Kong!,. Maj :ts Nåd. Skrifvelse N:o 16 (Regeringens skrivelse 1882:16)

Kong!,. Maj :ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

M:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 .Tan. 1882, kl. 1 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två
vid sistförflutna riksdag beslutade lag för ändring ar; Gifven
Stockholms slott den 20 Januari 1882.

Då nedannämnda af senast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela sitt nådiga
beslut innan Riksdagen åtskildes, ej heller sedermera blifvit af Kongl.
Maj:t i nåder antagna, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med
87 § Regeringsformen, underrätta Riksdagen om de skäl, som derför
utgjort hinder.

I underdånigskrifvelse den 19 April 1881 har Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen af anförda orsaker för sin del antagit följande:

»Förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 12 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § Handelsbalken, sådant nämnda
lagrum lyder enligt Förordningen den 8 Oktober 1861, skall erhålla följande
förändrade lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

Dernäst gånge med förmånsrätt ut:

ur fast egendom utskylder för samma egendom till landsting eller
kommun för sista och löpande året, der icke, enligt hvad särskildt stadgadt
är, annan än egaren är pligtig att dem gälda; samt

ur lös egendom först gäldenärens utskylder till kronan för sista och
löpande året, de der ej för fast egendom utgå, och derefter hans utskylder
för samma tid till landsting eller kommun, der de icke, på grund af
hvad här ofvan stadgadt är, ur fast egendom gäldas.»

Yid granskningen af detta förslag funno Högsta Domstolens fleste
ledamöter, likasom vid granskningen af ett föregående likartadt förslag,
den hufvudsakliga anmärkning böra göras, att införandet af nya, tysta
förmånsrätter icke kunde anses öfverensstämma med de regler, som borde
gälla för en god kreditlagstiftning, hvarjemte särskildt anmärktes, att då
förslaget innehölle, att förmånsrätt i den lösa egendomen ej skulle ega
rum för de kommunalutskylder, som på grund af förslaget »gäldas» ur
fast egendom, det syntes tvifvelaktigt, huruvida härmed afsåges utskylder,
som enligt förslaget borde gäldas eller verkligen guldits eller kunnat gäldas
ur den fasta egendomen, hvilka tre olika tydningar kunde leda till
mycket olika resultat. Högsta Domstolens fleste ledamöter ansågo det ej
heller böra lemnas utan uppmärksamhet, att jemlik! 127 § Utsökningslagen
den nu förslagna förmånsrätten, så vidt den afsåge fast egendom,
ej kunde göras gällande, då egendomen utmätningsvis försåldes, hvilket
förringade betydelsen af den för kommunerna åsyftade förmånen. På
dessa skäl funno sig alltså Högsta Domstolens fleste ledamöter ej kunna
tillstyrka bifall till Riksdagens ifrågavarande förslag.

Med afseende å hvad sålunda blifvit emot förslaget anmärkt, har
Kongl. Maj:t, efter Statsrådets hörande, funnit förslaget icke kunna godkännas.

Vidare har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 April 1881
med förmälan, hurusom Riksdagen funnit hvad 5 och 6 §§ i 30 kap.
Rättegångsbalken för närvarande innehölle angående skyldighet för den,
som emot Hofrätts dom vill Konungen söka, att, om han ej ens kan

Kongl. Maj ds Nåd. Skrifvelse N:o 16.

ställa borgen för sig sjelf, träda i fängelse till sakens slut, icke öfverensstämma
med nutida åsigter och förhållanden, anmält att Riksdagen för
sin del beslutit följande:

»Förordning, angående upphörande af skyldighet för den, som emot
Hofrätts dom vill Konungen söka, att i visst fall träda i fängelse till
sakens slut.

Med upphäfvande af hvad 30 kap. 5 och 6 §§ Rättegångsbalken,
förstnämnda lagrum sådant det lyder enligt Förordningen den 18 April
1849, innehålla angående skyldighet för clen, som tappat i Hofrätt och
vill Konungen deremot söka, att i visst fall träda i fängelse till sakens
slut, förordnas härigenom, att sökande skall vara från nämnda skyldighet
befriad; åliggande honom i stället förete bevis om sin oförmåga att Hofrättens
dom fullgöra.»

Högsta Domstolen, hvars utlåtande öfver Riksdagens berörda förslag
blifvit infordradt, har väl förklarat sig anse, att hvad 30 kap. 5 och
6 §§ Rättegångsbalken i ofvanberörda hänseende innehölle borde upphäfvas
och af annat stadgande ersättas; men Högsta Domstolens fleste
ledamöter hafva tillika emot förslaget anmärkt, att, derest, på sätt förslaget
innehölle, den nya föreskriften inskränktes dertill, att clet i stället
skulle åligga sökanden att förete bevis om sin oförmåga att fullgöra
Hofrättens dom, utan att tillika stadgades, hvari detta bevis skulle bestå
eller huru det skulle åstadkommas, det kunde inträffa, å ena sidan, att
sökande, som hvarken kunde fullgöra Hofrättens dom eller anskaffa borgen
och ej heller af lagen finge någon anvisning, huru han skulle styrka sin
oförmåga i först nämnda hänseende, komme i en sämre ställning än under
nu gällande lagstiftning, samt, å andra sidan, att, till följd af lagens
tystnad i fråga om beskaffenheten af det bevis, sökanden hade att i ofvanberörda
hänseende förete, en sådan tillämpning kunde hos doinstolarne
göra sig gällande, att lagens stadgande om frivilligt fullgörande af Hofrättens
dom såsom vilkor för rätt att söka ändring i densamma lätteligen
kunde kringgås; och hafva desse ledamöter följaktligen ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit af Högsta Domstolens fleste ledamöter
emot förslaget anmärkt, har Kongl. Maj:t, efter Statsrådets hörande,
funnit ifrågavarande författningsförslag icke kunna oförändradt antagas;
men då en lagförändring i den af Riksdagens beslut angifna syftningen
synts vara lämplig och af behofvet påkallad, har Kongl. Maj:t låtit ett
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 9 Käft. 2

Konyl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

inom Justitiedepartementet utarbetadt förslag till sadant stadgande sig
föreläggas och, efter det Högsta Domstolen jemlikt 87 § Regeringsformen
blifvit deröfver bord, beslutit nådig proposition i ämnet till Riksdagen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Ivongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Konjl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 16.

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparlements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Fredagen den 20 Januari 1882,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherrre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Ottee,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

8:o.

Departementschefen, Statsrådet von Steyern anmälde till justering förslag
till nådig Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två vid sistförflutna
riksdag beslutade lagförändringar.

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets
tillstyrkan, gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, äfvensom förordna, att skrifvelse
skulle i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo:
Th. Wilh. Malm.