Verksamhetsredogörelse Riksdagens arvodesnämnd 2014

Redogörelse 2014/15:RAR1

Redogörelse till riksdagen 2014/15:RAR1
	2014/15:RAR1
Verksamhetsredogörelse Riksdagens arvodesnämnd 2014

Till riksdagen

Riksdagens arvodesnämnd lämnar härmed följande redogörelse till riksdagen.

Stockholm den 10 februari 2015

Johan Hirschfeldt

Sven Johannisson

1 Inledning

Riksdagens arvodesnämnd är en självständig myndighet under riksdagen. Nämnden har tre huvuduppgifter. En av dem är att fastställa månadsarvodet för riksdagens ledamöter. Den andra huvuduppgiften är att fatta beslut om ekonomiska avgångsförmåner för riksdagsledamöter som lämnar sitt uppdrag. Slutligen är det en uppgift för nämnden att pröva frågor om jämkning av inkomstgaranti. I avsnitt 4-6 nedan redovisas nämndens verksamhet i dessa avseenden.

Nämndens verksamhet styrs av bestämmelserna i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd. Materiella regler av betydelse för verksamheten finns i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (nedan benämnd ersättningslagen). För ärendehandläggningen gäller i övrigt bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223). Nämnden har också antagit en arbetsordning.

2 Sammansättning

Ledamöterna i nämnden har förordnats av riksdagsstyrelsen för perioden 2013-2016. Nämnden har följande sammansättning.

F.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, ordförande

Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, ersättare för ordföranden

Landshövdingen Barbro Holmberg

Landshövdingen Peter Egardt

Som sekreterare tjänstgör hovrättsrådet Sven Johannisson. Sekreteraren är nämndens personuppgiftsombud.

Riksdagsförvaltningen utför kansligöromål för nämndens räkning.

Arvoden till nämndens ledamöter fastställs av Riksdagsförvaltningen. Sekreterarens arvode fastställs av nämnden. Nämnden har också fattat beslut om ersättning till dem som utför kansligöromål för nämndens räkning.

3 Sammanträden

Under verksamhetsåret har nämnden sammanträtt sju gånger, varav två gånger per capsulam. Sammanträdena har ägt rum i Stockholm och i Uppsala.

4 Beslut om ledamotsarvodet

Enligt 3 kap. 1 § ersättningslagen ankommer det på nämnden att fastställa ett månadsarvode för ledamöter av riksdagen. Denna ordning har gällt sedan 1994 då nämnden inrättades. I samband därmed upphörde också den tidigare ordningen med en koppling mellan ledamotsarvodet och lönerna för vissa grupper av statliga tjänstemän.

Nämndens bedömning av arvodesfrågan utgår från de överväganden som gjordes när arvodessystemet sågs över av riksdagen 1998 (förs. 1998/99:RFK3, bet. 1998/99:KU1, rskr. 1998/99:95). Då föreslogs en engångsvis höjning av arvodesnivån. I anslutning därtill gjordes vissa uttalanden om nivån. Konstitutionsutskottet ställde sig därvid bakom de skäl som förslaget byggde på. Dessa skäl tog sikte på ledamöternas ställning i det demokratiska systemet, den arbetsinsats uppdraget förutsatte och de särskilda förhållanden som gäller för uppdraget. Härtill kom att det är angeläget att kunna rekrytera personer från tillräckligt breda samhällsskikt samt att arvodet var lågt såväl vid en internationell jämförelse som vid en jämförelse med vissa förtroendevalda i större kommuner och landsting.

När det gällde arvodesförändringar ansågs det i förslaget till riksdagen att nämnden borde beakta den allmänna löneutvecklingen på arbetsmarknaden och värdera riksdagsarvodet ur ett brett perspektiv.

Det finns inget krav på att det ska ske en årlig förändring av arvodet. Under senare år har dock arvodet ändrats årligen genom beslut under hösten. Beslut om arvodet får inte överklagas.

Beslut i arvodesfrågan bereds genom att sekreteraren tar fram uppgifter om de avtal som slutits på arbetsmarknaden under året. Dessutom inhämtas statistik över löneutvecklingen.

Årets beslut om ledamotsarvodet innebar att arvodet höjdes med 1 200 kronor till 61 000 kronor per månad från och med den 1 november 2014, vilket motsvarar 2 procent. I de överväganden som låg till grund för beslutet beaktade nämnden de löneförändringar som ägt rum under 2014 på arbetsmarknaden.

Ledamotsarvodet betalas från anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. inom utgiftsområde 1.

I bilaga 1 finns en redovisning av hur ledamotsarvodet utvecklats sedan 1994.

5 Beslut om ekonomiska avgångsförmåner

Sedan den 1 maj 2014 är det en uppgift för nämnden att fatta beslut om ekonomiska avgångsförmåner. Avgångsförmåner i form av stödåtgärder för återgång till arbetsmarknaden fattar Riksdagsförvaltningen beslut om.

Beslut om rätt till inkomstgaranti fattas av nämnden när en ledamot lämnat riksdagen. Besluten bygger på underlag från Riksdagsförvaltningen. Ledamoten begär således inte att rätten till inkomstgaranti ska fastställas. Däremot ankommer det på den som vill ha garantin utbetald att begära det hos Statens tjänstepensionsverk (SPV). Eftersom andra inkomster påverkar storleken på inkomstgarantin ska garantitagaren ange vilka inkomster han eller hon beräknar att få. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för preliminära utbetalningar. Året efter det att garantin betalats ut ska garantitagaren lämna en s.k. årsuppgift till SPV och ange hur stora inkomsterna faktiskt blev under året. Därefter gör verket en avstämning mot det belopp som betalats ut.

Även Sveriges ledamöter i Europaparlamentet har rätt till inkomstgaranti. Det följer av de övergångsbestämmelser som meddelades i anslutning till att lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet upphävdes. I praktiken är bestämmelserna om inkomstgaranti bara tillämpliga på garantitagare som lämnat Europaparlamentet före sommaren 2009. Nämnden fattar alltså inte några nya beslut om dessa.

Närmare information om reglerna för ekonomiska avgångsförmåner finns i ett särskilt pm som finns tillgängligt på nämndens hemsida.

Under det gångna året har nämnden fattat beslut rörande rätt till inkomstgaranti i 106 ärenden. I 100 ärenden beslutades att ledamoten hade rätt till inkomstgaranti. Sex ärenden avskrevs. I tre av de fallen var skälet att ledamoten inte tjänstgjort tillräckligt lång tid för att vara berättigad till inkomstgaranti. De tre andra avskrivningsbesluten rörde ledamöter som först lämnat riksdagen men sedan återinträtt i riksdagen innan frågan om inkomstgaranti hunnit prövas. I två ärenden beslutade nämnden om rättelse av ett tidigare fattat beslut. I följande tabell anges hur många beslut om inkomstgaranti som fattats fördelat på respektive kategori av beslut.

Typ av beslut	Antal
1 års garanti	28
2 års garanti	9
5 års garanti	17
Fram till 65 års ålder	46
Avskrivning	6
Summa	106

Kostnaden för inkomstgarantin betalas från anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. inom utgiftsområde 1.

6 Tillsynsverksamheten rörande inkomstgarantier

Gällande ordning

I 13 kap. ersättningslagen finns bestämmelser om jämkning av inkomstgaranti. Den första jämkningsgrunden tar sikte på fall där garantitagaren utfört förvärvsarbete i väsentlig omfattning åt någon annan utan att ta ut en skälig ersättning för det. Jämkning kan också ske i de fall garantitagaren redovisar inkomst av aktiv näringsverksamhet och denna har reducerats på grund av avdrag för avsättning till periodiseringsfond, upphovsmannakonto, expansionsfond, eget pensionssparande eller underskott av annan verksamhetsgren. Den tredje jämkningsgrunden avser fall där garantitagaren redovisar inkomst av passiv näringsverksamhet där det ingår arbetsinkomster. Slutligen gäller som en fjärde jämkningsgrund att jämkning kan komma i fråga om garantitagaren gjort sig skyldig till viss brottslighet.

Huvuddragen i tillsynsverksamheten

Med utgångspunkt i de årsuppgifter som garantitagarna lämnar till SPV gör nämnden ett urval av garantitagare som granskas närmare. Resultatet av denna granskning läggs sedan i förekommande fall till grund för beslut om att inleda ett tillsynsärende gentemot en garantitagare. Nämnden har delegerat till ordföranden att fatta beslut om att inleda sådana ärenden. Besluten dokumenteras i protokoll och expedieras till den berörda garantitagaren. I samband därmed lämnas också en skriftlig information om ärendet.

Under den fortsatta beredningen av tillsynsärendet inhämtas uppgifter från garantitagaren. I vissa fall hörs garantitagaren muntligen inför nämnden. Uppgifter som lämnas kan kontrolleras hos Skatteverket.

Beslut om jämkning får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Tillsynen under 2014

Under verksamhetsåret granskades utbetalningar av inkomstgaranti som skett under 2013. Nämnden fattade beslut om att inleda totalt tio tillsynsärenden. Sju av dessa skrevs av sedan ytterligare utredning visat att det inte fanns grund för jämkning. Resterande ärenden kommer att avgöras under 2015.

Skälen till att tillsynsärenden skrivits av varierade. I de fall där garantitagaren bedrivit enskild näringsverksamhet hade någon minskning av den pensionsgrundande inkomsten inte skett på det sätt som krävs för att jämkning ska kunna komma i fråga. Övriga fall har skrivits av eftersom det inte framkommit att garantitagaren utfört förvärvsarbete i väsentlig omfattning utan att ta ut skälig ersättning för det.

7 Kostnader

Kostnaderna för nämndens verksamhet betalas från anslaget 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag under utgiftsområde 1. Utvecklingen av nämndens kostnader framgår av följande tabell:

Kostnad	År 2013	År 2014
Ledamöter och personal	203 565 kr	305 021 kr
Övrig driftskostnad	528 kr	735 kr
Summa	204 093 kr	305 756 kr

En anledning till att kostnaderna för ledamöter och personal ökat under 2014 är att kostnaden för sekreterarens arbete ökat. Det beror dels på att nämnden under året fått till uppgift att besluta om inkomstgaranti för ledamöter som lämnat riksdagen, vilket krävt mer arbete än tidigare år, dels på en justering av arvodesnivån. Sammantaget ökade kostnaden för sekreteraren med ca 60 000 kronor. Resten av kostnadsökningen beror på att ersättning betalats för det kanslistöd som Riksdagsförvaltningen tillhandahållit. Sociala avgifter ingår i de angivna beloppen.

8 Övrigt

Under året har nämnden besvarat en remiss från Riksdagsförvaltningen.

Nämnden har mottagit tre brev från allmänheten.

Bilaga

____

Utvecklingen av riksdagsledamöternas arvode

Förändring fr.o.m.	Arvodets storlek	Höjning	Procentuell höjning
1994-10-01	26 500
1996-01-01	27 500	1 000	3,8
1997-01-01	29 500	2 000	6,8
1998-01-01	30 300	800	2,7
1999-01-01	36 000	5 700	12,2
1999-10-01	38 000	2 000	5,5
2000-10-01	40 000	2 000	5,2
2001-10-01	41 500	1 500	3,7
2002-11-01	43 200	1 700	4,1
2003-11-01	45 000	1 800	4,2
2004-11-01	46 400	1 400	3,1
2005-11-01	48 000	1 600	3,5
2006-11-01	49 200	1 200	2,5
2006-10-02	51 200	2 000	4,1
2007-11-01	52 900	1 700	3,2
2008-11-01	54 500	1 600	3,0
2009-11-01	55 000	500	0,9
2010-11-01	56 000	1 000	1,8
2011-11-01	57 000	1 000	1,8
2012-11-01	58 300	1 300	2,3
2013-11-01	59 800	1 500	2,6
2014-11-01	61 000	1 200	2,0

Innan Riksdagens arvodesnämnd inrättades den 1 januari 1994 beslutade riksdagen själv om nivån på de ersättningar som skulle utgå till riksdagens ledamöter.

Beslutet om höjningen per den 1 januari 1999 fattades av riksdagen i samband med en översyn av riksdagsledamöternas arvodering. Av höjningen utgjorde 2 000 kronor en växling från kostnadsersättning till arvode.

Beslutet om en höjning per den 2 oktober 2006 fattades under våren 2007 med retroaktiv verkan. Det motiverades av att den skattepliktiga ersättningen om 3 771 kronor 50 öre som utgått till riksdagens ledamöter avskaffades fr.o.m. samma datum.

De höjningar som skett sedan 1994 innebär att arvodet ökat med 115,1 procent. I den siffran har de höjningar som beror på förändringar i kostnadsersättningen räknats bort. Om den förändringen inte räknas bort blir höjningen sedan 1994 i stället 130,2 procent.

Tryck: Elanders, Vällingby 2015

Tryck: Elanders, Vällingby 2015