sådan handling af vederbörande bolag utfärdas, och ansvar för underlåtenhet
att i sådant fall belägga densamma med föreskrifven stämpel
skola träda i kraft den 1 juli 1906, men öfriga nya eller förändrade
bestämmelser den 1 januari 1907.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes till allmän efterrättelse kungöra Riksdagens här omförmälda
beslut.

Stockholm den 23 maj 190 6.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

11

Bilaga.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas.

A) Bouppteckning, Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref,
Morgongåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord:

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: —

Aktiebref i inländskt aktiebolag skall, innan brefvet af bolaget
utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Aktiebref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera aktier, af det
belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp än det,
hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre
beloppet.

b) Aktiebref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10
öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera aktier,
af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt
bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp
än det, hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till
det högre beloppet.

För aktiebrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.

12

Anvisning

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

Lifränta — — — — — — — —■ — — — — — —--—

Lottbref i inländskt solidariskt bankbolag skall, innan brefvet af
bolaget utgifves, förses med stämpel, enligt följande grunder:

a) Lottbref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af det
belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott skall erläggas betalning med högre belopp än det,
hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre
beloppet.

b) Lottbref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10
öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af
det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott skall erläggas betalning med högre belopp än
det, hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det
högre beloppet.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1,2 5, 1,50, 2 och 3 kronor, samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25, 30,

40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 1,2 0, 1,5 0, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

12, 15, 20, 25, 30^ 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

32 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer må
på därom hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda
myndighets försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna,
tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje valör
samt penningar motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

13

54 §.

1. Den, som utgifter växel, anvisning, invisning, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende
eller afkunnande betalning fordras, kvittens, som, för inkassering
af penningar genom annan person än fordringsägaren, från en
ort till en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning
hos bank eller bankir eller å kapitalräkning utan att därvid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller
till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad växel,
anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering,
eller sådant kvittens, som ofvan säges, utan att handlingen är
med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon hvad i 8 § finnes föreskrifvet om stämpelbeläggning
af aktie- eller lottbref, då det af aktiebolag eller solidariskt
bankbolag utfärdas, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgifvare, som utlämnar obligation, utan att
därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,
försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter i utlandet utgifven
obligation, utan att handlingen är försedd med föreskrifven stämpel
eller sådan påteckning af magistrat, som här ofvan under rubriken obligation
i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,
som är dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse
obligationen med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall bota tjugu
gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse
dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlämnar kvittens
å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för
hvarje gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft.

3

14

jRiksdagens Skrifvelse N:o 170.

7. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeiäggning af bouppteckningen
efter testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid
domstol företedt, att då tid för testamentsbevakning ute är och en månad
förflutit sedan godkännande erhållits förse testamentet med föreskrifven
stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

'' 8. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar
i 1, 3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den,
hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen
eller densamma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande
eller betalning företer, utan att belägga den med felande stämpel,
underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af
handlingen stadgade ansvar.

9. Den, som uppgift er död mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift af
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger
den felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor;
och må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande
vid underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid
vite tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens
riktighet.

10. 1 de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.