Riksdagens Skrifvelse K:o 4(i

Riksdagsskrivelse 1897:46

Riksdagens Skrifvelse K:o 4(i.

1

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1897
— — — — Andra Kammaren — 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens
framställning angående det i statens tjenst använda
papper m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 19).

Till Konungen.

Uti sin till 1896 års Riksdag afgifna embetsberättelse förmälde sig
justitieombudsmannen hafva vid granskningen af underdomstolarnes handlingar
fästat särskild uppmärksamhet å beskaffenheten af det papper, som
användes till domböcker och protokoll.

Det vore, anförde justitieombudsmannen, uppenbart, att all omsorg
om arkivens vård vore nästan förspild, derest materialet för handlingar^
vore sådant, att de ej äfven med bästa vård kunde under längre tid bevaras
från förgängelse. Om äfven vid flertalet domstolar till sjelfva stommen
för domböcker och protokoll användes godt papper, vore föga dermed
vunnet, i anseende till bruket att, för lättnad och beqvämlighet vid arbetet,
såsom bilagor använda af parterna ingifna handlingar, alldeles utan afseende
å deras beskaffenhet, samt att å bilagor ofta af det sämsta papper
låta afskrifva så vigtiga handlingar som t. ex. köpebref och inteckningshandlingar.

Bill. till Rikta. Prut. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. fl Höft. (N:is 40-31.)

1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

I den män justitieombudsmannen, med stöd af gällande lagbestämmelser
om arkivens vård, ansett sig kunna ingripa, hade han sökt verka
för en förbättring i dessa förhållanden, som helt visst innebure en stor
fara för arkivens bestånd. Men utan särskilda lagstiftningsåtgärder kunde
denna fara icke på verksamt sätt aflägsnas, och justitieombudsmannen hade
derför ansett saken förtjent af mera allmän uppmärksamhet.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen
återupptagit berörda fråga samt dervid hufvudsakligen anfört
följande:

Det vore en allmän erfarenhet såväl i utlandets som i våra egna arkiv,
att, medan handlingar från föregående århundraden i allmänhet ännu i
dag bibehölle såväl sitt utseende som sin hållbarhet, derest de icke blifvit
utsatta för stark fukt eller skadats genom yttre åverkan, hade under detta
århundrade inträdt en betydlig försämring i detta afseende. Om man särskilt
fäste sig vid underdomstolarnes arkiv, gåfve dessa i allmänhet en
talande bild af denna fortgående försämring. De mest använda handlingar^,
nemligen intecknings- och lagfartsprotokoll, befunne sig numera,
ofta redan innan de hunne inbindas och medan de ännu förvarades sammanfogade
i lösa terner, i ett ganska otillfredsställande skick. Papperet bruste
i ryggvecken, så att i synnerhet de yttre bladen af en tern ej sällan helt
och hållet skildes från hvarandra. Äfven sedan handlingarna blifvit inbundna,
visade det sig, att papperet icke egde erforderlig hållbarhet, om
handlingarne ofta begagnades. Man behöfde dock icke stanna vid sådana
allmänna iakttagelser, hvilka ju till en del skulle kunna förklaras af ovarsamhet
vid handlingarnes begagnande, utan man kunde på en dubbel väg
direkt bevisa verkligheten och omfattningen af den försämring, papperets
beskaffenhet undergått. En närmare kännedom om de stoff, som nu användes
för papperets tillverkning, och den bearbetning, de måste undergå,
innan papperet blefve färdigt, samt icke minst en undersökning af det
färdiga papperet, sådant det ginge i handeln, bekräftade nemligen det i
arkiven erhållna intrycket.

Under sådana förhållanden hade man naturligtvis största skäl att befara,
att en stor mängd handlingar, till hvilka sådant, mindre godt papper
användts, icke skulle kunna i brukbart skick bevaras till en något aflägsnare
framtid eller, med andra ord, att de stöd för enskildes rättigheter
och de vittnesbörd om vår rättskipning och vårt folks lif i öfrig!, som i
sådana handlingar läge bevarade, skulle i många fall för våra efterkommande
gå förlorade. Det måste derför vara af stor vigt, att erforderliga
åtgärder snart vidtoges, på det att den lucka i nyssnämnda hänseenden,
som till följd af här påpekade förhållanden sannolikt torde i framtiden

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

uppstå, måtte — om icke fyllas — så åtminstone icke allt för mycket
förstoras.

Behofvet af särskilda åtgärders vidtagande hade flerestädes i utlandet
uppmärksammats. Sålunda hade i Preussen och Danmark från statens sida
gifvits bestämda föreskrifter angående de fordringar på styrka och varaktighet,
som borde ställas på de skrifpapperssorter, hvilka skulle användas
i statens tjenst.

År 1884 upprättades i Charlottenburg vid Berlin en anstalt för undersökning
af papper och bläck, och i cirkulär den 8 januari 1885 anbefalde
preussiska regeringen statsmyndigheterna att icke köpa annat papper än
sådant, angående hvars qvalitet företeddes attest från undersökningsanstalten.
Dessa bestämmelser ersattes den 5 juli 1886 af andra i samma syfte gifna
föreskrifter, som i hufvudsak ännu äro gällande.

I Danmark utfärdades den 26 maj 1888 ett reglemente angående beskaffenheten
af det i statens tjenst använda papper. Enligt detta skulle
papperets qvalitet kontrolleras af statens tekniska undersökningsbyrå, som
tillslöte hvarje paket med en etikett. Bruket af detta papper vore förbindande
för statens embets- och tjensteman i alla tjensteärenden med
undantag beträffande handlingar, som hade endast tillfällig betydelse, och
med någon begränsning i afseende på post-, jernvägs- och telegrafväsendet.
Bestämmelser angående de bläcksorter och de stämpelfärger, som finge
begagnas i statens tjenst, hade jemväl i Danmark tid efter annan meddelats.

Hos oss hade visserligen icke frågan om det i statens tjenst använda
skrifpapperets beskaffenhet blifvit lemnad obeaktad, men de åtgärder, som
vidtagits för att i detta afseende tillgodose fordringarna på ett starkt och
varaktigt papper, syntes icke vara tillräckligt betryggande.

Enligt af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 september
1885 erhållet bemyndigande hade statskontoret uppgjort kontrakt med
Lessebo bolag om leverans till visst pris af det för statens behof afsedda
papper. Papperet skulle tillverkas för hand af uteslutande lump och med
animalisk limning samt bestå af tre olika slag. Bland öfriga föreskrifter
om papperets beskaffenhet borde nämnas, att papperet skulle vara försedt
med viss vattenstämpel.

Äfven om de genom detta kontrakt betingade papperssorterna uppfylde
alla anspråk, som nu änsåges böra ställas på papper, afsedt, till
handlingar, som skulle förvaras en längre sid, så innebure dock afslutandet
af detta kontrakt och dess kungörande för vederbörande myndigheter
endast en mycket ofullständig garanti för att det dermed åsyftade målet
verkligen uppnåddes. Att döma af den beräkning öfver årliga behofvet af

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

papper för statens räkning, som af statskontoret lades till grund för kontraktet
med Lessebo bolag, afsågs icke, att häradshöfdingarne och ännu
mindre radstufvurätterna skulle komma att begagna det kontraherade
papperet. Affattningen af kontraktet, deri bolaget förbundit sig att icke
till andra än statsmyndigheter utlemna af det med statsstämpel försedda
papperet, uteslöte icke häradshöfdingarne, men faktiskt torde af dem högst
få begagna sig af rätten att köpa af detta papper.

Hos många af dem användes visserligen till sjelfva stommen till domböcker
och protokoll papper, som till utseendet vore ungefär jemförligt
med ifrågavarande papperssorter, men på icke få ställen begagnades tunt,
gult papper, med stor sannolikhet tillverkadt af slipad trämassa, hvilket
material lemnade det sämsta papperet.

Radstufvurätterna, som icke kunde erhålla det af staten med Lessebo
bolag betingade papperet, använde visserligen i de större städerna papper,
som syntes vara jemngodt med statens, men på många ställen vore det
använda papperet uppenbarligen af underhaltig beskaffenhet.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att kontrollen öfver det i
underdomstolarnes handlingar använda papper vore mindre nödvändig derför,
att de vigtigaste af dessa handlingar i s. k. renoverade exemplar insändes
till hofrätterna och således förefunnes i två exemplar. Då emellertid
till dessa handlingar nästan undantagslöst användes papper af billigaste
slag, vore den betydelse, de eljest kunde ega i nu antydda hänseende, helt
och hållet förfelad. Derjemte vore att märka, att det helt och hållet öfverlemnats
åt de statsmyndigheter, som i kontraktet med Lessebo bolag afsages,
att bestämma, till hvilka handlingar och i hvilken omfattning, de
skulle använda dessa papperssorter, och till hvilka ändamål de kunde använda
i annan ordning anskafifadt papper.

_ Af hvad anförts syntes framgå, att för ernående af målet att så vidt
möjligt kunna åt framtiden bevara våra vigtigaste handlingar, erfordrades
andra åtgärder än de, som i sådant hänseende hittills blifvit vidtagna. Eu
rationel pappersundersökning och bestämda föreskrifter om hvilka papperssorter,
vara offentliga myndigheter skulle använda — efter mönstret af den
preussiska och danska lagstiftningen härutinnan — syntes vara de enda
verksamma medlen till målets vinnande.

I nämnda länder hade ansetts nödigt att jemväl lemna bestämda föreskrifter
angående bläck och stämpelfärger till användning i statens tjenst.
Äfven hos oss torde sådana föreskrifter icke kunna anses öfverflödiga. Om
en undersökning angående kontroll öfver skrifpapperet skulle finnas nödig,
borde jemväl fragan om beskaffenheten af det för vissa vigtigare statsändamål
använda tryckpapper komma under pröfning.

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 4 ii.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde justitieombudsmannen,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Eders Kongl. Maj:t,
efter nödig utredning, behagade taga i nådigt öfvervägande, ej mindre
hvilka föreskrifter ansåges vara af behofvet påkallade till vinnande af
trygghet derför, att till allmänna handlingar af den vigt, att de borde för
framtiden bevaras, städse användes papper af erforderlig styrka och hållbarhet,
än äfven de öfriga frågor, som dermed kunde stå i sammanhang.

Riksdagen, som funnit justitieombudsmannens förevarande framställning
vara förtjent af uppmärksamhet, har emellertid ansett det ej böra
ifrågakomma att för andra än statens embets- och tjensteman stadga föreskrifter
af sådan art, som af justitieombudsmannen förordats. Under åberopande
i öfrigt af de utaf justitieombudsmannen anförda skäl får Riksdagen
alltså anhålla, det Eders Kongl. Maj:t efter nödig utredning behagade
taga i nådigt öfvervägande, ej mindre hvilka föreskrifter må anses vara af
behofvet påkallade till vinnande af trygghet derför, att af statens embetsoch
tjensteman till allmänna handlingar af den vigt, att de böra för framtiden
bevaras, städse användes papper af erforderlig styrka och hållbarhet
än äfven de öfriga frågor, som dermed kunna stå i sammanhang.

Stockholm den 30 april 1897.

Med undersåtlig vördnad.