Kungi. Majits skrivelse Nr 429 (Regeringens skrivelse 1920:429)

Kungi. Majits skrivelse Nr 429.

Nr 429.

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att
en i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln
bebådad framställning icke kommer att föreläggas riksdagen;
given Stockholms slott den 30 april 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed giva riksdagen
tillkänna,

att proposition i det under punkten 45 i bilagan åttonde huvudtiteln
till årets statsverksproposition omförmälda ärendet angående statsbidrag
till avlönande av kantorer m. fl. ej kommer att avlåtas till den nu samlade
riksdagen, i följd varav medel för berörda ändamål ej komma att
erfordras på 1921 års riksstat.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 369 höft. (Nr 429.)

Kungl. Majits skrivelse Nr 429.

Återkallelse
av en i statsverkspropositionen
bebådad
framställning
till
riksdagen.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,
Statsråden: Undén,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde, efter gemensam beredning
med chefen för justitiedepartementet:

Under åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avvaktan på proposition med
förslag till ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen, såsom bidrag
av statsmedel för avlönande av de befattningshavare, som enligt förslaget
skola finnas anställda, beräkna på ordinarie stat ett belopp av 50,000
kronor.

I det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920, punkten 45, meddelade lag
beträffande förevarande ärende följande:

Sedan särskilda, jämlikt bemyndigande den 20 januari 1915, inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för fortsatt utredning av

Kwngl. Mai:ts skrivelse i\rr 421).

frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen med skrivelse
den 19 maj 1915 överlämnat dels förslag till lag angående kantorer,
dels ock förslag till grunder för statsbidrag till kantorers avlönande, uppdrogs
enligt beslut den 1 oktober 1915 åt regeringsrådet G. Thulin att
inom departementet biträda vid utarbetande av förslag till ändrade bestämmelser
rörande omförmälda institution.

Med en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställd
skrivelse, som den 14 oktober 1919 inkom till departementet, hade Thulin
överlämnat förslag till lag angående kantorer in. m. jämte därmed sammanhängande
författaingsförslag, däribland förslag till lag angående anställande
å pastorsexpeditionerna av kyrkoskrivare eller skrivbiträden.

Genom beslut den 31 oktober 1919 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla ytterligare högst fyra sakkunniga för att
inom departementet biträda med fortsatt utredning rörande klockarinstitutionen.
De sakkunniga, som fått .i uppdrag att inkomma med särskilt
yttrande angående de bidrag av statsmedel, som i anledning av klockarinstitutionens
omorganisation för tiden intill 1921 års utgång kunde påkallas,
hade, efter att hava underkastat Thulins förslag en förberedande
granskning, i skrivelse den 16 december 1919 anfört följande:

För avlönande av de befattningshavare, som enligt nyssberörda förslag skola finnas
anställda, har i förslaget ifrågasatts bidrag av allmänna medel intill ett belopp av
150,000 kronor för år räknat, därav 1/8 skulle gäldas av kyrkofonden och 2/3 av
statsmedel.

De sakkunniga dela den uppfattningen, att för avlönande av ifrågavarande befattningshavare
sådant bidrag är av nöden, men de sakkunniga anse tillika någon förhöjning
av de i förslaget upptagna lönebeloppen påkallad, vilket åter bör medföra
ett i proportion därtill ökat tillskott från det allmännas sida. Med iakttagande härav
hava de sakkunniga funnit, att av allmänna medel bör för avlönande av ifrågavarande
befattningshavare utgå ett bidrag av 200,000 kronor för år räknat, därav emellertid
enligt de sakkunnigas mening hälften bör gäldas av kyrkofonden och hälften av statsmedel.

Löneregleringar enligt den ifrågasatta lagstiftningen kunna tidigast beräknas
träda i tillämpning under år 1921. I vilken omfattning detta kommer att äga rum
är emellertid svårt att på förhand beräkna. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid
för nämnda år bidrag av statsmedel till ett belopp av 50,000 kronor vara tillräckligt.

Efter lämnad redogörelse för vad sålunda förekommit anförde jag
vidare: Bland lagförslag, som vore ämnade att föreläggas 1920 års riksdag,
vore ett förslag, som avsåge omorganisation av klockarinstitutionen. De
förslag till ändrade bestämmelser rörande nämnda institution, som senast
förelåge inom departementet, förutsatte emellertid för avlönande av befattningshavare,
som enligt förslagen skulle finnas anställda, bidrag av all -

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 429.

manna medel dels från kyrkofonden, dels av statsmedel. På sätt framginge
av det ovan anförda hade förbemälda sakkunniga beräknat, att av
statsmedel skulle i nyssberörda avseende för år 1921 erfordras ett belopp
av 50,000 kronor. På grund av det anförda hemställde jag om avlåtande
till riksdagen av den i det föregående omförmälda framställningen.

De sakkunniga hava numera den 6 mars 1920 avgivit betänkande i
ämnet, innefattande av motiv åtföljt förslag dels till lag angående kantorer,
dels ock till därmed sammanhängande författningsförslag.

Över sagda förslag, i vad de röra ifrågasatt bidrag från kyrkofonden
till avlöning av kantorer, klockare (kyrkofogdar) samt kyrkoskrivare,
har, på grund av remiss den 12 mars 1920, kyrkofondskommittén
den 10 april 1920 avgivit utlåtande. Över de bland ovanberörda
författningsförslag ingående förslagen till lag angående kantorer, till lag
angående mässfallsgudstjänst och till lag angående anställande i vissa fall av
kyrkoskrivare å pastorsexpeditionerna har, på föredragning av t. f. chefen för
justitiedepartementet, genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 april 1920 lagrådets
utlåtande inhämtats. Lagrådets utlåtande har avgivits den 22 april 1920.

Förevarande ärende befinner sig visserligen nu i det skick, att det
skulle kunna föreläggas riksdagen, men med hänsyn därtill, att den ordinarie
propositionstiden är förfluten och sådana omständigheter ej föreligga,
som avses i § 54 riksdagsordningen, synes ärendet icke böra hänskjutas
till den nu samlade riksdagen.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes giva riksdagen
tillkänna,

att proposition i det under punkten 45 i bilagan
åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition omförmälda
ärendet angående statsbidrag till avlönande
av kantorer m. fl. ej kommer att avlåtas till den nu
samlade riksdagen, i följd varav medel för berörda
ändamål ej komma att erfordras på 1921 års riksstat.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan biföll Hans Kungl. Höghet KronprisenRegenten;
och skulle skrivelse av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Stockholm 1920, Ivar Hseggströras Boktryckeri A. B.

201466