Riksdagens Skrifvelse N-'o 100

Riksdagsskrivelse 1892:100

4

Riksdagens Skrifvelse N-''o 100.

sv.''/

N:o 100.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1892.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning
af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 10.)

Till Konungen.

; t , , Ö . . ; ,

in ti! i iu ~m I:-* f :i •; l >\f *.j t;. ,n -,{fj . r,(),■

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 54) har Eders Kong!.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga i propositionen framstäldt förslag
till förändrad tydelse af §§ 4, 9 och 42 i förordningen den 31 december
1891, .angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller destillerade spirituösa drycker.

Beträffande det. i förevarande Eders Kongl. Maj:ts proposition
framstälda förslag, som omfattar nya bestämmelser i §§ 4 och 42, har
detsamma icke blifvit af Riksdagen antaget.

_ Deremot har Riksdagen godkänt den af Eders Kongl. Maj:t i propositionen
föreslagna ändring i § 9; och skall sålunda § 9 uti förenämnda
förordning erhålla följande förändrade lydelse:

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

5

Ȥ 9.

1. De i § 8 mom. 2 — r~ — — —r---— —_—r! —

eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning
af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående moment, å
auktion utbjudas, må magistraten genom minst eu månad förut utfärdad
offentlig kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade
anbud å sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som
böra åtföljas af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått,
af magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken,
efter det stadsfullmägtige eller, der sådana ej finnas, allmän rådstufva
blifvit hörde, insänder handlingarna jemte eget utlåtande till Kong].
Maj:ts befallningshafvande, som med afseende å ej mindre bolagens
lämplighet än äfven den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet
mellan nämnda afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra,
eger anbuden antaga eller förkasta. Sådant anbud får dock icke
antagas, om afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt
§ 17, minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer
upplåtna; och må magistraten, om gjordt anbud antages, med
bolaget sluta aftal för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda
tid; skolande i annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt
anbud icke före juni månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras såsom i
mom. 1 stadgadt är.»

Riksdagen får derjemte härmed anmäla, att vid granskning af
förordningen den 31 december 1891, angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, i
öfriga delar Riksdagen funnit anledning till det beslut, som härnedan
om förmärs.

Uti förordningens § 28 mom. 2 stadgas: »Bränvin må å försäljningsställe
icke utlemnas till den, som är rusig, ej heller å utskänkningsställe
till minderårig».

Sedan Riksdagens uppmärksamhet blifvit fäst på nödvändigheten
att i lagstiftningen införa förbud mot utlemnande af bränvin till minderårig
jemväl från utminuteringsställe, har Riksdagen för sin del beslutit,
att ifrågavarande moment skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till den, som är
rusig, ej heller till minderårig.»

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

Med hemställan om Eders Kongl. Maj:ts godkännande af sistomförmälda
beslut, får Riksdagen tillika anhålla, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t låta till allmän efterrättelse kungöra de sålunda beslutade
ändringarne i förordningen den 31 december 1891, angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker.

Stockholm den 20 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

N:o 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1892.
— ■ —— '' —S'' Andra Kammaren den 20 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående stämpel af giften.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 16.)

Till Konungen.

; t ..;;,w, ;i .. .. !. ; j . .!

Med anledning af derom gjorda framställningar har Riksdagen
funnit sig böra vidtaga här nedan omförmälda ändringar i förordningen
angående stämpelafgiften den 5 september 1890.

Enligt gällande stämpelförordning eger frihet från stämpel å statsmyndigheters
expeditioner rum i, bland annat, bevillningsmål. Då Riksdagen
ansett att mål, afseende tillämpning af förordningen angående
mantals- och skattskrifningarnes förrättande den 20 juli 1861, lämpligen
böra i förevarande hänseende likställas med bevillningsmål, har Riksdagen
beslutit, att andra stycket af § 7 i förordningen angående stämpelafgiften
den 5 september 1890 skall erhålla följande förändrade lydelse: