Riksdagens Skrifvelse N:o 115

Riksdagsskrivelse 1901:115

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

1

Jf:« IM

Uppläst och godkänd hos Första Kammarén den 29 Maj 1901.

— — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om åtgärders
vidtagande till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.

(Statsutskottets utlåtande n:o 60.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att
Eders Kongl. Maj.t tticktes för befrämjande af öfre Norrlands kolonisation
och för ett planmessigt bedrifvande deraf dels låta å kronan tillhörig, ej
till enskild^ bruk disponerad mark verkställa undersökning, om och till
hvilket omfång lämplig mark för upplåtande åt enskilde till odling och
bebyggande funnes att tillgå samt om dylik märks användning afgifva
förslag, dels ock, i den mån dessa undersökningar fortskrede, låta uppgöra
planer till större afloppsdiken å sänka marker, belägna i närheten af
vigtigare kommunikationsleder, större industricentra eller eljest lämpliga
trakter, der större samhällen redan uppstått eller kunna antagas inom
närmaste framtid uppstå, äfvensom låta i mån af tillgängliga medel
verkställa dylika ufdikningar.

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 29 Haft. (N:o 115.J 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

Till stöd för denna framställning har anförts följande.

I en vid förra årets riksdag väckt motion angående anslag för bildande
af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation hade
Riksdagens uppmärksamhet fästs på vigten och betydelsen, att man sa
fort som möjligt vidtoge förberedande mått och steg för öfre Norrlands
uppodling och kolonisation och särskildt en systematisk och efter hand
skeende utdikning och torrläggning af de der förekommande oerhörda
arealer af moss- och myrmarker; och hade dervid påvisats, livilka storartade
resurser i såväl industrielt som jordbrukshänseende funnes särskildt
i Norrbotten.

De stora jernmalmfälten i Gellivare, Luossavaara—Kirunavaara, Routivare,
Svaapavaare med malmtillgångar, troligen de rikaste i verlden, och
för resten malmtillgångar i silfver, koppar, zink, magnesit m. m, lemnade
material för industriel verksamhet af ett oanadt omfång. Vattenkraften
i de norrländska vattenfallen vore ännu obetydligt känd, men de kunde
dock anses utgöra de väldigaste i Europa. Huru stor utvecklingen i
industrielt hänseende komme att blifva i våra nordligaste landsdelar gåfve
redan nu de uppväxande grufsamhällena i Norrbotten en aning om, och
såsom säkert kunde nog fastslås, att den under byggnad varande Ofotenbanan
öppnade utsigt till en alldeles enastående snabb utveckling i detta
hänseende.

Men det vore ej allenast för industriel verksamhet, öfre Norrland
erbjöde stora resurser; oöfverskådliga fält förefunnos derstädes jemväl tör
odlarens hand. Om man blott toge i betraktande Norrbottens län, innehölle
detsamma 1,058 qvadratmil, deraf endast omkring 4 qvadratmil
utgjordes af odlad jord; skogar, fjell, odlingsbara myrmarker och annan
till odling tjenlig jord upptoge återstoden. Sålunda beräknades myrarnas
areal utgöra omkring 850 qvadratmil. Af hela denna ofantliga areal
utgjordes största delen eller omkring 800 qvadratmil af kronojord, till
största delen bestående af kronoparker, hvartill vid afvittringen i allmänhet
afsatts all jord, som icke tillfallit byaområdena och varit belägen nedanför
den så kallade odlingsgränsen äfvensom kronoöfverloppsmarkerna eller i
allmänhet sådan jord, som vore belägen ofvanför odlingsgränsen. En stor
del af jorden i Vesterbotten egdes likaledes af staten.

På grund af gällande bestämmelser voro bosättning och nybyggesanläggningar
inom såväl kronoparkerna som öfverloppsmarkerna i hufvudsak
förbjudna. Sålunda vore och förblefve statens vidsträckta marker
ett förbjudet område för kolonisation, inflyttning och samhälleligt lif, och

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

3

dock vore kanske ingenstädes befrämjandet af en bofast hemegande befolkning
så nödvändigt som i öfre Norrland. Hnfvudvilkoret för en sund
utveckling af samhällslifvet i öfre Norrland syntes vara, att dess uppodling
hölle jemna steg med industriens utveckling derstädes, att såsom
kärntrupp i eröfringen af dessa bygder åt kultur och odling erhålla en
stadigvarande, fastboende befolkning, som mer än allt annat vore egnad
att gifva stadga, säkerhet och lugn åt en nybruten bygd samt att med
det egna hemmets band fästa den genom industrien och timmerdriften
uppkomna och uppkommande stora lösa befolkningen vid samhället och
hembygden. För de stora uppväxande industrisamhällena vore det snart
sagdt en lifsfråga, att en jordbrukande befolkning uppväxte i närheten af
dessa samhällen, som sålunda derifrån kunde hemta sina hufvudsakligaste
1 i fsförn öden heter. Att åvägabringa och möjliggöra befolkandet och uppodlingen
af de stora öde bygderna i landets nordligaste delar borde vara
framför allt en statens pligt såväl ur synpunkten af det allmänna bästa
som äfven med hänsyn till det särskilda intresse och den skyldighet,
staten såsom största jordegare i dessa trakter borde ega.

För att nämna några exempel på, hvilken proportionsvis stor andel
i de nordliga trakternas jord staten egde i förhållande till de enskilde,
ville motionären blott nämna, att af Gellivare socken omkring tre fjerdedelar
utgjordes af kronojord, af Jukkasjärvi socken fyra femtedelar, af
Arjeplougs socken sex sjundedelar, af Arvidsjaurs två tredjedelar, af Korpilombolo
socken hälften, af Jörns socken i Yesterbotten en tredjedel. A
kronans öfverloppsinarker och kronoparkerna funnes betydande arealer,
som icke utgjordes af skog, utan bestode af myrar och annan odlingsbar
jord. Vid kronoparkernas bildande i öfre Norrland hade i allmänhet tillgått
så, att, sedan vid afvittringen den enskildes och statens jord blifvit
till sina gränser bestämda och, derest icke några ansökningar om nybyggen
inkommit från enskilda, all jord, som fallit inom gränserna för kronans
område och vore belägen nedanför odlingsgränsen, afsatts till kronoparker
utan hänsyn till, att dessa då komrae att omfatta äfven till odling tjenlig
jord; derför förefunnes också inom kronoparkerna betydliga vidder af
dylik jord, bestående hufvudsakligast af odlingsbara myrmarker. Inom
Korpilombolo socken utgjordes exempelvis en tredjedel af hela socknen
af myrar; inom Gellivare socken funnes ett par mil från Gellivare kyrkoby
en myrkomplex på omkring 80,000 tunnlands areal; inom Jörns socken
funnos på kronoparkerna omkring 15,000 tunnland odlingsbar jord. Landet
ofvanför odlingsgränsen saknade ingalunda tillfällen till odlingsrnöjlig -

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

heter, utan sådana förefunnos i riklig mängd, och odlingsgränsen vore
endast en teinligen godtycklig på kartan dragen linie, ofvanför hvilken
marken i allmänhet ansetts böra bevaras åt lapparne och renskötseln.

Detta nomadfolk hade emellertid liksom renskötseln under senare
åren varit i ständigt aftagande. Renarne förminskades i antal. Vården
om desamma vårdslösades, betet blefve allt knappare, och den tid syntes
icke vara så aflägsen, då lapparne för sin existens skull hänvisades till
ett civiliseradt nybyggarelif med jordbruk och boskapsskötsel såsom hufvudnäring.
Intet kunde väl då vara lämpligare än att åt dessa vid förhållandena
uppe i norden vana naturbarn bereda möjlighet att få sig en
egen torfva och ett eget hem.

Under de senare åren hade pågått inom skilda trakter af öfre Norrland
vetenskapliga undersökningar för utrönande af myrarnas beskaffenhet,
och hade dessa undersökningar resulterat i, att öfre Norrlands myrar vore
bördiga, fruktbara och till odling tjenliga lågmossar.

Man invände må hända beträffande kolonisationen af öfre Norrland,
att det under nuvarande brist på arbetskrafter och tillgång på arbete
inom industrien och jernvägshyggandet icke skulle finnas folk benägna
att slå sig ned såsom jordbrukare i dessa trakter. Emellertid förefunnos
öfverallt i öfre Norrland en talrik lös befolkning, så kallade inhysingar
eller backstugusittare, hvilka slagit sig ned utan något slags rätt eller
tillåtelse här och hvar både på kronans och den enskildes mark. Bland denna
klass skulle utan tvifvel större delen med begärlighet omfatta ett tillfälle
att förvärfva en egen tryggad torfva i stället för denna tillvaro på nåder,
som de nu förde. Likaledes skulle sannolikt bland den lösa, med malmbrytning
och jernvägsbyggande sysselsatta befolkningen förefinnas många,
som, trötta vid det tunga arbetet, föredrogo en liten egen farm. Den
utvandrareström, som årligen toge tusental af vår kraftiga allmoge- och
arbetarestam ur landet, skulle må hända äfven förmås att i stället för de
ovissa och bedrägliga möjligheterna i nya verlden hellre skapa sig ett
hem i fosterlandet, låt vara långt upp i norden, men med utsigt till sin
bergliga utkomst.

Från ett flertal kommunalstämmor och mera bemärkta personer i
Norr- och Vesterbotten hade inkommit uttalanden i detta ämne, i hvilka
enstämmigt och kraftigt betonats önskvärdheten af att staten vidtoge åtgärder
för utdikning af de stora å kronojord befintliga myrmarkerna.
Derigenom skulle ett af de väsentligaste hindren för landets uppodling
undanrödjas, klimatet i väsentlig mån höjas, tillvaron för de i de nordliga

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

landsdelarne bofasta i hög grad förbättras. Enstämmigt hade påpekats i
dessa uttalanden, hvilka stora vidder odlingsbar jord som förefunnes å
saväl kronoparkerna som kronoöfverloppsmarkerna och fördelen för de
nordliga landsdelarne, att den der befintliga lösa befolkningen blefve
fästad vid jorden.

Beträffande antalet af denna befolkning kunde framhållas, att sådan
förefunnes i talrik mängd i alla nordliga socknar. Sålunda uppginge den
i Arvidsjaurs socken till ett antal af 1,370 personer, i Korpilombolo och
Tärendö socknar till nära hälften af socknarnas invånare, i Jörns socken
funnes omkring 200 familjer och så vidare.

I de flesta af dessa åberopade uttalanden hade dessa ofvan angifna
åtgärder framhållits såsom en samhällsangelägenhet af allra största vigt.
A Gellivare sockens vägnar hade uttalats den öfvertygelsen, att dylika
åtgärder helt enkelt blefve nödvändiga i samma mån som industrien i
länet tillväxte och befolkningen ökades, på det att ladugårdsprodukter
måtte komma att finnas inom länet tillgängliga för denna befolkning.

A kommunalstämma inom Arvidsjaurs socken hade framhållits, att
behofvet af markupplåtelse med full eganderätt från kronoparkerna till
den lösa befolkningen, som årligen ökades, blefve allt mer och mer
trängande, att förhållandena inom orten förr eller senare komme att framkalla
ett oafvisligt behof af att staten trädde emellan och å kronans
öfverloppsmarker, hvarest funnes otaligt många både stora och små områden,
särskildt mossar och myrar, som icke utan stor kostnad för staten
kunde genom torrläggning och plantering göras skogbärande, men som
tydligen af naturen vore afsedda endast för odling, uppläte lämpliga lägenheter
till egna hem; att vidare vilkoren för upplåtande af så kallade
skogstorp vore allt för hårda för att af befolkningen kunna antagas och
uppfylla dess behof af att vara bofast. Från Jörns socken hade framhållits,
att stora arealer myrar och sumpiga marker funnes, som i sitt
nuvarande värdelösa tillstånd inverkade skadligt på så väl omkringliggande
skogsmark som på jordbruket och att det derför vore högst önskvärdt,
att staten fortast möjligt vidtoge kraftiga åtgärder för torrläggning
af dessa områden samt att statens främjande af kolonisationen vore
ett stort önskemål både ur ekonomisk och social synpunkt, enär derigenom
landets välstånd i högsta måtto främjades och en vid hem och fosterland
fästad befolkning vunnes, fördelar, som icke nog kunde uppskattas.
Från kommunalstämma med Korpilombolo socken hade framhållits, att
betydliga vidder odlingsbar jord funnes å kronoparkerna och att dessa

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

vidder skulle mångdubblas, om staten utdikade de ofantliga vidder odlingsbara
myrar och sanka marker och att derigenom närbelägna byars
och hemmans åkerfält blefve befriade från frosten och de snart sagdt årligen
återkommande missväxter derigenom försvunne. Malå socknemän
hade framhållit, att utdikningar af befintliga myrmarker blefve till gagn
både för staten och den enskilde, då derigenom den allmänna frostländigheten
minskades samt odlingsbara myrar kunde upplåtas till de enskilde
till uppodling och bebyggande. Vidare betonades, att möjligheten för
enskilde att erhålla sådana lägenheter på billiga vilkor vore ett trängande
behof.

Från Arjeplougs socken hade uttalats, att åtgärder i kolonisationsfrågan
vore för denna vidsträckta och glest befolkade socken högst nödvändiga,
bland annat för erhållande af egna hem åt ett stort antal bland
lappbefolkningen, som i följd af renhjordarnes snara minskning måst slå
sig ned som nybyggare och hvilkas bostäder till största delen befunne sig
ofvanför den så kallade kulturgränsen.

A kommunalstämma med Pajala socken hade uttalats den mening,
att inom socknen funnes stora arealer af myrar, hvilkas utdikning på
statens bekostnad skulle vara till stort gagn för orten, likasom att å kronoparkerna
inom socknen funnes stora vidder odlingsbar jord, lämplig för
hemmansbruk.

Från Elfsby socken hade framhållits, att realiserandet af kolonisationsfrågan
vore högst lämpligt, nyttigt och nödvändigt, dels med hänsyn till
markens uppodlande, skogsväxtens befrämjande och klimatets förbättrande
och dels med hänsyn till att en stor del af socknens lösa befolkning, som
af fattigdom eller andra orsaker vore urståndsatt, att på annat sätt förskaffa
sig egna hem, finge sådana åt sig upplåtna på billiga vilkor och
derigenom kunde undvika att komma stat och kommun till last.

Landstingsmannen Laestadius och föreståndaren för Lannavara lapphem
Lundborg hade betonat, att inom Jukkasjärvi funnes öfverflöd af för odling
lämpliga torfmossar å kronoparker och annan mark och att mossarnes torrläggning
skulle blifva af högsta betydelse för landets utveckling. De vore
för sin del öfvertygade, att för jordbruksskötsel afsedt jordbruk kunde lika
väl drifvas ofvanför odlingsgränsen som nedanför densamma, hvadan i detta
afseende gränsen saknade all betydelse. På grund af den materiella utvecklingen
inom socknen komme det nog ej att dröja länge, innan de afsätta
byaområdena vore för små för befolkningens behof, och derigenom skulle
till följd af gällande lagstiftning, som innefattade förbud att anlägga ny -

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

7

byggeri ofvan odlingsgränsen, utvecklingen i jordbrukshänseende alldeles
hämmas. Att benägenhet förefunnes hos den lösa befolkningen i socknen
att förvärfva sig en egen torfva visade sig deraf, att vid den inom socknen
ågångna afvittringen flera tiotal af nybyggesansökningar inlemnats,
hvilka emellertid alla afslagits. Äfven från den långt aflägsna, 30 mil
norr om Haparanda belägna Muonionalusta församling funnes ett uttalande
om önskvärdheten att af kronan erhålla odlingsbar jord.

Länsmannen vid Ofotenbanan, Ulfhjelm, hade framhållit, hurusom så
långt upp som ofvanför Torneå träsk särdeles bördiga trakter funnes, där
gräset till och med mången gång blefve manshögt och der sålunda tillfälle
till bosättning och utkomst för en jordbruksidkande befolkning skulle
förefinnas.

Af hvad sålunda kunde inhemtas från bilagda yttranden framginge,
att åtgärder från statens sida för befrämjande af denna fråga ansåges nödvändiga
samt i hög grad nyttiga och önskvärda samt att gången af denna
frågas behandling framstått för alla, att staten först borde företaga en planmessig
utdikning och torrläggning af de sanka markerna och derefter
upplåta jorden åt enskilde under eganderätt eller stadgad besittningsrätt
jemte tillhandahållandet af odlings- och byggnadshjelp.

Uet borde emellertid vid koloniseringen af kronans marker i öfre
Norrland redan från början fastslås såsom regel, att den blifvande kolonisten
icke skulle tilldelas något skogsanslag, utan endast medgifvas rätt
till lmsbehofsskog för att derigenom förebygga, att den blifvande kolonisationen
blefve ett spekulationsfält för sågverksindustrien och derigenom
hela ändamålet förfeladt.

Att staten dervid handlade med stor urskilning, vore nödvändigt med
hänsyn till de stora vidder sanka marker, som funnes, och den betydande
kostnad, dessa markers utdikning tarfvade. Men just denna omständighet
nödvändiggjorde att staten först läte anordna en noggrann undersökning
om arealen och beskaffenheten af den kronan tillhöriga odlingsbara jord,
som med hänsyn till jordens läge och öfriga omständigheter kunde befinnas
lämplig till utdikning och upplåtelse åt enskilde.

Såsom särskildt lämplig för dylikt ändamål borde väl den odlingsbara
mark vara, som vore belägen i närheten af befintliga eller beslutade
vigtigare kommunikationsleder, större gruf- och industricentra. Utdikning
af så belägen sankinark skulle ur många afseeiulen blifva till ovärderligt
gagn, då derigenom klimatet mildrades och den ur såväl helsosynpunkt
som för jordbruket menliga frostländigheten aflägsnades och derigenom

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

tillvaron för dessa nordliga trakters befolkning blefve mera dräglig. Jemväl
ur en annan synpunkt vore dessa utdikningar af stor betydelse. Stor
svårighet komme väl snart att yppa sig för de i de nordligaste trakterna
uppväxande industrisamhällena att till ett någorlunda rimligt pris förse
sig med bränsle, då skogstillgången i dessa trakter vore ytterst liten och
i de allra nordligaste trakterna till och med ingen. I de stora, öfver allt
befintliga myrmarkerna funnes, om dessa torrlädes, den rikligaste tillgång på
billigt bränsle, som i form af bränntorf aldrig skulle tryta. För den der
uppe existerande befolkningen blefve detta utan tvifvel en stor lättnad i dess
dryga lefnadskostnader, på samma gång som staten deraf kunde beräkna en
aldrig sinande inkomstkälla.

Allt efter som dessa undersökningar framskrede och utredningar vunnes
om omfanget och beskaffenheten af för odling lämplig kronojord borde
derefter ett på grundvalen af denna utredning fotadt förslag om jordens
användning afgifvas af en för ändamålet tillsatt undersökningskommission,
bestående af exempelvis en landtbruksingeniör, en af domänstyrelsen förordnad
person samt slutligen någon med ortsförhållandena förtrogen man.
Denna undersökningsnämnds utredning och förslag skulle efter granskning
af exempelvis vederbörande länsstyrelse och öfverjägmästare '' blifva en
god grundval för koloniseringsarbetets planmessiga bedrifvande och syntes
motionären vara ett nödvändigt förarbete för hvarje mera detaljeradt
förslag och måhända bespara ett dyrbart experimenterande. I den mån
som denna undersökningsnämnds arbete fortskrede borde de stora hufvuddragen
af erforderliga utdikningar, såsom uppdragande af de större
afloppsdikena, påbörjas.

Först efter det dessa utdikningar efter hand började nå sin fullbordan
kunde det mera direkta kolonisationsarbetet påbörjas, ett arbete, för
hvilket den nu existerande egna-hems-komitén borde kunna utfinna lämpliga
normer.

Dessa angifna, nödiga förarbeten liksom sjelfva kolonisationen af öfre
Norrlands ödemarker kräfde naturligtvis stora uppoffringar från statens
sida och kunde derför naturligtvis endast efter hand och så småningom
utföras, men just dessa omständigheter talade för, att staten så fört som
möjligt grepe sig an. Våra grannländers åtgöranden visade, att det der
gjordes betydande uppoffringar för kolonisationssaken. I vårt grannland
Finland hade undersökningsnämnder för flera år tillbaka tillsatts i de
nordliga länen i ändamål att undersöka omfånget och beskaffenheten af
den jord, som vore till odling duglig och borde upplåtas åt enskilde.

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

9

Stora belopp hade anvisats för att i form af räntefria lån anvisas åt enskilde
jordegare i nordliga Finland, hvilka vore villiga bereda den lösa
befolkningen tillfälle att förvärfva sig ett stycke jord. Slutligen hade
från högsta ort anbefalts afsättandet af två millioner mark för anskaffande
af jord åt finska jordbruksarbetare.

I Danmark möttes man af det mest storartade arbete och beundransvärda
uppoffringar såväl irån statens som enskilda korporationers sida för
befordrandet af kolonisationen och fruktbargörandet af förut öde och oanvändbara
vidder. Det s. k. danska Hedesällskapet, grundadt på enskildt
initiativ och ännu i dag ett enskildt sällskap, fastän understödt af staten,
hade ända sedan 1866 egnat sig åt uppodling af och skogsplantering å
Jutland. Arbetet dermed hade under den mesf patriotiska tillslutning
från såväl stora som små fortskridit så lyckligt, att af de ursprungliga
140 qv.-mil ofruktbara ljunghedar 80 qv.-mil redan vore beväxta med
skog eller under odling.

I norra och nordvestra Tyskland hade sedan 1800-talets början pågått
en systematisk utdikning och torrläggning af derstädes förekommande
moss- och myrmarker med det lyckliga resultat, att norra Tysklands klimat
i väsentlig grad förmildrats och förbättrats, och att, der förut blott
funnits för odling otillgängliga sumptrakter, nu lefde en välmående, burgen
och hemegande allmogestam. Inom Ostpreussen hade sedan 1886
preussiska staten drifvit en storartad kolonisatorisk verksamhet och för
ändamålet bildat en fond å två hundra millioner mark, hvaraf redan användts
öfver ett hundra millioner mark för inköp af jord, för dess utdikning,
dränering och uppodling samt för befrämjande af enskildes bosättning
å denna jord. Öfver 4,500 familjer hade redan derigenom erhållit
sig ett eget hem och en egen torfva.

Riksdagen anser det vara af synnerligen stor vigt, att åtgärder vidtagas
till främjande af öfre Norrlands kolonisation; och i sådant syfte
torde tillfälle böra beredas enskilde att å statens vidsträckta marker i
dessa trakter förvärfva sig jord för bebyggande och odling. Härvid torde
dock böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilde afsedda marker i
sig innebära möjligheten af att kunna med fördel kultiveras; och torde i
detta afseende böra tagas hänsyn till, att de äro så belägna, att afsättning
af jordbruksprodukter kan förväntas. De böra sålunda uppsökas i
närheten af vigtigare kommunikationsleder, industricentra eller trakter,
der större samhällen redan uppstått. Ur denna synpunkt torde i främsta
rummet undersökningar böra anställas, och först derefter och sedan vissa
Bih. Ull Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Haft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

bestämda platser befunnits för ändamålet tjenliga, synes förslag om deras
upplåtande till enskilda böra för Riksdagen framställas. Hvad beträffar
kostnaderna för sådana undersökningars verkställande, synas desamma
kunna af Eders Kongl. Maj:t utaf -tillgängliga medel förskjutas, utan att
särskilda medel för ändamålet af Riksdagen anvisas.

Vidkommande förslaget om uppgörande af planer till större afloppsdiken
å sanka marker och verkställande af utdikningar, föreställer sig
Riksdagen, att, först sedan genom ofvannämnda undersökningar utrönts,
hvilka marker böra för omförmälda ändamål i främsta rummet ifrågakomma,
förslag böra utarbetas och för Riksdagen framläggas till de åtgärder,
som vidare böra företagas till underlättande af dessa markers
tillgodogörande.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen, med anledning
af ifrågavarande motion, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t, till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, låta
å kronans der belägna, ej särskildt disponerade mark verkställa undersökningar,
om och till hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af
vigtigare kommunikationsleder, industricentra eller platser, der större samhällen
uppstått, må kunna upplåtas till enskilde för odling och bebyggande,
samt, i den mån undersökningarna fortskrida, till Riksdagen om dylika
områdens disposition afgifva förslag.

Stockholm den 29 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet 1901.