Riksdagens Skrifvelse N:o 130

Riksdagsskrivelse 1906:130

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

N:o 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.
— — — — Andra Kammaren den 12 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
rörande tullbehandlingen af vissa för fartygs byggande
m. m. afsedda materialier och skeppsförnödenheter.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 12).

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har förslag framställts, att i
gällande tulltaxa måtte införas bestämmelse därom, att vid införsel af
sådana för nybyggnad, förbyggnad eller reparation af fartyg, skeppsdocka,
dockport, ponton eller slip afsedda materialier och skeppsförnödenheter,
för hvilka restitution af eller befrielse från tull är medgifven, skall, där
tullsatsen är bestämd att utgå efter vikt, till grund för förtullningen läggas
importörens af faktura, konnossement eller annan därmed jämförlig handling
bestyrkta uppgift å det införda godsets vikt,

Att skeppsbyggeri är en för vårt land naturlig näring, därom torde
meningarna icke vara delade, liksom icke heller därom, att densamma i
olika hänseenden är af synnerlig betydelse för landet i dess helhet.
Hvarje förslag, som är ägnadt att verksamt bidraga till denna närings
höjande och utveckling, synes därför vara förtjänt af allvarligt beaktande
från statsmakternas sida, Riksdagen har också vid flera tillfällen visat
sig vilja bekjärta och tillmötesgå ifrågavarande närings kraf. Det må
härvid särskild! erinras om de lättnader i tullhänseende, som genom beslut
vid 1904 års riksdag kommo denna näring till del i afseende å villkoren
för åtnjutande af tullrestitution eller befrielse från tullafgift för
tullpliktiga fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter och särskild! i fråga

Riksdagens Skrifvelse N:o 130. 5

om tiden för åtnjutande af dylik restitution eller befrielse, hvilken tid
utsträcktes från två till tre år.

Om man sålunda kan utgå därifrån, att hvarje lämpligt förslag i
syfte att uppmuntra och understödja skeppsbyggerinäringen bör vinna
behörigt beaktande, måste man dock med nödvändighet tillse, att icke
sådana åtgärder vidtagas, som på något sätt träda statens berättigade intressen
för nära.

Hvad nu angår här ifrågavarande förslag eller att i gällande tulltaxa
införa bestämmelse därom, att vid tull behandling af sådana fartygsmaterialier
och skeppsförnödenheter, för hvilka restitution af eller befrielse från
gäldande af tullafgift är medgifven, skall till grund för förtullningen läggas
importörens af vissa handlingar styrkta uppgift om godsets vikt, vill Riksdagen
erinra, att ett liknande förslag förelåg till behandling vid 1904
års riksdag. Nämnda förslag, hvilket var af väsentligt mindre räckvidd
än det nu föreliggande, blef emellertid af anförda orsaker af bevillningsutskottet
afstyrkt och vann icke heller Riksdagens bifall.

Såsom i motionen framhålles, är det visserligen sant, att, då i fråga
om här afsedda materialier tullen är fastställd att utgå efter vikt, hvilken
alltså måste i hvarje särskildt fall af vederbörande tullmyndighet utrönas,
sådant ofta nog med hänsyn till dessa varors tyngd är förenadt med
ganska stora svårigheter. Särskildt framträda dessa olägenheter, då fråga
är om tullbehandlingen af mera betydande skeppslaster, afsedda för byggande
af större fartyg, ty, utom det att en dylik tullbehandling vållar
importören ej obetydliga direkta kostnader, föranleder den ock tidsförlust,
som naturligtvis i sin mån ej oväsentligt bidrager att öka dessa kostnader.
De kraf på lättnader i berörda afseenden, som framföras i motionen, torde
därför få anses vara synnerligen behjärtansvärda.

På hvilket sätt de ifrågavarande olägenheterna må kunna i möjligaste
mån aflägsnas, lärer emellertid onekligen vara ganska svårt att afgöra.
Men det synes åtminstone icke böra ske på den väg motionären föreslagit,
ty detta skulle leda till alltför betänkliga konsekvenser. De skäl, som
af 1904 års bevillningsutskott anfördes och hvilka af generaltullstyrelsen
i ett öfver motionen afgifvet yttrande åberopats för afstyrkande af det
föreliggande förslaget, äro af så tungt vägande art, att Riksdagen ansett
sig icke böra biträda detsamma.

Riksdagen föreställer sig emellertid, att motionärens syfte skulle kunna
nöjaktigt tillgodoses på annat sätt, och vill Riksdagen i sådant afseende
erinra, att genom föreskrift i Eders Kung!. Maj:ts skrifvelse till general -

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

tullstyrelsen angående ändringar i gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen
af från utrikes ort inkommande varor den 12 oktober 1889
medgifvits, att vid packhusbehandling af åtskilliga i skrifvelsen uppräknade
varor vikten under vissa närmare angifna villkor icke behöfde utrönas
genom vågning af hvarje kolli för sig, utan allenast genom profvägning
af ett större eller mindre antal kolli, som vederbörande tullförvaltning
ägde bestämma. Då det sålunda visat sig möjligt att i fråga om
andra artiklar vid tullbehandlingen åstadkomma afsevärda lättnader, föreställer
sig Riksdagen, att den möjligheten ej skulle vara utesluten, att
vare sig genom profvägning eller genom andra åtgärder för beräkning af
vikten jämväl med afseende å far tygsm aterialier och skeppsförnödenheter
lättnader i förevarande syfte kunde genomföras. De föreskrifter, som därför
erfordras, torde emellertid redan på grund af sin natur under inga
förhållanden böra inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande
bestämmelser, utan lärer det böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att
vidtaga de åtgärder, som i förevarande afseende må befinnas ändamålsenliga.
Riksdagen har därför, behjärtande frågans vikt och betydelse,
ansett sig böra aflåta en skrifvelse i ämnet till Eders Kungl. Maj:t.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida genom
profvägning eller på annat ändamålsenligt sätt lättnader i tullbehandlingshänseende
må kunna medgifvas vid införsel för innehafvares af skeppsvarf
eller mekanisk verkstad räkning af sådana i § 8 tulltaxeunderrättelserna
omförmälda materialier och skeppsförnödenheter, hvilka icke äro till
husgerådssaker hänförliga, äfvensom därefter vidtaga de åtgärder, hvartill
en dylik undersökning kan gifva anledning.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med underåtlig vördnad.