Riksdagens Skrifvelse N:o 16

Riksdagsskrivelse 1895:16

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

33

IJlOil rH
.ilTinj/j:

-ni :mr

-iöfhöl ^l* Muo/i .''in1 .'' u< ... < ■■.g

''i;, :;-''siV '' i rr ■ r i T* riv ‘;i«-. s? Ls/rfrii (.-''.w.c-.ia ■ o f; ■ * tf; rn

,, ......i ; t.., • •''). !•.. r, '' = .

r *1 i >\ ''■•;''< ;‘V r '' ■ i*: ; : } ‘‘{■jt . ■ ;. é t,t : i >

o*’.,.'',*.» i i r'' i .»i (J vi. -U \ .r •. M.y • _• <i*Å% ii O ■•TV i t'')''f Of _j’ • t -f i

N:o 16.

• L; ii* :v;, ... • A. [ t til/i v*

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 mars 1895.
— — — ''■— Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående förhöjning af tidlen å spanmål in. m.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 2 samt memorial n:is 9 och 10.)

| * , . ’ t , . ; • ; . ‘ . . < •, w r r . .

. ■ i'' ’ - ''; " .■ \ f \ '' '' ’ ’ 1 t '' ’ $ i.

Till Konungen.

I proposition af den 5 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda
tullsatser för nedannämnda artiklar må höjas, för spanmål, omalen, råg,
hvete, korn, majs samt ärter och bönor, äfvensom andra slag, ej specificerade,
till 3 kronor 15 öre per 100 kilogram; för malt, äfven krossadt,
till 4 kronor per 100 kilogram; för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla
slag, för rismjöl och risgryn samt för mjöl af arrowrot och andra
vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till
raedicinalier, till 6 kronor 50 öre per 100 kilogram, och för bröd, andra
slag, till 6,5 öre per kilogram; att artikeln kli må åsättas en tullafgift
af 30 öre per 100 kilogram; att de sålunda föreslagna tullarna må
såsom tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande
år utgöras; samt att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Käft. 5

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som
af utländskt råämne tillverkats inrikes, må höjas till 6 öre per kilogram.

De skäl, på hvilka, enligt det vid ifrågavarande proposition fogade
statsrådsprotokoll, Eders Kongl. Maj:ts förslag angående förböjning
af tullen å spanmål grundats, har Riksdagen funnit vara af den
obestridliga beskaffenhet, att någon befogad invändning mot deras giltighet
icke kan framställas. Lika med Eders Köngl. Maj:t har också Riksdagen
ansett, att tullsatserna för ifrågavarande varuslag icke gerna,
såvida skyddet för jordbruksnäringen skall blifva effektivt, kunna sättas
till lägre belopp än de i Tyskland gällande. Å andra sidan har, sedan
genom kongl. kungörelsen den 5 sistlidne januari tullsatserna för omalen
och malen spannmål blifvit höjda till belopp, i det närmaste motsvarande
de tyska tullsatserna för samma varuslag, Riksdagen med afseende
å angelägenheten af största möjliga stadga i tullagstiftningen haft anledning
att låta tullförhöjningen stanna ungefär vid berörda gräns.

Riksdagen har dock icke kunnat i alldeles oförändradt skick
antaga de för artikeln spanmål af Eders Kongl. Maj:t föreslagna och
jemlikt nyssberörda kungörelse för det närvarande gällande tullsatser.
Till fullo erkännande nödvändigheten att vid afgörandet af frågan om
rätta förhållandet mellan tullen å omalen och malen spanmål beakta
de omständigheter, hvilka faktiskt verka nedsättning i qvarnindustriens
nominella skydd, bar Riksdagen ansett förhöjning böra medgifvas i det
skydd, qvarnrörelsen enligt 1892 års tulltaxa åtnjutit, men emellertid
funnit den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna relationen mellan tullsatserna
för om alen säd och mjöl innebära ett högre skydd för qvarnindustrien
än som kan anses erforderligt. Vid sådant förhållande har
Riksdagen, som ansett i främsta rummet jordbrukets men äfven qvarnindustriens
intresse kräfva, att mjöltullen icke sättes väsentligt lägre
än den tyska, funnit sig böra, med godkännande af den för mjöl och
gryn föreslagna tullsatsen, 6 kronor 50 öre per 100 kilogram, höja
tullen å omalen spanmål till 3 kronor 70 öre för enahanda qvantitet;
hvarvid Riksdagen, lika med Eders Kongl. Maj:t, tillämpat den grundsats,
att samma tull bör åsättas alla slag af omalen spanmål utom
hafre och vicker, som fortfarande böra åtnjuta tullfrihet, samt malt, för
hvilken senare artikel Riksdagen, med fortsatt tillämpning af den grundsats,
att tullsatsen bör bestämmas så, att densamma motsvarar tullen
för det korn, som kan antagas åtgå till maltet, funnit tullen böra höjas
till 5 kronor per 100 kilogram.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna tullen å kli har Riksdagen
funnit sig icke böra antaga. Riksdagen har nemligen ansett, att ett

35

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

återinförande af den år 1892 upphäfda tullpligtigheten för artikeln kli,
skulle, med afseende å en sådan åtgärds menliga inverkan på mejerihandteringen,
blifva jordbruksnäringen till betydligt mera skada än gagn.

Tullsatserna för rismjöl och risgryn samt för mjöl af arrowrot
och likartade vegetabilier, har Riksdagen funnit böra höjas till de af
Eders Kongl. Maj:t föreslagna belopp, hvarjemte Riksdagen, med biträdande
af den åsigt, som häfdats i en inom riksdagen väckt motion,
att den hittills iakttagna öfverensstämmelsen mellan tullsatserna för
omalen spanmål i allmänhet, å ena sidan, och oskaladt ris, å andra
sidan, bör fortfarande upprätthållas, funnit tullsatsen för sistnämnda
artikel böra höjas till samma belopp som tullen för korn, majs med
flera sädesslag.

Med Eders Kongl. Maj:ts förslag, i hvad detsamma afser tullsatsen
för bröd, andra slag, äfvensom beloppet af den tullrestitution,
som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel
af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, har Riksdagen
icke något att erinra; men i sammanhang med godkännande af
Eders Kongl. Maj:ts förslag i dessa delar har Riksdagen, sedan dess
uppmärksamhet blifvit fäst derå, att tillgodogörandet af den ifrågavarande
restitutionsförmånen försvåras genom det inskränkande vilkor,
som under punkten d) i nämnda § och moment för närvarande finnes
stadgadt beträffande mellantiden mellan importen af mjölet och exporten
af brödet, funnit sig böra afhjelpa berörda olägenhet genom medgifvande
af sådan restitution, hvarom nu är fråga, oberoende af tiden, då råvaran
införts.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har Riksdagen
besluta:

att nedanstående förhöjda tullsatser skola åsättas efterföljande
artiklar, nemligen:

spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor,
äfvensom »andra slag, ej specificerade», 3 kronor 70 öre per 100
kilogram;

malt, äfven krossadt, 5 kronor per 100 kilogram;

spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, 6 kronor 50 öre per
100 kilogram;

ris, oskaladt, eller paddy 3 kronor 70 öre per 100 kilogram;

risgryn och rismjöl samt mjöl af arrowrot och andra vegetabilier,
som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier,
6 kronor 50 öre per 100 kilogram; och

bröd, andra slag, 6,5 öre per kilogram;

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

att beloppet af den tullrestitution, hvilken jemlikt § 9 mom. 1 i
tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt
råämne tillverkats inrikes, skall höjas till 6 öre per kilogram; samt

att den i nyssnämnda § och mom. under punkten d) intagna bestämmelse
skall upphöra att gälla;

och har Riksdagen derjemte medgifvit, att samtliga de, enligt
hvad här ofvan omförmälts, af Riksdagen beslutade förhöjda tullsatser
må tillämpas från och med den dag under innevarande år, som af
Eders Kongl. Maj:t bestämmes.

Hvilket Riksdagen, som framdeles kommer att meddela sina beslut
rörande tullbevillningen i öfrigt, härmed får för Eders Kongl.
Maj:t anmäla.

Stockholm den 27 mars 1895.

Med undersåtlig vördnad: