Riksdagens Skapelse Nw 185

Riksdagsskrivelse 1902:135

Riksdagens Skapelse Nw 185.

1

!N:o 435.

-Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 -maj 1902.
— — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konmgen, i anledning af väckt
motion med förslag dels till lag, innefattande särskilda
bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels Ull lag angående
ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag
den 28 jttni 1895.

(Lagutskottets utlåtande n:o 51.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär gjort framställning dels
om meddelande af lagbestämmelser, i syfte att gällande förbud för utländsk
undersåte att i riket inmuta mineralfyndighet samt att utan Konungens
tillstånd i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka grufdrift, skulle erhålla tillämpning jemväl
å bolag, hvari utländsk undersåte vore delegare och att sådant bolag
icke keller utan Konungens tillstånd skulle få ingå såsom delegare i annat
bolag, som i riket egde fast egendom eller inmutad mineralfyndighet eller
idkade grufdrift, dels ock i samband härmed om sådana ändringar i lagen
om aktiebolag den 28 juni 1895, att aktiebref alltid skulle ställas till
viss man, samt att aktiebolags stiftare skulle vara svenske eller norske
undersåtar.

Frågan om principielt förbud för bolag, hvari utländing är delegare,
att förvärfva fastighet här i landet är af en vidsträckt och betydelsefull
Bill. till Riksä. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 44 Käft. (N:isl35—139) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 135.

innebörd. Särskilt inom vissa delar af vårt land, hvarest bolag, bildade
åtminstone delvis genom utländskt kapital, förvärfvat eganderätt till betydandc
områden, torde dessa förhållanden, och tanken på de vådor, som
deraf kunna befaras följa, hos mången hafva framkallat en önskan om ett
sådant förbud.

Äfven Riksdagen har den uppfattning, att en lagstiftningsåtgärd i syfte
att åvägabringa förbud eller inskränkt rätt för bolag med utländsk delegare
att utan Konungens särskilda tillstånd förvärfva fastighet eller dermed
likartad egendom är nödig och nyttig. De skäl, som föranledt utfärdande
af gällande förbud för enskild utländsk man i sådant afseende,
göra sig med särskild styrka gällande beträffande de mera omfattande
förvärf af fastigheter, hvilka kunna göras af ett kapitalstarkt,
visserligen till formen svenskt, men faktiskt utländskt bolag.

Det torde dock böra tagas under öfvervägande, huruvida ej undantag
från den föreslagna bestämmelsens tillämpning i allt fall borde göras
beträffande tomt eller upplagsplats, mindre vattenfall eller annan dylik
lägenhet, då det ju vore obilligt och onödigt att fordra, att ett bolag,
hvars verksamhet vore hufvudsakligen af industriel natur utan samband
med ett vidsträcktare förvärf af fastighet eller grafkor, endast derför att
en eller annan aktie i detsamma innehades af utländing skulle vara skyldigt
att söka Konungens samtycke för förvärfvande af en sådan mindre
fastighet, hvaraf det för sin verksamhet vore i behof. För verkan af den
ifrågasatta lagstiftningen vore det af vigt, att densamma finge giltighet
äfven med afseende å redan bestående bolag, i den mån detta kan finnas
af omständigheterna påkalladt och kunde ske utan kränkning af enskild
rätt. Att bolag, hvari utländsk undersåte är delegare, icke må utan
Konungens tillstånd ingå såsom delegare i annat bolag, som i riket eger
fastighet eller inmutad mineralfyndighet eller idkar grufdrift, synes Riksdagen
vara principielt rigtigt, men måhända icke böra utan undantag
föreskrifvas.

Om medelst granskning af registerböcker eller annorledes man skall
kunna åstadkomma en tillförlitlig undersökning, huruvida bland ett bolags
aktieegare finnes någon utländing, torde en förutsättning derför vara, att
aktier alltid måste ställas till viss man. brågon invändning har Riksdagen
ej heller att gorå mot en bestämmelse, att aktiebolags stiftare skola vara
svenske eller norske män.

Då emellertid föreliggande fråga för att ernå en tillfredsställande lösning
krafvel’ eu noggrannare förberedelse och undersökning, än Riksdagen
är i tillfälle att verkställa, har Riksdagen ansett det böra lämpligen öfver -

Riksdagens Skrifvelse N:o 185.

3

lemna,s till Eders Kong!. Maj:t att framlägga förslag till de lagbestämmelser,
som kunna vara erforderliga för det åsyftade målets vinnande.
Frågans synnerliga vigt torde berättiga till den förhoppning, att ett lagförslag
i ämnet må snarast möjligt och, derest sig så göra låter, redan
nästkommande år föreläggas Riksdagen.

Riksdagen får alltså anhålla, det täckes Eders Ivongl. Maj:t snarast
möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
hvarigenom ej mindre nu gällande förbud för utländsk undersåte
att i riket inmuta mineralfyndighet äfvensom att utan Konungens tillstånd
i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller- idka grufdrift må i den omfattning och på det sätt, som
kan befinnas ändamålsenligt, utsträckas att. gälla äfven för bolag, hvari
utländsk undersåte är delegare, än äfven gällande bestämmelser i lagen
om aktiebolag den 28 juni 1895 förändras i den mån sådant för vinnande
af ofvanberörda syfte kan vara erforderligt.

Stockholm den 20 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad. ,

I