Tisdagen den 2 november. Sid

ProtokollRiksdagens protokoll 1954:27

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1954

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 27

2—3 november.

Debatter m. m.

Tisdagen den 2 november. Sid.

Interpellationer:

av herr Pålsson om inrättande av ett universitet i Norrland .... 3
av herr Norling om beredande av full sysselsättning åt textilindustriens
anställda m. m.................................. 4

Onsdagen den 3 november.

Interpellation av herr Elofsson, Gustaf, ang. rågpriset i prisorten
Kristianstad—Åhus .......................................... 6

1 Första kammarens protokoll 1954. .Vr 27.

Tisdagen den 2 november 1954.

Nr 27.

3

Tisdagen den 2 november.

Kammaren sammanträdde kl 16.00.

Justerades protokollen för den 26 och
den 27 nästlidne oktober.

Föredrogos och lades till handlingarna
bankoutskottets jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälningar, att till utskottet
från fullmäktige i riksbanken inkommit
framställningar:

1) angående anskaffande av en ny
ångpanna för Tumba bruk; och

2) angående sjukpension åt förre förste
kammarskrivaren vid riksbankens huvudkontor
Karl Ivar Harry Dahl.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 557, av herrar Huss och Sunne, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående statstjänstemännens sjuklöneoch
sjukvårdsförmåner efter den allmänna
sjukförsäkringens ikraftträdande m.
in.; samt

nr 558, av herr Lundqvist, i samma
ämne.

Interpellation om inrättande av ett universitet
i Norrland.

Herr PÅLSSON (bf) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Vid skilda tillfällen och
i olika sammanhang har såväl inom
riksdagen som annorstädes påtalats
svårigheter att erhålla sökande för
besättande av ledigblivna eller nyinrättade
läkar- och tandläkartjänster i
Norrland. Svårigheterna i detta avseende
har framträtt synnerligen markerade,
då det gällt att besätta provinsialläkartjänster,
ävensom tandläkartjänster
vid folktandvårdens kliniker,
och då särskilt i de fyra nordligaste
länen. Att hälso- och sjukvården inom

detta stora område över huvud taget
kunnat till nöds klaras, har vi väl närmast
att tacka de utländska läkare och
tandläkare, som under den senaste tioårsperioden
sökt sig till vårt land och
företrädesvis i norrlandslänen erhållit
förordnanden på kortare eller längre
tid. Denna lösning — i och för sig tacknämlig
i en bristsituation — kan dock
icke betecknas som tillfredsställande.
För framtiden måste denna angelägenhet
lösas efter andra och mera tillfredsställande
linjer.

I denna situation tränger sig frågan
om en norrländsk högskola eller universitet
alltmer i förgrunden. Redan norrlandskommittén
uttalade i sitt år 1947
avgivna betänkande bland annat, att skälen
för en högskola i Norrland skulle
komma att visa sig så starka, att kraven
härpå i längden ej skulle kunna avvisas.
Sedan dess har frågan vid skilda tillfällen
på nytt aktualiserats. Det är inte
min avsikt att i detta sammanhang ånyo
redovisa alla de skäl, som talar för inrättande
av en ny högskola med förläggning
till Norrland. Ett av dessa skäl
vill jag emellertid särskilt understryka,
nämligen den nyssnämnda bristen på läkare
och tandläkare, villiga att söka
tjänster i de övre norrlandslänen. Det
synes mig uppenbart, att en till Norrland
förlagd högskola skulle skapa ett
väsentligt bättre och stabilare underlag
för rekryteringen av nämnda tjänster,
samtidigt som en sådan högskola skulle
få en utomordentlig betydelse jämväl
för övrig högskoleutbildning. Det synes
mig vidare lika uppenbart, att den vid
högskolan studerande ungdomen — den
må nu vara från Norrland eller andra
delar av vårt land — skulle få en helt
annan förankring till och fastare tro på
denna vår nordliga landsdel, dess betydelse
och framtid, än den ungdom, som
inhämtar sin utbildning vid sydligare
belägna lärosäten.

Med denna, i förhållande till frågans

4

Nr 27.

Tisdagen den 2 november 1954.

Interpellation om beredande av full sysselsättning åt textilindustriens anställda m. m

omfattning mycket korta motivering,
anhåller jag, herr talman, om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet få
framställa följande fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att vidtaga
åtgärder för att bringa frågan om
en till Norrland förlagd högskola eller
universitet närmare sin lösning?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om beredande av full sysselsättning
åt textilindustriens anställda
m. m. .

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr NORLING (k), som yttrade:

Herr talman! Läget inom textilindustrien,
liksom i viss mån också beklädnadsfacket,
är nu sådant att tiotusentals
anställda går i ständig osäkerhet för
morgondagen. En färsk belysning härav
ges i konjunkturinstitutets höstrapport,
som för hela industriens del visar en ökning
av produktionsvolymen under 1954
med 4,5 %, medan för textil- och sömnadsindustrien
konstateras en fortsatt
minskning med 0,8 %. Mot »en markant
förbättring av konjunkturläget» inom
verkstadsindustrien står exempelvis det
faktum, att antalet sysselsatta arbetare i
textilindustrien är 10 % lägre än 1950
och att de korttidsarbetande är fler i år
än 1953.

Flera fall under senare tid, där det
varslats om driftsnedläggelser eller sådana
genomförts, har bidragit att öka
oron bland de anställda och samtidigt
ge ytterligare aktualitet åt kraven på ingripande
från samhällets sida. Vid midsommartid
meddelades att Uddevallas
äldsta industri, textilbolaget Kampenliof,
skulle träda i likvidation och driften
nedläggas, vilket direkt berörde över 300
anställda. I augusti gick Wahlqvistska
Klädesfabriken i Svängsta i konkurs, och
cirka 170 anställda erhöll preliminära
uppsägningar. Några veckor senare kom
besked om att Drags yllefabrik i Norr -

köping skulle läggas ned, vilket direkt
berörde 160 arbetare. Att märka är att
många av dessa är äldre, med 40 å 50
års anställningstid i företaget.

Det ligger ingen överdrift i det konstaterande,
som görs i fackorganet Beklädnadsfolket,
att »den svenska textilindustrien
åter har kriskänningar». Det
framgår också av tillgängliga uppgifter
om utbetalningarna från arbetslöshetskassorna:
inom Textilarbetareförbundet
utbetalades i fjol i arbetslöshetsunderstöd
nära 839 000 kronor och inom Beklädnadsarbetareförbundet
nästan lika
mycket. Under de första fyra månaderna
i år har det inom sistnämnda förbund
utbetalats mer i arbetslöshetsunderstöd
än under hela fjolåret. Även om
ökningen till en del beror på att understödsbeloppen
höjts, så är den dock av
en storleksordning, som måste betecknas
som uppseendeväckande.

Kristendenserna inom textilindustrien,
medan näringslivet i övrigt i stort sett
kännetecknas av högkonjunktur, gör att
den eftersläpning i lönehänseende, som
städse kännetecknat denna industrigren,
ytterligare accentueras. Den genomsnittliga
timförtjänsten inom hela industrien
utgjorde 1953 för män 4: 11, men inom
textil- och beklädnadsindustrien endast
3: 54. För kvinnor var motsvarande siffror
3: 11 respektive 2: 84. Det beräknas
att årslönen för en manlig textilarbetare
nu ligger cirka 1 500 kr. under genomsnittet
för manliga industriarbetare mot
cirka 500 kr. 1949.

Den ökade otryggheten i anställningen,
korttidsarbetet och låglönerna gör att
textilindustriens anställda allmänt förväntar
ett initiativ från statsmakternas
sida. Så liar inom Textilarbetareförbundet,
såväl i förbundsrådet som ute i avdelningarna,
dryftats kravet på en
branschutredning. Ett uttryck för inställningen
i denna fråga är vad ordföranden
i förbundets största avdelning,
Textils avd. 19 i Borås, anfört: »En
branschutredning, där statsmakterna visar
sitt intresse för en ekonomiskt eftersatt
grupp, skulle enligt mitt förmenande
vara ett av medlen att finna vägar,
som skulle leda till bättre förhållanden

Tisdagen den 2 november 1954.

Nr 27.

5

Interpellation om beredande av full sysselsättning åt textilindustriens anstallda m. m.

rör textilens anställda. Om man är enig
om att industrien är nödvändig för vårt
land så måste man även vara enig om
likvärdiga ekonomiska förhållanden för
denna industris anställda och den övriga
arbetarklassen.»

Fråga är emellertid om det inte oavsett
den branschutredning på statligt
initiativ, som de anställda med rätta anser
vara i hög grad angelägen, borde
träffas vissa omedelbara åtgärder från
statsmakternas sida i syfte att så långt
möjligt eliminera otryggheten i anställningen
och säkra full sysselsättning.
Som en av de åtgärder, som härvidlag
borde övervägas, kan nämnas beställningar
från det allmännas sida. Kommittén
för produktionsfrämjande åtgärder
vid vikande konjunkturer har ju
kommit fram till att sådana beställningar
från textil- och beklädnadsindustrien
under 1954/55 till ett värde av 63
miljoner kr. vid behov kan »tidigareläggas».
Detta är emellertid ett belopp som
endast avser planerade beställningar. En
allmän genomgång av behoven att komplettera
och förnya förråden av textilier,
linne etc. på sjukhus, ålderdomshem,
barnhem och övriga allmänna inrättningar
skulle med säkerhet föra till en
mångdubbelt högre siffra. Det förefaller
som om detta kunde vara en angelägen
uppgift för den nyinrättade nämnden
för planering av ekonomiska stabiliseringsåtgärder.

I liknande syfte borde det vara angeläget
att statsmakterna tog initiativ till
upparbetande av export av svenska textilprodukter,
främst konfektionsvaror.
Den snabbt försiggående välståndsökningen
i de östeuropeiska länderna medför
en efterfrågestegring av bl. a. beklädnadsvaror,
som i en del av dessa
länder knappast kan tillgodoses utan viss

import. Här borde det vara angeläget att,
inom ramen för en allmän utvidgning
av handeln med dessa länder, ge vårt
lands textil- och beklädnadsindustri en
chans.

Den ytterligare försämring, som textilindustriens
läge undergått, de varslade
eller genomförda driftsnedläggelserna
och riskerna för en ny omfattande våg
av permitteringar och avskedanden i
vinter gör att det för de anställda framstår
som ytterligt viktigt att få klarhet
i fråga om statsmakternas inställning.
Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för handelsdepartementet få rikta frågan: Överväges

från regeringens sida åtgärder
för att återställa respektive i fortsättningen
säkra full sysselsättning för
textil- och beklädnadsindustriens anställda
och därigenom underlätta för dem att
uppnå en med andra arbetargrupper likvärdig
standard, och vari kommer i så
fall dessa åtgärder att bestå?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
Kungl. Maj:ts proposition nr 220,
angående bestridande av ytterligare kostnader
för det svenska deltagandet i stilleståndsövervakningen
i Korea m. m.

Den kungl. propositionen blev nu föredragen
och lagd på bordet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.13.

In fidem
G. H. Berggren.

6

Nr 27.

Onsdagen den 3 november 1954.

Onsdagen den 3 november.

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 220,
angående bestridande av ytterligare kostnader
för det svenska deltagandet i stilleståndsövervakningen
i Korea in. m.

Interpellation ang. rågpriset i prisorten
Kristianstad—Åhus.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf) erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Under en lång följd av
år har landet varit indelat i 14 prisorter
för svensk spannmål. Två av dessa prisorter
har varit dubbelprisorter, nämligen
Norrköping—Djurön och Kristianstad—Ålius.

För tre år sedan bestämde Svenska
spannmålsaktiebolaget, att de nämnda
dubbelprisorterna skulle omregleras till
enkelprisorter. Mot detta beslut anmälde
jag som ledamot av spannmålsaktiebolagets
styrelse avvikande mening, då jag
ansåg, att beslutet skulle innebära en
försämring för flertalet leverantörer.
Dessa mina synpunkter visade sig också
vara riktiga, och spannmålsaktiebolaget
införde året därpå de båda dubbelprisorterna
på nytt.

Då nu Aktiebolaget Svensk spannmålshandel
i år övertagit spannmålsaktiebolagets
uppgifter på detta område, har det
beslutet fattats, att man delat på Kristianstad—Åhus
prisort på så sätt, att
prisorten är enkel vad beträffar råg men
dubbel vad beträffar vete. Detta betyder,
att jordbrukarna i kristianstadstrak -

ten, vilka i stor utsträckning odlar råg,
får 42 öre mindre per 100 kg för sin
råg. Det synes mig vara ett missförhållande,
som bör rättas till genom att
Kristianstad—Åhus omregleras till dubbelprisort
även beträffande råg.

Med stöd av vad jag här anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande interpellation: Har

statsrådet uppmärksammat påtalade
olägenheter och är statsrådet beredd
att vidtaga sådana åtgärder, att Kristianstad—Åhus
skall utgöra dubbelprisort
även beträffande råg?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets
utlåtanden:

nr 158, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till reglemente
angående förvaltningen av rilcsförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond; nr

159, i anledning av väckta motioner
om bildande av ett statligt aktiebolag
med uppgift att i Norrland starta vissa
förädlingsindustrier; och

nr 160, i anledning av väckt motion
angående utredning av frågan om ledarhundar
till de blinda.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.03.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

542844