Riksdagen) underd. Skrifvelse, N:o 67

Riksdagsskrivelse 1869:67

Riksdagen) underd. Skrifvelse, N:o 67.

7

iV:o 6?,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1869,
— — — Andra Kammaren den 11 —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande
skyldigheten att hålla allmänna vågarm i fargildt stånd vintertiden.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.)

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva åtskilliga framställningar blifvit gjorda, åsyftande
ändring af nu gällande stadgande!! i fråga om skyldigheten att vintertiden vid snöfall
hålla allmänna vägarne i fargildt stånd. Dessa framställningar öfverensstämma

\ -/V^dSaken ™ed Eclers Kone1- MaJ:ts’ i anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 7 April 1866, till sistlidna Riksdag aflåtna nådiga Proposition, »att,
med ändring af föreskriften i Kongl. Förordningen den 13 September 1790, § 5,
må stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande
i fargildt stånd under vintertiden vid snöfall s. k. ploglag äro eller blifva
inrättade, den för alla ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning
sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som
galler för uttagande af kommunalutskylder på landet.» Såsom hinder för ett o vilkorligt
bifall till nu ifrågavarande framställningar qvarstå fortfarande de betänkligheter,
hvilka utgjorde hinder för antagande af berörda nådiga Proposition, i afseende
hvarå anmärktes, att, enär antagas kunde, att den grund, som i förevarande
fall blefve fastställd, framdeles komme att. tillämpas i andra med detta jemförlig^
borde frågan betraktas förnämligast ur principal synpunkt; den erhölle då en betydelse,
som betingade nödvändigheten af eu förutgående noggrann utredning till
ledmng för bedömandet. Enligt gjorda approximativa beräkningar, grundade på
1865 års bevdlningstaxeringslängder för rikets samtliga län, skulle de nu väghållmngsskyldiga
hemmanen genom föreslagna förändringen tillsammans njuta lindring
vmtervaghållnmgen med omkring 33 procent, som komme att öfverflyttas med
6^5 procent på öfrig» fastigheter och 26,5 procent på inkomst af kapital och arbete
Härvid herde ej lemnas oanmärkt, att, vid jemförelse af sammandragen af bevill -

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

ningstaxeringslängderna för åren 1865 och 1867, det visade sig, att det sednare
årets taxeringsvärden för jordbruksfastigheter understiga det förstnämnda årets med
81,240,420 Riksdaler, motsvarande något mer än 487,000 :yrk, hvaremot inkomstbevillningen
i riket för år 1867 öfverskouter den för ar 1865 med .1,490 Riksdaler;
hvaraf följde, att angifna proportionen för vinterväghållningens öfverflyttande från
jordbruket på annan inkomst väsendtligen förändrats. Men detta oafsedt skulle,
då de icke väghållningsskyldiga jordbruksfastigheterna nästan uteslutande vore belägna
inom de fyra provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, hvarest
frälsesäterierna äro från detta besvär fritagna, samt beskattningsföremalen i allmänhet
icke förekomme i den jemna fördelning inom de särskilda kommunerna eller
häradena, som betingar angifna procenten, de nu väghållningsskyldige kommo att
i ett högst ojemnt förhållande njuta lindringen tillgodo. För bedömande af den
föreslagna ändringens verkningar erfordrades derföre, jemte upplysning om våglängden
för hvarje väghållningsdistrikt, eu närmare utredning af förhållandet inom
de särskilda orterna, sockne- eller åtminstone häradsvis, dels emellan jordbruksfastigheternas
mantal och taxeringsvärden, med uppgift å ej mindre medelvärdet,
än äfven högsta och lägsta taxeringsvärdet för helt hemman, dels ock emellan å
ena sidan jordbruksfastigheternas taxeringsvärde samt, å den andra, taxeringsvärde
å öfråga fastigheter, jemte taxerings- och bevillningsbeloppet för inkomst af
kapital och arbete.

Äfven under den förutsättning att den frälsesäterierna i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohus län, enligt 8 § i Adliga Privilegierna den 16 Oktober 1723
och 7:de punkten i Kongl. Resolutionen på adelns besvär den 8 Januari 1735,
medgifna frihet kunde, genom förändring af grunden för väghållningsbesvärets ututgörande,
upphäfvas, utan en sådan ersättning, som i Danmark och åtskilliga andra
länder lemnats vid afskaffande t af jordprivilegier, torde det åtminstone höra
utredas i hvad mån dessa hittills befriade egendomar komme att af förändringen
betungas.

Uti den nådiga Propositionen funnes antydt, att, genom antagande af fyrktalet
till grund för skyldighetens utgörande, hemmanen skulle komma att draga
dubbelt emot annan fastighet; och det ville väl sa synas, då man endast fästade
sig vid fyrktalsberäkningen; men loge man jemväl i betraktande, att bevillningen
efter andra artikeln, som utgjorde grunden för fyrktals-sättningen, utginge för jordbruksfastighet
med blott tre, men för annan fastighet med fem öre för hvarje lulla
etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet, blefve förhållandet helt annorlunda, så
att, då för en jordbruksfastighet af 1,000 Riksdalers värde bevillningen utgjorde
30 öre, motsvarande 6 fyrk, vore den för annan fastighet af samma värde 50 öre,
motsvarande 5 fyrk, och förhållandet blefve således i sjelfva verket icke såsom 2
till 1 utan såsom 6 till 5.

Den af Rikets Ständer i ofvanberörda underdåniga skrifvelse uttalade åsigt
att vid förändringens tillyägabringande borde medgifva^ dels vissa undantag med

afseende

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

9

afseende å särskild! uppgifva eller med dem jemförliga inkomst-titlar, dels åtskilliga
modifikationer med afseende å inkomstbevillningen i allmänhet, hade ej blifvit omfattad
i den nådiga Propositionen; dock syntes rättvisan fordra, att de härvid afsedda
skattskyldige, hvilka, derest de icke tillika innehade jordbruksfastighet eller
idkade rörelse, hvarmed fastighet vore förenad, blott för sina personer och alltså
i ringare mån begagnade vägarne, om de än icke alldeles befriades från deltagande
uti ifrågavarande onus, likväl borde njuta vida större lindring, än som efter det
nådiga förslaget skulle dem förunnas.

Då frågan betraktas ur rättens synpunkt, företer sig, utom hvad ofvan är
påpekadt i fråga om frälsesäterierna i Skåne. Halland, Blekinge och Bohus län,
jemväl en annan betänklighet. Gällande lag om hemmansklyfning och jordafsöndring
föreskrifver nemligen att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndra^
skall årlig afgäld läggas i spunnen)ål eller annan lämplig räntepersedel, hvilken
afgäld ej må vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller
lägenhetens räntor och öfråga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek
och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper. Innehafvare af afsöndra,!
jord, som till stamhemmanets egare erlägger afgälden, synes derföre icke rättvisligen
kunna åläggas att särskild! deltaga i de på hemmanet belöpande kostnader
för snöskottning. Den förre skulle då i sjelfva verke! få vidkännas detta onus i
dubbel måtto. För öfrig! må erinras, att en förändring i föreslagna syftningen
torde böra medföra förändrade bestämmelser i fråga om bildande! af de s. k. ploglagen.
Om nemligen snöskottningsskyldigheten utsträcka äfven till andra än
egare och innehafvare af hemman, synes det vara följdriktigt att låta ploglagen
bildas icke blott af hemmansåbor, såsom 1790 års Kongl. Förordning föreskrifver,
men äfven af andra till deltagande i besväret förpligtade personer, hvilka bo så
nära vägen, att de lämpligen kunna in natura utgöra sin skyldighet.

Riksdagen anser emellertid, att eu förändring af gällande bestämmelser i
ifrågavarande afseende bör åstadkommas, på det att jordbruket derigenom må beredas
en lindring, hvars billighet ej kan bestridas; men då Riksdagen, i saknad af
sådan utredning, som ofvan är omnämnd, ej tilltror sig att nu uttala någon bestämd
åsigt i fråga om den lämpliga proportionen för de särskilda beskattningsföremålens
deltagande i besväret, får Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders
Kong!. Maj:t täcktes låta tillvägabringa den utredning, som erfordras för bedömande
af don föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt
derefter till Riksdagen gorå den framställning i ämnet, hvartill omständigheterna
må finnas föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1869.

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 6 Håft.

2