Riksdagens Skrifvelse N:o 111

Riksdagsskrivelse 1896:111

Riksdagens Skrifvelse N:o 111.

7

N:o in.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 13 .— —

Riksdagen skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
angående ändrade bestämmelser rörande afgäld, från jordafsöndring
ar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 76.)

Till Konungen.

V

Vid innevarande Riksdag hafva enskilde motionärer gjort framställningar
om ändrade bestämmelser rörande afgäld från jordafsöndringar
till lindring uti de innehafvaren af en afsöndring åliggande förpligtelse^
Man bär framhållit, att stadgandet i 4 § mom. 1 i kongl. förordningen
angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti 1881 att
»å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras, skall årlig afgäld
läggas i spanmål eller annan lämplig räntepersedel, och må den afgäld
ej vara mindre än att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller
lägenhetens räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af
egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper»,
hvilket stadgande för sin tid varit fullt lämpligt och ledt till en rättvis
fördelning af skattebördorna mellan egarne af afsöndrade jordlägenheter
och innehafvarne af de stamhemman, från hvilka afsöndringarna
skett, hade efter de betydande förändringar, som sedermera
in träd t i grunderna för räntors och allmänna utskylders utgösande,

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 111.

upphört att vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Till
följd af de beslut, som fattades af 1892 års urtima Riksdag, hade nemligen
de å viss jord hvilande grundskatterna redan till icke obetydlig
del blifvit afskrida och komme att inom en ganska snar framtid helt
och hållet afskrifvas, hvarjemte rust- och rotehållsbesvären samtidigt
och efter hand väsentligen lindrades, derigenom att ersättning lemnas för
deras utgörande. Dertill komme, att åtskilliga allmänna utskylder, såsom
för tingshus- och prestgårdsbyggnad, numera icke fördelades efter
hemmantalet, utan efter det fastigheterna åsätta taxeringsvärdet, hvarigenom
en rättvisare fördelning af utskylderna ernåtts.

Alla dessa skattelindringar hade emellertid endast kommit egarne
af den i mantal satta jorden till godo. De numera öfverallt i landet
talrikt förekommande innehafvarne af afsöndrade jordlägenheter eller
»odelstorp», såsom de kallas i vissa trakter, särskilt i Jernband, hade
deremot icke i någon nämnvärd mån kommit i åtnjutande af de med
de berörda skatteregleringarna förenade fördelar. Deremot hade egarne
af afsöndrade lägenheter, genom under de senare åren vidtagna ändringar
i grunderna för utskylders utgörande, fått sig betydligt ökade
skatter pålagda, i ty att de förutom den lägenheten åsätta afgälden,
hvilken fortfarande utginge oafkortad, vore underkastade alla de utskylder
och besvär, hvilka enligt nu gällande bestämmelser utgå efter
fastighet åsatt taxeringsvärde.

Riksdagen är af den mening, att rättvisa och billighet påkalla en
omgestaltning beträffande stadgade afgälder af det inbördes förhållandet
emellan stamhemman och derifrån afsöndrad jord, och får fördenskull
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes iåta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande, huru för afsöndrad
lägenhet må vinnas nedsättning i faststäld, till stamhemmanet utgående
afgäld för hvad som, med undantag af väghållningsbesväret, må anses
motsvara hvad å lägenheten belöpt af grundskatter samt öfriga allmänna
utskylder och besvär, som stamhemmanet haft att utgöra, men
hvilka dels numera upphört eller enligt fattade beslut komma att upphöra,
dels tillförene utgått efter mantal, men numera utgöras efter
annan grund.

Stockholm den 13 maj 1896.

Med undersåtlig vördnad.