Riksdagens Skrifvelse N:o 102

Riksdagsskrivelse 1896:102

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

U‘! i I i ''it

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring i visst syfte af förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

(Lagutskottets utlåtande n:o 64.)

ölf jj i ii i''R»; b 7 i !! •

i U:.!.. a« :<!''■- .obai''-."r> -..vd- i''iv !i:'':: ... i

i Till Konungen.

: {f ?> ji - > ‘ vl i i»1 .ii:! f‘i! {* j j ii • ]t '' : * 1»I “; *! .''i-''- i ''vj, li''.'' "

■ ?! i., j. til v j! i t ; / HiOt''.''! "? ''i) . r. • >1 v f J J »''Til ''/Uf • ■ M<‘ l #5 ?.• i : i! t» !r

Uti en vid innevarande riksdag afgifven motion har uppmärksamheten
fästats å de olägenheter, som kunna uppstå derigenom, att en del
af en tomt kan af inteckning graveras på ett sätt, en annan del på ett
annat. Riksdagen anser nämnda omständigheter beteckna ett afsevärdt
missförhållande. Dermed är nemligen möjligheten gifven, att vid exekutiv
försäljning delarne af tomten komma att åtskiljas. Hvilka olägenheter
härmed kunna vara förenade, är lätt insedt; detta förhållande kan
uppenbarligen leda till betydande förlust för inteckningshafvare, hvars
rätt i en del af tomten just derigenom är af ringa värde, och som derför
endast för att bevara tomtens enhet kan tvingas att underkasta sig
uppoffringar, hvilka icke stå i förhållande till värdet af den mark, som
icke omfattas af hans inteckning. Särskilt förtjenar framhållas, hurusom
detta är fallet, när till en tomt, som ligger vid gata, i anledning
af ändrad rigtning af gatan, lagts en ytterligare tomtremsa, enär tomtens
värde — och dermed äfven de tidigare inteckningarnes — är i
högsta grad beroende derpå, att tomton allt fortfarande är till ett helt

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 9

förenad med den åt gatan vettande delen, å hvilken kanske husets
värdefullaste del sedermera uppförts och som i allt fall för tomtens
bebyggande är omistlig.

Dessa omständigheter förtjena dess mera beaktande, som en dylik
olikhet i inteckningsförhållandena ofta kan uppkomma i följd af förhållanden,
hvilka icke äro beroende af tomtegarens fria beslut. Denne
är nemligen för behörigt, tillgodogörande af sin tomt till bebyggande
underkastad bestämmelserna i byggnadsstadga och byggnadsordningar;
och dessa kunna mången gång medföra för tomtegaren tvingande nödvändighet
att vidga eller inskränka sitt tomtområde.

Vidare bör icke förbises, att för tomt i stad saknas utväg att
verkställa egoutbyte i skiftesstadgans mening, i följd hvaraf hvarje
omreglering af en tomt återverkar på inteckningsförhållandena.

Att råda bot för nu antydda missförhållanden bör följaktligen vara
en ganska angelägen uppgift för lagstiftaren, men det lärer ej kunna
bestridas, att denna uppgift tillika är synnerligt grannlaga. Ty det
gäller här, liksom vid många andra lagstiftningsåtgärder, att skydda
och tillgodose delvis motsatta intressen. Tomtegarens intresse måste
naturligen vara att fritt disponera öfver värdet af den till hans tomt
inköpta delen; de, som ega inteckningar i den tomt, från hvilken ifrågavarande
tomtstycke afsöndras, hafva åter ekonomiskt intresse deraf, att
deras inteckningar fortfarande gälla i hela det område, hvari de beviljats;
slutligen tillkommer det intresse, för hvilket motionären gjort sig till
tolk: det allmänna intresset af ordning och reda i eganderätts- och
inteckningsförhållanden och deraf följande stadga och säkerhet uti fastighetskrediten.

Önskemålet för eu blifvande reform i hithörande afseende bör
naturligtvis vara, att utan kränkning af tomtegares och inteckningshafvares
intressen åstadkomma säkerhet .och reda vid skeende tomtregleringar
och öfriga förändringar i afseende å tomternas områden.

Huru detta önskemål kan uppnås, är emellertid ej någon gifven
sak; Riksdagen tillåter sig dock att härutinnan framkasta några synpunkter,
som kunna vara förtjenta af beaktande.

Sålunda kan tagas under öfvervägande, huruvida betänklighet
kan möta mot införande af ett stadgande, hvarigenom vid sammanläggning
af ett stycke mark med en äldre intecknad tomt inteckningsrätten
komme att omfatta jemväl det tillagda stycket —Riksdagen förbiser
dock ej, att eu sådan bestämmelse mången gång kan blifva betungande
för egaren af en högt intecknad tomt, då denne i följd af
gatuomreglering eller dylikt nödgas med måhända stora kostnader utvidga
Bill. till Riksd. Prot 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Hlift. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

sitt område —; och äfven torde tagas under ompröfning, hvilka medel,
som lämpligen kunna befordra den deremot svarande grundsatsen, att
en tomtdel, som afskiljes från en och tillägges annan tomt, skall vara
från äldre inteckning frigjord. Törhända kan i detta afseende det vara
att förorda ett tillvägagående enligt grunderna för expropriation af
intecknad fastighet, såsom jemväl motionären antydt; härigenom skulle
åtminstone beredas en utväg att annorledes än genom frivillig öfverenskommelse
uppnå tomtdelens frigörande från inteckning.

Väl är det Riksdagen icke obekant, att på vissa ställen man såsom
vilkor för styckning och sammanläggning af tomter ansett sig kunna
uppställa den fordran, att den tomtdel, som sålunda förlägges från en
tomt till en annan, skall visas vara fri från inteckning. Men då till
stöd för en dylik praxis icke torde kunna åberopas något lagstadgande,
i följd hvaraf ock samma praxis visserligen icke är den vanliga, och
då i allt fall, på sätt nyss påpekats, äfven den grundsatsen, att inteckning
i den äldre tomten bör omfatta den tillagda delen, är af lika vigt
för det åsyftade ändamålet, lärer nämnda förhållande icke kunna anses
innnefatta något skäl att afstå från sakens reglerande på ett betryggande
sätt.

Frågan är emellertid af den vigt och omfattning, att den erforderliga
utredningen torde böra genom Eders Kongl Maj:ts försorg verkställas;
och Riksdagen får följaktligen anhålla, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt den med nuvarande
lagstiftning förenade olägenhet, att särskilda delar af en tomt
kunna vara i afseende å inteckningar olika stälda, må kunna afhjelpas,
samt för Riksdagen framlägga förslag till lagändring i sådant syfte.

Stockholm den 13 maj 1896.

• i .

Med undersåtlig vördnad.