4 Riksdagens skrivelse nr 474—475

Riksdagsskrivelse 1947:475

4 Riksdagens skrivelse nr 474—475.

för vidmakthållande intill 15 000 kronor av samma försäkring, dock högst 225
kronor 90 öre,

9) att till rådmannen i Vaxholm Natanael Johannes Gerhard Röhl må från
och med den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende med
Södra Roslags domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under
hans återstående livstid utbetalas årlig ersättning med 500 kronor.

Stockholm den 11 juli 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 475.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående
ersättning för skada, åstadkommen av person, som
avvikit från anstalt m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 246.)

Till Konungen.

I motionerna II: 84, 139, 221, 276 och 279 har behandlats frågan om ersättning
av allmänna medel till person, som lidit skada genom åtgärd av vid sinnessjukhus
eller vissa andra anstalter intagen eller överhuvud genom brottslig
handling. Sålunda har yrkats

i motionen II: 84, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning
beträffande möjligheterna att lämna ersättning till person, som lidit
skada eller förlust genom åtgärd av vid sinnessjukhus eller annan anstalt intagen; i

motionen II: 139, att riksdagen ville i princip uttala, att skador och förluster,
som tillfogats allmänheten genom personer, som avvikit från av staten
ledd eller på dess uppdrag upprättad anstalt, skola ersättas av statsmedel, där
ersättning icke annorlunda kan erhållas, och hemställa till Kungl. Maj:t att
uppdraga riktlinjer för dylik ersättnings utfående;

i motionen II: 221, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära utredning och förslag i den fråga, som berörts i motionen (ersättning
för de förluster och skador, som bevisligen vållats enskilda personer genom
förseelser och brott av personer, som villkorligt frigivits eller rymt från
vissa anstalter och vårdhem) ;

i motionen 11:276, att riksdagen måtte besluta att för budgetåret 1947/48
anvisa visst ibelopp att efter socialstyrelsens prövning användas till ersättning
för skadegörelse av det slag som i motionen angivits;

i motionen II: 279, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag rörande möjligheten att, där vederbörandes ekonomiska förhållanden
det motivera, genom samhälleliga åtgärder bringa ersättning för eller
lindra ekonomisk skada, som drabbat av brott träffade personer, vilka icke genom
i laga ordning utdömt skadestånd eller genom ersättning i annan form kunna
hållas skadeslösa för dem tillfogade förluster.

Riksdagens skrivelse nr 475.

5

Förslaget i motionen II: 279 att ersättning skall kunna utgå av statsmedel
för skada, som tillfogats genom brottslig gärning, finner riksdagen vara värt
beaktande. Onekligen skulle införandet av en sådan ordning innebära ett
värdefullt komplement till det rättsskydd, som samhället genom sina organ
giver den enskilde medborgaren.

Emellertid bilda dessa skador ur ersättningssynpunkt en mycket heterogen
grupp. Detta gäller såväl skadornas art och det sätt, varpå de uppkommit,
som även frågan om det sätt varpå de utan statens ingripande i allmänhet må
bliva reglerade. En utredning i ämnet skulle ställas inför åtskilliga svårlösta
frågor och måste befaras bli synnerligen omfattande och tidskrävande. Detta
torde gälla även med den av motionären angivna begränsningen av utredningsuppdraget
till att avse fall, där vederbörandes ekonomiska förhållanden skulle
särskilt motivera ersättning av allmänna medel. Riksdagen anser sig med hänsyn
härtill icke beredd att nu påkalla utredning i ämnet. Emellertid förtjänar
utredningsfrågan enligt riksdagens mening ytterligare överväganden. Uppmärksamhet
synes böra ägnas spörsmålet, om uppdraget för en eventuell utredning
lämpligen kan begränsas till att avse vissa grupper av de mera angelägna
fallen. De erfarenheter, som vinnas vid den utredning, varom riksdagen här
nedan anhåller, kunna måhända giva underlag för ett fortsatt övervägande a<
den här berörda frågan.

I övriga motioner har ersättning av allmänna medel ifrågasatts endast beträffande
skador vållade av sådana, som äro intagna på sinnessjukhus m. fl.
anstalter, eller rymt eller försöksvis utskrivits därifrån. Efter prövning av
Kungl. Maj :t i varje särskilt fall har ersättning för dylika skador hittills i
viss omfattning tillerkänts skadelidande med anlitande av anslag till extra
utgifter. Enligt riksdagens mening bör en utredning av dessa ersättningsspörsmål
omedelbart inledas. Förslag till åtminstone provisoriska åtgärder för att
utan anlitande av den nödfallsutväg, som extra utgiftsanslagen erbjuda, möjliggöra
ersättning av statsmedel i ömmande fall av skador av här avsett slag
bör om möjligt föreläggas redan nästa års riksdag. Riksdagen är ej beredd att,
såsom påyrkats i vissa motioner, redan nu besluta om särskild medelsanvisning
för skadornas ersättande. Tills vidare torde alltså den utväg böra anlitas, som
anslagen till extra utgifter erbjuda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om utredning
av frågan om ersättning av allmänna medel för skador, vållade av personer,
vilka äro eller varit intagna på sinnessjukhus m. fl. anstalter.

Stockholm den 11 juli 1947.

Med undersåtlig vördnad.