Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248 (Regeringens skrivelse 1914:248 - b)

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

Nr 248.

Kungl. Maj-.ts nådiga skrivelse till riksdagen med tillkännagivande,
att en i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln
bebådad framställning icke kommer att föreläggas
riksdagen; given Stockholms slott den 10 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom meddela
riksdagen,

att proposition i det under punkten 158 i statsverkspropositionen den
14 maj 1914, åttonde huvudtiteln, upptagna ärendet angående anslag till
uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium i Norrland ej
kommer att avlåtas till den nu samlade riksdagen och att i följd därav
medel för berörda ändamål icke behöva beräknas å 1915 års stat.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 170 käft. (Nr 248.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
juli 1914.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,

Stenberg,
i Linnér,

[Mörcke,

Vennersten,

[Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

I den statsverksproposition, som avläts till riksdagen den 14 januari
Äw Mådad 1914, föresl°S KungU MaJ:t under åttonde huvudtiteln, punkten 158, riksframstäli-
dagen att i avbidan på proposition om anslag till uppförande av byggning
om nader för ett nytt folkskoleseminarium i Norrland beräkna för sådant ännytt
folk- damål för år 1915 ett extra anslag av 150,000 kronor. När detta ärende
sicoiesemi- föredrogs inför Kungl. Maj:t, yttrade min företrädare i ämbetet därom
Norrland, följande.

Frågan om inrättande av ett nytt folkskoleseminarium i Norrland har länge stått
på dagordningen. Den särskilt i denna landsdel synnerligen starkt framträdande
bristen på; kompetenta lärarkrafter för folkskolorna gör det i hög grad önskligt, att
denna fråga ej längre undanskjutes. Beträffande platsen för det nya seminariet hava
olika meningar gjort sig gällande. Anbud om kostnadsfri upplåtelse av tomtområde
och beviljande av åtskilliga andra förmåner hava inkommit från Piteå, Skellefteå, Umeå,

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

Örnsköldsvik, Sundsvall, Hudiksvall, Östersund, Frösön och Bräcke. Jag är ännu ej
beredd att framlägga förslag i ämnet men hoppas, att den utredning, som ytterligare
erfordras, skall kunna medhinnas i så god tid, att proposition i frågan kan hinna
föreläggas 1914 års riksdag. Med hänsyn till storleken av de belopp, som åtgått för
liknande anläggningar under första byggnadsåret, torde för påbörjande av byggnadsarbetet
böra för år 1915 beräknas 150,000 kronor.

På det att hänsyn härtill skulle kunna tagas vid statsverkspropositionens
avfattande, hemställde föredragande departementschefen, att förslag
måtte avlåtas till riksdagen om beräknande av medel för ändamålet,
på sätt nyss är nämnt.

Enahanda framställning upprepades under åttonde huvudtiteln, punkten
158, i statsverkspropositionen den 14 maj 1914.

över de från olika orter, däribland även Över-Luleå (Boden), inkomna
framställningarna i detta ärende hava underdåniga utlåtanden avgivits
av domkapitlen i Härnösand och Luleå, efter vederbörande folkskolinspektörers
hörande, av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt av överintendentsämbetet, varefter folkskolöverstyrelsen
i ett den 23 juni 1914 dagtecknat utlåtande på ett ingående
sätt yttrat sig i ärendet.

Efter en redogörelse för de utredningar, förslag och yrkanden, som framkommit
under ärendets dittills varan de behandling, anför överstyrelsen, hurusom enligt överstyrelsens
mening det vore ådagalagt, å ena sidan att ett oavvisligt behov förefunnes av
ökade tillfällen till utbildning av lärarkrafter för folkskolorna inom Norrland, vilket
krävde verksamma och snara åtgärder, därest icke bildningsarbetet i denna landsdel
skulle lida allvarligt avbräck, och å den andra sidan, huru svårlöst frågan om detta
behovs tillgodoseende vore samt huru mångfaldiga och varandra korsande de synpunkter
vore, till vilka hänsyn måste tagas vid denna frågas lösning.

Överstyrelsen framhåller sålunda till en början, att enligt överstyrelsens mening
de uppgifter rörande lärarbehovets omfattning, som framkommit under ärendets föregående
behandling, icke vore av sådan beskaffenhet, att någon bestämd uppfattning
i ärendet skulle kunna därpå grundas.

Oavsett emellertid till vilket resultat en fortsatt undersökning rörande lärarbehovets
omfattning korame att leda, framställde sig vidare den frågan, i vilken proportion manliga
och kvinnliga lärarkrafter vore behövliga. Folkundervisningskommittén hade på
sin tid föreslagit, att det nya seminarium, kommittén ansåge erforderligt inom Norrland,
skulle bliva ett kvinnligt dubbelseminarium. De siffror, som sedermera framkommit,
pekade emellertid hän på ett större behov av lärare och ett mindre av lärarinnor, än
kommitténs beräkningar gåve vid handen. Även denna omständighet syntes tarva ytterligare
belysning och utredning, innan ett avgörande kunde träffas i den föreliggande
fragan.

I nära samband härmed stode spörsmålet, huruvida den ökade lärarproduktionen
inom Norrland lämpligen borde åvägabringas genom användande av den s. k. dubbelseminarietypen
eller genom inrättande av enkelseminarier. I första hand hade det väl
varit ekonomiska hänsyn, som föranlett övergången till dubbelseminarietypen. Men

Folkskol överstyrelsen.

Kungl. May.ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

man torde redan från början hava förväntat, att dubbelseminariet även i pedagogiskt
hänseende skulle erbjuda vissa fördelar framför enkelseminariet, och erfarenheten
syntes också hava motsvarat dessa förväntningar. Det gällde då att avgöra, huruvida
dubbelseminarietypen lämpade sig jämväl för Norrland med dess i förhållande till landet
i övrigt i allmänhet glesa befolkning och om man kunde vara förvissad om att lärarbehovet
i Norrland därigenom bleve på bästa sätt tillgodosett. Överstyrelsen har ställt
sig ganska tveksam inför denna fråga och har särskilt framhållit, att innan ett avgörande
i densamma träffas, en närmare utredning bör åvägabringas rörande skillnaden
i anläggningskostnad mellan ett enkelseminarium och ett dubbelseminarium.

Av vad överstyrelsen sålunda och i övrigt anfört framginge, att överstyrelsen icke
funnit det möjligt att bilda sig någon bestämd mening i den föreliggande omfattande
och svåra frågan, innan fullständigare utredning kunnat åvägabringas i de hänseenden,
som av överstyrelsen angivits. Överstyrelsen har därför ansett sig nu icke kunna avgiva
något slutligt yttrande i ärendet eller framställa något förslag, om vars lämplighet
och ändamålsenlighet överstyrelsen kunde känna sig förvissad.

Härtill komnte, att några för ändamålet avpassade ritningar icke förelåge utan
blott en kostnadsberäkning, grundad på de för seminariet i Uppsala utarbetade ritningarna.
..

Överstyrelsen hade sålunda kommit till den övertygelsen, att frågan ännu icke
befunne sig i det skick, att något detaljerat förslag kunde föreläggas riksdagen.
Huru angeläget överstyrelsen än ansåge det vara, att de abnorma förhållanden avlägsnades,
som i förevarande avseende vore rådande inom Norrland mer än inom de flesta
övriga delar av vårt land, måste överstyrelsen dock under förhandenvarande förhållanden
anse det vara riktigare, att frågan uppskötes till nästkommande års riksdag, än
att nu ett beslut fattades, som grundade sig på otillräcklig utredning och om vilket
man därför kunde hysa den farhågan, att man framdeles kunde få anledning ångra
detsamma.

I själva verket ansåge överstyrelsen icke heller ett uppskov med frågan till nästa
års riksdag behöva fördröja den önskade ökningen av lärarproduktionen inom Norrland.
Denna berodde nämligen icke uteslutande av tidpunkten, när ett eventuellt nytt eller
utvidgat seminariums byggnader bleve färdiga, alldenstund undervisningsarbetet dessförinnan
kunde påbörjas i provisoriska lokaler. Nära nog alla de samhällen, som gjort
anbud om tomt m. m. för nytt seminarium, hade även erbjudit sig att kostnadsfritt
upplåta lokaler m. m. för seminariets behov, till dess egna byggnader hunnit bliva
färdiga. Avsikten torde också alltid hava varit att, så snart klarhet vunnits om förläggningen
av ett blivande seminarium, av riksdagen begära medel och vidtaga andra
åtgärder för påbörjande av seminariets verksamhet. Med det oklara läge, vari förläggningsfrågan
hittills befunnit sig, hade emellertid helt naturligt någon utredning ännu
icke kunuat ske rörande erforderliga medel för igångsättande av ett nytt (eller utvidgat)
seminarium, vadan i allt fall framställning om sådana medel skulle kunna göras först
till 1915 års riksdag, varefter undervisningsarbetet kunde taga sin början med höstterminen
1915. Uppskötes nu byggnadsfrågans behandling till 1915 års riksdag, torde
samtidigt med byggeadsförslaget framställning kunna göras till riksdagen rörande
medel för undervisningsarbetets påbörjande, och detta skulle, därest riksdagens bifall
vunnes för förslagen, även i sådant fall kunna äga rum med början av höstterminen
1915. Icke heller ifråga om byggnadsarbetet syntes ett uppskov med beslutets fattande
komma att medföra något större dröjsmål, enär under alla omständigheter en
avsevärd tid skulle åtgå för ritningars utarbetande och entreprenadanbuds inhämtande,

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

innan något byggnadsarbete kunde begynnas. Även om medel för byggnadsarbetet
komme att anvisas först i 1916 års stat, skulle, därest Kungl. Maj:t bemyndigades att
förskottsvis under år 1915 disponera därför erforderliga medel, arbetet kunna påbörjas
under sistnämnda år eller nära nog lika tidigt, som om medlen anvisades av 1915
års riksdag.

Överstyrelsen bär emellertid på anförda skäl ansett det kunna ifrågasättas, om icke
under alla omständigheter medel böra avsättas å 1915 års stat för seminariebygge i
Norrland. Av vederbörande departementschef både vid flera tillfallen ställts i utsikt,
att anslag komme att under de närmaste åren bliva erforderliga för ytterligare några
nya seminariebyggnader. För att undvika en anhopning av utgifter för ifrågavarande
ändamål på ett och samma års budget och då ju icke minsta tvivel kunde råda om
nödvändigheten av att en ny seminariebyggnad i Norrland komme till stånd, syntes
det överstyrelsen, som skulle det vara välbetänkt, om det belopp av 150,000 kronor,
som i Kungl. Maj:ts förslag till riksstat för år 1915 vore reserverade för sadant syfte,
avsattes för ändamålet i den riksstat, som komme att fastställas för nämnda år. Givetvis
skulle beloppet icke få tagas i användning, förrän riksdagen i vanlig ordning fattat
beslut om den nya byggnadens förläggning samt fixerat det totala anslagsbeloppet för
byggnadsarbetet.

Någon meningsskiljaktighet lärer icke råda därom, att behovet av
ökade lärarkrafter för folkundervisningen, särskilt i Norrland, är starkt
framträdande och att kraftiga åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för
tillgodoseende av detta behov. Man har ock hyst en, efter vad det kunnat
synas, väl grundad förhoppning, att den för snart ett tiotal år sedan
väckta frågan om upprättande av ett nytt folkskoleseminarium i Norrland
skulle kunna i år föras fram till ett avgörande. Då emellertid denna
förhoppning, i det skick ärendet numera föreligger, icke torde kunna förverkligas,
så är anledningen därtill icke att söka i de vitt skilda meningar
rörande lämpligaste förläggningsorten för det nya seminariet, som under
ärendets behandling kommit till synes; de hinder, som här resa sig, äro
av mera djupgående och principiell innebörd.

Såsom folkskolöverstyrelsen anfört, är nämligen den utredning, varpå
man hittills grundat sin uppfattning rörande behovet av lärarkrafternas
ökning, icke så uttömmande eller i detalj exakt, att den kan bliva vägledande
för en framställning till riksdagen, helst som under den senare tiden vissa
förhållanden inträtt, vilka kunna göra det angeläget att skärskåda förevarande
spörsmål från delvis andra synpunkter än hittills. Jag syftar härvid i
främsta rummet på det av folkskolöverstyrelsen berörda förhållandet, att till
äventyrs behovet av manliga lärare kan visa sig vara relativt större i förhållande
till behovet av kvinnliga lärarkrafter, än vad man förut antagit.

Det spörsmål, jag nu berört, är givetvis för den förevarande seminariebyggnadsfrågan
av alldeles avgörande betydelse. Först sedan en tillförlitlig
utredning härutinnan kommit till stånd, kan det med någon säkerhet be -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 248.

dömas, huruvida behovet av ökade lärarkrafter bör mötas genom utökning av
det ena eller andra av de nuvarande seminarierna (för manliga eller för kvinnliga
lärjungar) eller genom upprättande av ett nytt seminarium (enkeleller
dubbelseminarium, för manliga eller för kvinnliga lärjungar). Men
en dylik utredning kommer givetvis att taga en ganska avsevärd tid i
anspråk. Huru. önskvärt det ån hade varit, att ett förslag i den norrländska
seminariefrågan kunnat innevarande år föreläggas riksdagen, nödgas
jag dock under nu givna förhållanden betrakta denna möjlighet såsom
utesluten.

Från folkskolöverstyrelsens sida har ifrågasatts, att i alla händelser
det belopp av 150,000 kronor, som i statförslaget för år 1915 beräknats
för det nya seminariet, skulle för ändamålet uppföras i nämnda års stat.
För min del kan jag icke biträda detta förslag. Samma syfte torde i
huvudsak vinnas därigenom, att, jämte det erforderligt anslag till byggnaden
och till undervisningsarbetets påbörjande äskas hos 1915 års riksdag,
att uppföras i 1916 års stat, framställning göres om rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1915 disponera den del av det blivande anslaget, som för
ändamålet kan finnas behövlig.

. På grund av det sålunda anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes meddela riksdagen,

att proposition i det under punkten 158 i statsverkspropositionen
den 14 maj 1914, åttonde huvudtiteln,
upptagna ärendet angående anslag till uppförande
av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium i Norrland
ej kommer att avlåtas till den nu samlade riksdagen
och att i följd därav medel för berörda ändamål
icke behöva beräknas å 1915 års stat.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
skrivelse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Stockholm, Ivar IlfeggströmB Boktr. A. B., 1914.