Riksdagens Skrifvelse N:o 107

Riksdagsskrivelse 1897:107

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 107,

• r*r<

N:o 107.

k. ''■ : i'':; ■ :V’f ,''ötj

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1897.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående med Ryssland afslutad konvention
om samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas
laxfiske i Torneå eif.

(Statsutskottets utlåtande n:o 77.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 26 mars innevarande år aflåten proposition
meddelas, hurusom, sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i
Torneå den 2% november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska
kejsardömet faststälda tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i
Torneå eif år 1891 gått till ända och underhandlingar i anledning deraf
pågått mellan de båda regeringarna om träffande af ny öfverenskommelse
i ämnet, Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af ministeriella ärenden den
22 februari innevarande år beslutit bemyndiga ministern för utrikes ärendena
att med kejserl. ryske härvarande minister underteckna en konvention om
samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif;
och både en sådan konvention den 23 sistbdne februari blifvit af berörda
ombud i Stockholm afslutad mellan Hans Maj:t Konungen af Sverige och
Norge, å ena sidan, och Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland, å den andra.

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

Jemte öfverlemnande af omförmälda konvention, har Eders Kongl.
Maj:t, med åberopande af hvad i närlagda statsrådsprotokoll och öfriga
handlingar funnes upplyst och utredt, i förenämnda proposition äskat Riksdagens
godkännande af de i konventionen innehållna bestämmelser; varande
denna konvention af följande lydelse:

Konvention

angående samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif.

Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den 2%
november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet faststälda
tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Torneå eif numera
gått till ända, hafva Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge och
Hans Majestät Kejsaren af Ryssland, som funnit nyttigt och lämpligt att
tillförsäkra sina respektive undersåtar fortfarande fördelarne af ett samfäldt
bedrifvande af sagda fiske, beslutat att för sådant ändamål afsluta en konvention
samt till sina fullmägtige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge.

Dess minister för utrikes ärendena m. m. grefve Ludvig Vilhelm
August Douglas:

samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland:

Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid Hans
Maj:t Konungens af Sverige och Norge Hof, verkliga geheimerådet m. m.
Ivan Zinoview, hvilka, efter att hafva utvexlat sina fullmagter, som befunnos
i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Art. 1.

Laxfisket i Torneå eif å sträckan mellan Muonioelfs inflöde och norra
ändan af halfön Svänsarö och i flodens förgreningar skall brukas samfäldt
för de båda höga kontraherande parternas räkning till den u/2 mars 1917,
skolande efter utgången af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet träffas.
Om emellertid under loppet af nyssnämnda tid oförutsedda omständigheter
göra det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna att låta
samfälligheten fortfara, skall han ega att genom sådan uppsägning, som här

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

nedan i art. 9 sägs, få densamma upphäfd, i hvilket fall hvardera parten
skall återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt område tillgodogöra
sig fisket för sin egen räkning.

Art. 2.

Så länge det samfälda fiskebruket bibehålies, skall allt fiske af lax
och s. k. taimen, med undantag allenast för Hellelä skatteförsålda patuställe,
vara förbjudet i Torneå elfs nedre lopp, alltifrån norra ändan af halfön Svänsarö
intill elfsmynningen, hvilken anses befintlig emellan Helleläudden på finska
sidan och det svenska landets närmast motliggande strand. Dylikt fiske skall
likaledes vara förbjudet i det vattendrag nedanom elfsmynningen, som utmärkes
å ena sidan af holmarna Selkäkari, Lilla och Stora Kraaseli samt Kraaselikrunni
och å den andra af Bockholmen, Leppikari samt Leppikarikrunni.
Enär det dessutom för det samfälda fiskebruket fordras, för att icke hindra
laxens uppstigande, att fri öppning lemnas i vattendragets fortsättning mot söder
till sundet mellan öarna Tervakari och Hamppulleiviskä, skall det vara
uttryckligen förbjudet att från någondera sidan af berörda vattendrag utsätta
fiskeverk till större längd än 200 meter.

Art. B.

Hvardera af de höga kontraherande parterna disponerar hälften af fisket.

Art. 4.

Rättigheten till fiskets bedrifvande under den tid, denna öfverenskommelse
eger gällande kraft, skall af hvardera af de höga kontraherande parterna
först hembjudas åt ortens allmoge på hvardera sidan äfvensom åt nuvarande
innehafvare af s. k. privilegierad fiskerätt, ankommande på hvardera parten
att för dess fiskeandel bestämma, hvilka dess undersåtar af hembudet skola
få del, äfvensom de närmare vilkoren för upplåtelsen och beloppet af den
afgift, som skall utgå.

Art. 5. .

De höga kontraherande parterna skola ömsesidigt meddela hvarandra
resultatet af de hembud, som af dem gjorts traktens befolkning i enlighet

9

Riksdagens Skrifvelse 107.

med bestämmelserna i ofvanstående art. 4. De skola likaledes meddela
hvarandra uppgifter rörande fördelningen af utbytet af fisket mellan befolkningen
samt rörande det sätt, hvarpå hvardera kronan tillgodogjort sig de
henne förbehållna fiskelotter.

Derest en af parterna skulle härefter tillkännagifva för den andra, att
han föredrager, att fiskerätten hvarje år utbjudes å offentlig auktion, då skall
den sistnämnda anordningen antagas af båda parterna.

Art. 6.

Derest upplåtelse kommer till stånd på grund af hembud, gjordt af
de båda höga kontraherande parterna i enlighet med ofvanstående art. 4,
skola följande bestämmelser lända till efterrättelse vid fiskerättens utöfvande:

1. Fasta fiskeverk må ej uppföras till större antal än högst 8, och
skola desamma hafva det läge och den utsträckning, som efter föregången
syn af regeringarne gemensamt varda bestämda. Under vårtiden, intill dess
fångsten i dessa fasta fiskeverk börjar, må dock jemväl begagnas annan för
fångst af lax och s. k. taimen afsedd lofgifven redskap.

2. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen inom Torneå
elfs fiskeområde skola båda staternas fiske-arrendatorer årligen erlägga: svenska
statens tillsammans en summa af 2,350 kronor och finska statens tillsammans
en summa af 3,290 finska mark.

3. De båda staternas arrendatorer skola utgöra tvenne skilda föreningar
med skilda styrelser, hvilka senare, bestående hvardera af 5 ledamöter jemte
3 suppleanter, skola gemensamt ombesörja fiskets bedrifvande, fångstens försäljning,
förvaltning af inflytande medel samt den slutliga delningen af vinsten
emellan begge föreningarne. Berörda styrelser skola likaledes vara skyldige
att lemna vederbörande myndigheter noggranna upplysningar rörande fiskets
utfall för året, äfvensom i öfrigt upplysningar, som kunna af dem begäras.
För gemensamt åtagna förbindelser skola de begge styrelsernas medlemmar
vara solidariskt ansvarige.

Art. 7.

Derest endera af de höga kontraherande parterna påfordrar fiskerättens
upplåtande årligen å offentlig auktion, på sätt i art. 5 omförmäles, är det
öfverenskommet, att följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 27 Iläft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

1. Länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län skola ega att årligen
å offentlig auktion till den mest bjudande upplåta rätten till fiskeverkens
begagnande. Auktionen förrättas vexelvis i Torneå och Haparanda stad å
någon dag under förra hälften af mars månad, som af länsstyrelserna efter
öfverenskommelse bestämmes; börande vid densamma hvart och ett fiskeverk
utbjudas för sig dels i sin helhet och dels fördeladt i brukningslotter,
motsvarande hvardera 1/.i0 af hela fiskeverket.

2. Af de medel, som vid auktionen betingas och hvilka böra före
den is/g april vara till fullo guldna, skall hälften inbetalas till den svenska
och hälften till den finska kronan.

3. Fisket må ej utöfvas annorledes än i fasta fiskeverk till ett antal
af högst 8, hvilkas läge och utsträckning efter föregången syn gemensamt
varda bestämda.

4. Den eller de, som fått sig fiskeverk till begagnande upplåtet, ege
att på egen bekostnad fiskeverket uppföra samt efter fisketidens slut detsamma
borttaga.

5. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen skola kronorna
årligen erlägga: den svenska kronan 2,350 kronor och den finska 3,290 mark.

Art. 8.

Intill dess inom samtliga församlingar i båda rikena nu utgående laxtionde
varder utbytt mot bestämd penningafgift, skall, på sätt förut skett,
af all fisk, som erhålles, tiondedelen in natura undantagas för att i tvenne
lika delar fördelas mellan de båda staternas tiondeberättigade. Hvardera af
de kontraherande parterna eger full frihet i afseende å fördelningen af tiondet
mellan sina egna undersåtar.

Art. 9.

Denna konvention skall träda i kraft den «/2 mars 1898 och förblifver
gällande till den w/2 mars 1917, eller i det i art. 1 omförmälda fall intill
dess ett år förflutit från den dag, då någondera af de höga kontraherande
parterna densamma uppsäga. Densamma skall ratificeras, och ratifikationerna
skola utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af svenska Riksdagens
godkännande.

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

Till bekräftelse häraf hafva de respektive fullmägtige underskrifvit och
med sina sigill försett denna konvention.

Som skedde i två exemplar i Stockholm den M/n februari 1897.

(undert.) L. Douglas.

L. s.

(undert.) Jean Zinoview
L. S.

Då Riksdagen icke haft någon erinran att göra emot Eders Kongl.
Majt:s förevarande framställning, hafva bestämmelserna uti ifrågavarande
konvention angående samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas
laxfiske i Torneå eif af Riksdagen godkänts.

Stockholm den 17 maj 1897.

Med undersåtlig vördnad.