Riksdagens SJcrifvelse N:o 16

Riksdagsskrivelse 1891:16

4

Riksdagens SJcrifvelse N:o 16.

"I

N:o 16.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 mars 1891.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag
till vägars anläggning och förbättring, bro- och
hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning
af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana
statsbidrags åtnjutande.

(Statsutskottets utlåtande n:0 14.)

Till Konungen.

Uti Eders Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och
behof har Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen
gjort framställning om de anslag, h vilka Eders Kongl. Maj lansett
böra beviljas för utförande af väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och frostminsknings -

Riksdagens Skrifvelse N:o 16. 5

företag; och får Riksdagen härmed anmäla följande i anledning deraf
fattade beslut.

l:o. Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre göda vägar har Eders Kongl. Maj:t
i ofvan berörda proposition angående statsverkets tillstånd och behof
föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1892 bevilja 800,000 kronor.

Med bifall till detta Eders Kongl. Maj:ts förslag, har Riksdagen
för år 1892 till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar anvisat ett belopp
af 800,000 kronor.

2:o. Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen
begärt för år 1892 ett anslag af 150,000 kronor, eller samma
belopp, till hvilket detta anslag, sedan det under åren 1883—1890 utgått
med 100,000 kronor årligen, af sistlidna års Riksdag höjdes.

Riksdagen har, med bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit, till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder för år 1892 anvisat 150,000
kronor.

3:o. Till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis
afse att minska frostländigheten, har Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
äskat anvisande för år 1892 af 100,000 kronor.

Sedan under en följd af år Riksdagen beviljat dels anslag utan
återbetalningsskyldighet för understödjande af sådana utdikningar och
vattenaftappningar i de norra länen, som hufvudsakligen afsåge att förminska
frostländigheten, och dels låneunderstöd för befrämjande af utdikningar
och aftappningar af sänka trakter och sjöar för beredande
af odlingsbar mark inom rikets mellersta och södra län, beslöt 1873
års Riksdag den ändring härutinnan, att till Eders Kongl. Maj:ts disposition
stäldes två för hela riket gemensamma anslagssummor, den ena
att såsom låneunderstöd anvisas för sådana utdikningar och aftappningar
af sänka trakter och sjöar, som hufvudsakligen afsåge att befrämja odlingsföretag,
och den andra att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
användas till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afsåge att förminska frostländigheten;
och förfors på ungefär enahanda sätt vid de följande riksdagarne till
år 1883.

Sistnämnda års Riksdag åter beslöt bildande af en särskild fond,
den sedermera s. k. odlingslånefonden, med ändamål att genom lån under -

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

stödja odling af sänka trakter, samt vidtog i sammanhang dermed en
förändring af anslaget till frostländighetens minskande, hvilken förändring
i viss mån gaf berörda anslag ett annat ändamål än tillförene.
Enligt hvad nyss blifvit nämndt, hade anslaget till år 1883 varit bestämdt
för företag, hvilka »företrädesvis)) afsåge att minska frostländigheten.
I de företag, till hvilkas utförande understöd erhållits från omförmälda
anslag, ansågs emellertid äfven odling af den utdikade marken
i allmänhet hafva ingått såsom ett icke oväsentligt moment. På
grund deraf ändrade 1883 års Riksdag anslagets bestämmelse derhän,
att detsamma anvisades till understödjande af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd. I denna form beviljades sedermera anslaget,
för åren 1884—1888 med 100,000 kronor årligen och för hvardera
af åren 1889—1891 med 50,000 kronor.

Vid 1885 års riksdag väckte emellertid flere representanter från
de nordliga länen förslag derom, att »formen för eller, rättare sagdt,
titeln på ifrågavarande anslag» måtte blifva den före år 1883 brukade.
Till stöd härför anfördes, att i Norrland den förnämsta och i de allra
flesta fall enda afsigten med utdikningen af en myr vore undanrödjandet
af en frosthärd för den jord, som redan vore under plog, men att
bestämmelsen, att den vattensjuka marken icke skulle kunna med fördel
odlas, orsakade, att den norrländske jordbrukaren icke kunde få del af
frostminskniugsfonden, så vida icke den myr, han ämnade utdika, hörde
till det i närheten af de odlade bygderna i Norrland sällan förekommande
slag, der jorden efter torrläggningen icke dugde till odling.
Riksdagen fann visserligen syftet med förslaget beaktansvärdt, men då
Riksdagen ansåg orden »utan att kunna med fördel odlas» icke utesluta
möjligheten af en sådan användning af anslaget, att understöd derifrån
lemnades till torrläggning af mark, som, ehuru odlingsbar, ej med fördel
kunde odlas, vidtog Riksdagen icke någon förändring i den år 1883
meddelade bestämmelsen.

Att den af 1883 års Riksdag företagna ändring i bestämmelserna
rörande frostminskningsanslaget utfallit mindre lyckligt för rikets båda
nordligaste län, lärer icke kunna bestridas. Derom vittnar tillräckligt
tydligt den omständigheten, att, under det berörda anslag före år 1884
varit lifligt eftersökt inom så väl Norrbottens som Yesterbottens län och
jemväl till stor del kommit dessa län till godo, efter nämnda år endast
en högst obetydlig del och några år alls intet af anslaget gått till jordegare
i Norrbottens län, medan bidragen till Vesterbottens län samtidigt
sjunkit till mindre än hälften af de belopp, hvarmed de förut i

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

allmänhet plägat utgå. I Jemtlands län har deremot inträffat motsatsen.
Före år 1884 tog detta län anslaget icke synnerligen mycket i anspråk,
men från och med sagda år har till Jemtlands län anvisats hälften och
derutöfver af samtliga från frostfonden beviljade anslag.

Den olika verkan, förändringen sålunda visat sig medföra, beror
uppenbarligen derpå, att de ordalag, hvarmed anslagets ändamål angifves,
lemna rum för olika tolkning. Riksdagen anser visserligen den
friare uppfattning, som synes hafva gjort sig gällande hos vederbörande
inom Jemtlands län, närmast öfverensstämma med Riksdagens år 1885,
uttalade åsigt, och torde förhållandena i Norrbottens och Vesterbottens
län icke vara i så betydlig grad olika med förhållandena i förstnämnda
län, att icke Norrbottens och Vesterbottens län, äfven med anslagstitelns
nuvarande lydelse, borde kunna komma i åtnjutande af understöd
från fonden, men då en olika tolkning af ordalagen kunnat göra
sig gällande, trots Riksdagens ofvan omförmälda förklaring år 1885,
har Riksdagen funnit sig böra vidtaga en förändring af formen för anslagets
anvisande.

Riksdagen har dock icke ansett sig böra bevilja anslaget under
den titel Eders Kongl. Maj:t föreslagit, eller, med andra ord, en återgång
till det uttryckssätt, som begagnats före år 1883. Uttrycket
»sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis afse
att minska frostländigheten» inrymmer nemligen, för att icke säga påpekar,
att anslaget äfven må användas till främjande af odlingsföretag.
Ett dylikt användande af anslaget står dock, enligt Riksdagens mening,
helt och hållet i strid med det ändamål, anslaget numera efter odlingslånefondens
bildande har och bör hafva.

Riksdagen har derför ansett, att i främsta rummet ordet »företrädesvis»
bör utgå, och att anslaget i öfrigt bör erhålla en sådan form,
att bestämdt utmärkes, att ändamålet med de företag, till hvilkas understödjande
anslaget är anvisadt, skall vara frostländighetens minskande.
Enligt Riksdagens tanke måste man dessutom nödvändigt
fordra, att denna frostländighet skall vara till skada för närliggande
bygd.

Riksdagen har emellertid icke förbisett, att genom anslagets beviljande
på omförmälda sätt det kan komma att inträffa, att genom
utdikning, verkstäld med bidrag från frostfonden, jord vinnes, som
skulle kunna med fördel odlas. Men då Riksdagen föreställer sig, att
det icke skall möta synnerlig svårighet för vederbörande undersökningsförrättare
att i hvarje särskilt fall afgöra, huru vida ändamålet med
ett ifrågasatt utdikningsföretag är frostländighetens minskande för annan

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 16.

mark eller ett omedelbart vinnande af odlingsbar jord, har Riksdagen
icke hyst några betänkligheter mot anslagets beviljande under nyssberörda
form.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, att till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappning ar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, för
år 1892 anvisats 100,000 kr.

4:o. I afseende k vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de här
ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena
utföras enligt faststälda planer, har Eders Kongl. Maj :t icke föreslagit annan
ändring, än att 100,000 kronor af vägbyggnadsfönden må sålunda disponeras,
att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar särskilda omständigheter sådant
påkalla, anslag derifrån till väganläggningar och vägförbättringar må
medgifvas äfven till högre belopp än två tredjedelar af den beräknade
kostnaden.

Ehuru Riksdagen har insett, att förhållanden kunna gifvas, då bestämmelsen
att statsbidraget skall hållas inom två tredjedelar af kostnaden
utgör ett hinder för anläggandet af vägar, som kunna anses vara
af särskild vigt för det allmänna, samt att det till följd deraf i vissa
fall skulle kunna vara med statens fördel öfverensstämmande, att dess
bidrag utginge med större belopp, än hvad som i regel är faststäldt,
har Riksdagen likväl ansett sig icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts
förslag.

Riksdagen har dervid ledts af den öfvertygelse att, derest Riksdagen
skulle lemna ett allmänt medgifvande, att en del af fonden finge
användas till anslag, utgörande mer än två tredjedelar af den för ett
vägarbete beräknade kostnaden, från allt flere orter skulle framkomma
anspråk på erhållande af fördelaktigare vilkor än de för fonden i allmänhet
gällande. Det har synts Riksdagen vida lämpligare, att, om
Eders Kongl. Maj:t skulle finna det allmännas intresse fordra någon
eller några särskilda väganläggningar, till hvilkas utförande de enskilde
skulle för mycket betungas genom att bidraga med en tredjedel af
kostnaden, framställning göres till Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t
för det eller de uppgifna företagen må af den till väganläggningar
anslagna fonden använda erforderliga angifna belopp utan iakttagande
af den i allmänhet gällande bestämmelsen om statsbidragets förhållande
till kostnadssumman.

Till följd häraf har Riksdagen beslutat, att de allmänna vilkor
och föreskrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelser den 27

9

Biksdagens Skrifvelse N:o 16.

april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67) och den 7 maj 1889
(n:o 43), fortfarande skola blifva gällande.

Till upplysning om sammanlagda beloppet af de enligt denna
skrifvelse beviljade anslagssummor bifogas ett deröfver'' uppgjord t sammandrag.

Stockholm den 14 mars 1891. *

Sammandrag af de utaf 1891 års Riksdag beviljade, i dess skrifvelse
n:o 16 omförmälda, statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer samt
torrläggning af vattensjuka marker.

Med undersåtlig vördnad.

Anslag.

Kronor. 8.

A. Väganläggningar och väg förbättring av.

Till fond för anläggning af nya samt förbättring eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar ... 800,000

B. Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till fond för understödjande af brobyggnader och
mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
......................................................................................................

150,000

C. Frostminskning sföretag.

Till fond för understödjande af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd ....................................

100,000

Summa kronor

1,050,000|

Bill. till Biksd. Prot. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Raft.

2