Riksdagens Skrifvelse N:o 16

Riksdagsskrivelse 1894:16

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

t

* >''» It V> i *:
»Dt!''»''00

loa n

N:o 16.

: v;

i/lvitOl) 1(1

Upplärt och godkänd hos Första Kammaren den 6 april 1894.
— — >+— — Andra Kammaren den 7 — —

•by tnf} tffi t

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts
proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

I proposition af den 22 december 1893 har Eders Kong]. Maj:t
föreslagit Riksdagen att

dels godkänna föreslagen utgiftsstat för postsparbanken, att
tillämpas från och med den 1 januari 1895, äfvensom vilkor för aflöningens
åtnjutande;

dels medgifva, att qvinligt extra biträde hos styrelsen för postsparbanken
må vid behörigen styrkt sjukdomsförfall ega bibehålla tre
fjerdedelar af sitt dagtraktamente, dock att, om sjukdomsförfallet fort -

37

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

far utöfver tre månader, rätten att bibehålla sagda andel af traktamentet
skall upphöra vid nämnda tids utgång;

dels ock för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af nådiga förordningen
angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skall
erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med den
1 januari 1895:

Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören såsom
ordförande samt fyra ledamöter, nemligen en byråchef, som är föredragande,
en af Konungen, hvarje gång för en tid af tre år, särskildt
förordnad ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige
i riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnde ledamöter bemälde
fullmägtige hvar för sig inom sig utse.

Vid behandlingen af förevarande proposition har Riksdagen till en
början haft att taga i öfvervägande, om den tidpunkt kan anses vara
inne, då definitiv utgiftsstat bör fastställas för postsparbanken. Den
omständigheten, att bankens verksamhet nu fortgått i tio år, synes, på
sätt Riksdagens år 1893 församlade revisorer i sin till Riksdagen aflemnade
berättelse öfver revisionen af statsverket äfven framhållit, tala
för att det provisoriska sätt, hvarpå bankens förvaltning hittills varit
och för närvarande är ordnad, bör lemna rum för fastare former.
Uppenbart torde emellertid vara, att postsparbankens rörelse ännu icke
nått sin fulla omfattning, och enligt Riksdagens åsigt kan det redan
med hänsyn till det utvecklingsskede, hvari banken betinner sig, sättas
i fråga, huruvida stat för postsparbanken bör vid innevarande riksdag
bestämmas.

I styrelsens för postsparbanken underdåniga skrifvelse, som innehöll
styrelsens förslag till utgiftsstat för banken, har bland annat
erinrats, att Eders Kongl. Maj:t under år 1890 utfärdat dels den 24
oktober reglemente angående arbetspremier vid de centrala straff- och
tvångsarbetsanstalterna i riket, hvarigenom förordnats, att vid dylik
anstalt intagen fånges besparade arbetspremier skulle från och med
den 1 maj 1891 insättas i postsparbanken, för att under vissa angifna
vilkor och förbehåll fången efter frigifningen tillhandahållas, dels ock
den 12 september kungörelse innehållande föreskrift derom, att sådana
medel, hvilka, jemlikt gällande författning, skola af den manskapet vid
indelta armén tillkommande aflöning innehållas, för att i sparbank
fruktbargöras, borde insättas i postsparbanken, i sammanhang hvarmed
ock bestämts, att i enskild sparbank vid kungörelsens utfärdande innestående
dylika medel skulle inom utgången af år 1892 till postsparbanken

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

öfverflyttas. Då dessa författningar, enligt styrelsens förmenande,
komme att medföra afsevärd inverkan på postsparbankens rörelse, hade
styrelsen ansett det böra anstå med afgifvandet af utgiftsstat, till dess
desamma hunnit tillämpas och nödig erfarenhet vunnits i fråga om
deras betydelse för postsparbanken. Af styrelsens skrifvelse inhemtas
emellertid, att, enär styrelsen, särskild! under år 1893, haft tillfälle bedöma
den inverkan på postsparbanken, tillämpningen af dessa författningar
medfört, styrelsen ock ansett tidpunkten vara inne för afgifvande
af förslag till stat.

Med afseende å hvad sålunda blifvit af postsparbanksstyrelsen anfördt,
kan Riksdagen icke underlåta att fästa uppmärksamheten derpå,
att den erfarenhet, hvarom styrelsen förmäler, egentligen blott stöder
sig på iakttagelser, gjorda under ett enda år, hvilket synes Riksdagen
vara en väl kort tidrymd för ett säkert bedömande af förhållandena.
Då nu härtill kommer, att enligt kungörelsen den 9 juni 1893, angående
utbetalning af den beväringsmän för tjenstgöring under de årliga vapenöfningarna
tillkommande dagaflöning m. m., visst bestämdt belopp af
ifrågavarande aflöning skall i postsparbanken insättas å för hvarje beväringsman
utfärdad motbok, samt någon synnerlig erfarenhet ännu
icke vunnits rörande den utan tvifvel ganska betydliga inverkan på omfånget
af postsparbankens verksamhet, som derigenom skall uppstå, har
Riksdagen för sin del icke kunnat biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag
om fastställelse af stat för postsparbanken. Riksdagen har tvärtom
kommit till den öfvertygelse, att dermed bör någon tid anstå i afvaktan
på närmare kännedom om den inverkan, ofvan berörda förhållanden
utöfva på postsparbankens rörelse och utgifter.

För postsparbankens verksamhet lärer ett uppskof ej kunna vålla
olägenhet, alldenstund postsparbanksförordningen innehåller tillräckliga
och fullt betryggande föreskrifter angående medlen till bestridande af
de med bankens förvaltning förenade utgifter, samt Eders Kongl. Maj:t,
på grund af 1883 års Riksdags beslut, eger att provisoriskt förordna
om löner och arfvoden vid postsparbanken. Genom ett uppskof vinnes
deremot, utom ökad erfarenhet beträffande utsträckningen af bankens
rörelse, att frågan om reglering af pensionsväsendet, hvilken fråga utgör
föremål för behandling af en komité, hvars utlåtande snart lärer
vara att förvänta, under tiden kan hinna lösas, och sålunda de nya
grundsatser, som i detta ämne till äfventyrs varda antagna, kunna
tillämpas vid bestämmandet af vilkoren för tjenstemännens rätt till
pension.

39

Riksdagens Skrifvelse N:o 16:

Vid det förhållande, att Riksdagen sålunda icke bifallit Eders
Kongl. Maj:ts förslag till utgiftsstat för postsparbanken,. har Riksdagen
ansett sig icke heller böra godkänna Eders Kongl. Maj:ts båda öfriga
i samma proposition förekommande framställningar, hvilka synas böra
följa hufvudfrågan, statsförslaget, åt.

Stockholm den 7 april 1894.

Med undersåtlig vördnad.