Riksdagens Skrifvelse N:o 121

Riksdagsskrivelse 1897:121

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

5

N:o 121.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående anslag till verkställande
af undersökning för anläggning af statsbana
från Gellivare till norska gränsen.

(Statsutskottets utlåtande n:o 74.)

»•i:i -i IM fiol*!:;'' h-nii *j!-.n ((it isi!''i -.0 ;;!: /:■ i ii: > •>!:)/(<!

Till Konungen.

I proposition af den 26 sistlidne mars har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen

att, till verkställande af undersökning och upprättande af förslag
till anläggning af statsbana från Gellivare till norska gränsen i rigtning
mot Ofoten, på extra stat för år 1898 bevilja ett belopp af 40,000
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att redan under innevarande år af
tillgängliga medel förskjuta beloppet.

Då en jernväg från Gellivare till vesterhafvet — under antagande
att förutsättningarna för malmbrytning i större skala i Luossavara och
Kiirunavaara grufvor visa sig rigtiga — måste blifva af betydande
ekonomiskt gagn för öfverstå Norrland;

då öfre Norrlands kulturella utveckling i väsentlig grad är beroende
på ökad industri derstädes;

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

då en landsdels framåtskridande i välmåga och kraft otvifvelaktigt
bidrager till hela landets bästa;

samt då det enligt Riksdagens tanke är ett vilkor för ett framgångsrikt
försvar af Norrland, att der finnes en talrik och burgen bofast
befolkning, som kan uppställa en större truppkontingent än för närvarande,
hvarigenom afsändandet af trupper dit från andra landsdelar
till dessas fara kan inskränkas;

anser Riksdagen anläggandet af jernväg från Gellivare till Ofoten
kunna på goda grunder ifrågasättas.

Denna jernväg, som obestridligen komme att få internationel
karakter och som utgör fortsättning af en statsbana, bör dock ej få
byggas af enskilde, dels af politiska och strategiska skäl, dels emedan
svårighet alltid finnes att med säkerhet förebygga banans öfvergång i
utländska händer, äfven om staten förbehåller sig inköpsrätt.

Af hvad sålunda blifvit yttradt torde framgå, att, om banan skall
anläggas, detta enligt Riksdagens åsigt bör ske icke genom enskildes
utan genom statens försorg; och har Riksdagen till följd häraf bifallit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag med det vilkor likväl, att
undersökningen utsträckes till att äfven omfatta, huru staten skall bereda
sig garanti för att icke malmbrytningen af en eller annan orsak
för mycket inskränkes eller till och med afstannar, utan att staten i
sådant fall kan ingripa.

Stockholm den 18 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.