Riksdagens Skrifvelse N:o 129

Riksdagsskrivelse 1906:129

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

1

N:o 129.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906
— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om bestämmande af tullen å maskiner och verktyg efter
vikt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 8.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion kar förslag framställts, att Riksdagen
måtte besluta, att tullsatsen å maskiner ock verktyg i allmänket,
för närvarande fastställd till 10 procent af varans värde, måtte bestämmas
att utgå efter vikt samt att tullen å lokomotiv, lokomobiler, explosionsmaskiner,
kylmaskiner ock kraftmotorer i allmänket måtte sättas till vissa
i motionen närmare angifna värden, beräknade per 100 kilogram.

Det lärer svårligen kunna bestridas, att vår nuvarande tulltaxa, som
upprättades i slutet af 1880- ock början af 1890-talet, lider af många och
väsentliga brister. Visserligen kafva tid efter annan sådana smärre jämkningar
vidtagits, kvilka ansetts vara oundgängligen af behofvet påkallade.
Oäfvet är dock, att med den storartade utveckling, handel ock industri här
i landet under de senaste åren tagit, man numera kar att räkna med helt
andra förhållanden på detta område än dem, som voro rådande vid tiden
för tulltaxans tillkomst; ock en närmare granskning af taxan skall otvetydigt
gifva vid handen, att densamma icke längre kan anses tillfredsställande.
Detta förhållande framträder enligt Riksdagens mening än tydligare,
om man jämför vår nuvarande tulltaxa, såväl hvad uppställning som
ock ett stort antal af dessa tullsatser beträffar, med dylika i främmande
länder.

Bih, till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afä. 1 Rand, 24 Raft. (N:is 129-132). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

Det synes alltså kunna fastslås, att den nuvarande tulltaxan icke
motsvarar de anspråk man med fog kan ställa på en principiellt genomförd
och fullt modern tulltaxa. Att detta missförhållande med nödvändighet
måste framkalla en fullständig revision af taxan, lärer få anses
uppenbart. En dylik revision klöfver dock på grund af de förarbeten,
som äro därmed förenade, en jämförelsevis lång tid. Det vill emellertid
synas, som om det ifrågavarande missförhållandet på det område, där det
onekligen framträder kraftigast, borde, oafsedt en sådan allmän revision,
snarast möjligt undanröjas. Och det kan icke förnekas, att detta gäller i
främsta rummet våra värdetullar.

Redan 1888 års tullkommitté, ehuru erkännande värdetullarnas principiella
företräde framför vikttullar, uttalade den mening, att med hänsyn
till de svårigheter att anordna en mot missbruk betryggande kontroll, som
alltid åtföljde förtullning ad valorem, vikttullarna i tillämpningen vore att
föredraga. Kommittén hade därför vid taxeförslagets utarbetande gjort
gällande den sedan lång tid tillbaka i vår tullagstiftning omfattade grundsats,
att tullsatserna skola i regeln bestämmas efter vikt, och värdetullar
föreskrifvas endast för sådana varor, med afseende å hvilka förtullning
efter kvantitet skulle möta alltför stora svårigheter eller eljest vara olämplig,
såsom då varan till följd af sin storlek eller tyngd icke kunde lätt
vägas (ex. lokomotiv och i allmänhet större maskiner) eller i sådana fall,
då det å varan nedlagda arbetet representerade ett ojämförligt större värae
än däri ingående materialier (ex. smärre och dyrbarare maskiner).

Oaktadt sålunda tullkommittén föreslog endast ett fåtal enligt kommitténs
mening oundgängligen nödiga värdetullar, torde dock med allt skäl
kunna ifrågasättas, huruvida icke tidpunkten nu är inne för en undersökning
om möjligheten att ytterligare inskränka värdetullarnas antal. Det
kan nämligen icke bestridas och har allmänt erkänts, att ett f örtullningssätt
efter värdet är förenadt med afsevärdt stora olägenheter. Den erfarenhet,
som numera vunnits på detta område, lärer ock till fullo bestyrka
riktigheten af detta påstående.

Man synes också numera på de flesta håll visa stor benägenhet att
öfvergifva principen af förtullning efter värdet och i stället ansluta sig till
den mening, som åt vikttullarna gifver ett bestämdt företräde; och granskar
man främmande länders tulltaxor, skall man finna, att i de flesta europeiska
stater den sistnämnda principen numera i allmänhet vunnit tillämpning.

För genomförande af en dylik åtgärd, eller värdetullars ersättande
med vikttullar, kräfves emellertid eu fullständig och ingående specifikation

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

3

af de tullpliktiga artiklarna. Detta åter förutsätter en noggrann, på verklig
sakkunskap grundad utredning af hithörande förhållanden, hvilken lämpligast
synes böra verkställas genom Eders Kung!. Maj:ts försorg.

Hvad nu särskilt maskintullen angår, lämnas i motionen många och
talande vittnesbörd rörande de med en värdeförtullning förenade olägenheter,
och det må i detta sammanhang vidare framhållas, hurusom genom
af utländska maskinfirmor antagna agenter stora lager af maskiner införas
hit till landet till värden, motsvarande endast själfva tillverkningskostnaden.
Ätt man under sådana omständigheter vid varornas förtullning icke
kan med tullen träffa den på Araran beräknade handelsvinsten, synes ligga
i öppen dag likasom det ock är tydligt, att den svenske köparen, hvilken
direkt importerar varan, nödgas betala högre tull än utlänningen. Dessa
förhållanden innebära en oegentlighet och påkalla utan tvifvel rättelse.

Riksdagen har alltså, behjärtande frågans stora vikt och betydelse,
funnit sig böra hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om en utredning
i ämnet.

Med hänsyn till hvad ofvan anförts rörande maskintullen äfvensom
de svårigheter, hvilka i allmänhet äro förenade med en mera utförlig
specifikation, synes emellertid den ifrågavarande utredningen böra omfatta
allenast maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade,
jämte de artiklar, som med dessa stå i oskiljaktigt sammanhang.

Riksdagen, som slutligen anser sig böra erinra därom, att denna
framställning ingalunda innefattar någon begränsning af den utredning,
hvilken i anledning af beslutade tullförhöjningar i främmande länder begärdes
af 1903 års Riksdag, får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t, så snart ske kan, låta verkställa utredning samt för Riksdagen
framlägga förslag angående lämpligaste sättet för sådan förändring af gällande
tulltaxa, att maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som
ej specificerade, såvidt möjligt blefve åsätta vikttull i stället för värdefull.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.