Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:23 Tisdagen den 26 november

ProtokollRiksdagens protokoll 2002/03:23

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2002/03:23 Tisdagen den 26 november Kl. 14.00 - 15.09

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 19 och
20 november.
2 § Meddelande om val till Europarådets
svenska delegation

Talmannen meddelade att val till Europarådets
svenska delegation skulle äga rum onsdagen den
27 november.

3 § Meddelande om frågestund

Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 28 november kl. 14.00 skulle följande
statsråd närvara:
Utrikesminister Anna Lindh, statsrådet Ulrica
Messing, socialminister Lars Engqvist, finansminister
Bosse Ringholm och statsrådet Berit Andnor.

4 § Meddelande om preliminär plan för kam-
marens sammanträden

Talmannen meddelade att en preliminär plan för
kammarens sammanträden under tiden den
21 januari-25 april 2003 delats ut till kammarens
ledamöter.

5 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2002/03:22

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:22 av Anne-Marie Ek-
ström (fp) om barns situation i asylsökande familjer
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 29 november 2002.
Skälet till dröjsmålet är resor och arbetsanhop-
ning.
Stockholm den 22 november 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson

Interpellation 2002/03:33

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:33 av Gustav Fridolin (mp)
om Migrationsverkets uppgifter
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 29 november 2002.
Skälet till dröjsmålet är resor och arbetsanhop-
ning.
Stockholm den 22 november 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson

Interpellation 2002/03:36

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:36 av Karin Enström (m)
om Migrationsverkets rutiner
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 29 november 2002.
Skälet till dröjsmålet är resor och arbetsanhop-
ning.
Stockholm den 22 november 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson

Interpellation 2002/03:37

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:37 av Nils-Erik Söder-
qvist (s) om Europaparlamentets och rådets förslag
till förordning om säljfrämjande åtgärder
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 december 2002.
Skälet till dröjsmålet är utrikes tjänsteresa vid ti-
digare interpellationsdag.
Stockholm den 21 november 2002
Justitiedepartementet
Ann-Christin Nykvist

Interpellation 2002/03:42

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:42 av Anita Brodén (fp)
om barn som brottsoffer
Interpellationen kommer att besvaras den
3 december 2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 19 november 2002
Justitiedepartementet
Thomas Bodström

Interpellation 2002/03:45

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:45 av Siw Wittgren-Ahl (s)
om hälsoriskerna med piercing och tatuering
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 6 december 2002.
Skälet till dröjsmålet är att beredningen av inter-
pellationen, på grund av sin komplexitet, inte kom-
mer att kunna slutföras inom föreskriven tid.
Stockholm den 22 november 2002
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Enligt uppdrag
Erna Zelmin-Åberg
Expeditions- och rättschef

6 § Svar på interpellation 2002/03:35 om kvali-
teten i förskolan

Anf. 1 Statsrådet LENA HALLEN-
GREN (s):
Herr talman! Sofia Larsen har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att förstärka personalre-
surserna till förskolan samt för att stärka kvaliteten i
förskolan.
Kvaliteten i förskolan är ett för regeringen högt
prioriterat område. Sverige står sig mycket väl i alla
internationella jämförelser, men det finns signaler
som måste tas på allvar när det gäller kvalitetsfrågor-
na i förskolan. Som ansvarig minister avser jag att
göra kvalitetsfrågorna inom förskolan till ett av mina
viktigaste områden för reform och utvecklingsarbete
under den kommande mandatperioden.
1990-talets ekonomiska åtstramningar har lett till
att barngrupperna blivit större och personaltätheten
lägre. Även om situationen när det gäller personaltät-
heten i förskolan i någon mån förbättrats fortsätter
barngrupperna att öka i storlek. Variationerna är stora
både mellan och inom kommunerna. År 2001 var det
mellan 3,9 och 8,6 barn per årsarbetare i förskolan.
Samma år fanns 64 % av barnen i åldern 1-3 år i
grupper med 16 eller fler barn, och 17 % av barn-
grupperna hade fler än 20 barn.
En av regeringens viktigaste satsningar när det
gäller förskolan är att uppfylla vallöftet om ett statligt
bidrag till kommunerna för att kunna anställa 6 000
fler förskollärare, barnskötare och annan personal i
förskolan. Denna satsning ska genomföras successivt
under mandatperioden och i den takt ekonomin tillå-
ter.
Med ett tillskott av personalresurser i den omfatt-
ningen kan personaltätheten öka så att riktmärket i
genomsnitt blir fem barn per heltidsanställd. Som
räkneexempel skulle detta då kunna motsvara i ge-
nomsnitt 15 barn per grupp med tre heltidstjänster.
Det är viktigt att beslut i dessa frågor fattas utifrån
lokala förutsättningar och med hänsyn till att olika
barn har olika behov.
Den studie som Statens skolverk fått regeringens
uppdrag att göra, som avser en fördjupad analys av
barngruppernas storlek och personaltäthet utifrån
forskning och erfarenhet, kommer att bli ett viktigt
underlag för regeringen när det gäller den fortsatta
utvecklingen av förskolans kvalitet. Uppdraget ska
redovisas den 1 mars 2003.
Skolverket kommer även att få regeringens upp-
drag att administrera, följa och utvärdera personalför-
stärkningen i förskolan samt utfärda allmänna råd när
det gäller kvalitet i förskolan.
Med anledning av de reformer som genomförts
samt satsningen på personalförstärkningar i förskolan
kommer det att finnas ett stort behov i kommunerna
av förskollärare, barnskötare och annan personal.
Enligt de bedömningar som regeringen gjorde re-
dan i 2002 års budgetproposition förväntas efterfrå-
gan på förskollärare att öka. För lärarexamen med
inriktning mot tidigare år ska särskilt behovet av
lärare i förskola och förskoleklass beaktas. Regering-
en fastställde därför mål, bland annat för att antalet
examinerade förskollärare skulle öka. Dessa mål står
fortfarande fast. Antalet sökande till lärarutbildning-
arna har ökat kraftigt under senare år, vilket gör att
tillgången är god på studerande som önskar söka sig
till läraryrket.
Även barnskötarna utgör en viktig del av försko-
lepersonalen, och deras arbetsinsatser är av stort vär-
de för förskolan. Det är viktigt att all personal i för-
skolan får del av en väl anpassad, kontinuerlig kom-
petenshöjning för att kunna möta de nya krav som
ställs på förskolan.
I regeringens skrivelse Utbildning för kunskap
och jämlikhet - regeringens utvecklingsplan för kva-
litetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning
aviserades en förstärkning av kvalitetsarbetet i hela
utbildningssystemet från förskolan och uppåt. Rege-
ringen kommer inom kort att ta initiativ till att en
skyldighet införs, i likhet med den som skolan har, att
upprätta kvalitetsredovisningar för förskoleverksam-
heten och skolbarnsomsorgen. Avsikten är att förstär-
ka det kontinuerliga kvalitetsarbetet och att öka jäm-
förbarheten mellan kommunerna.
Regeringen har under de senaste åren infört en rad
reformer inom förskoleverksamheten och skol-
barnsomsorgen, som har haft till syfte att öka till-
gängligheten till förskolan och sänka avgifterna.
Samtliga reformer har finansierats fullt ut av rege-
ringen och beräknas ge plats åt ytterligare 45 000
barn.
Denna mandatperiod kommer kvalitetsfrågorna att
vara de viktigaste inom förskoleverksamheten. Ut-
över barngruppernas storlek, personaltäthet och kva-
litetssäkring kommer till exempel implementeringen
av den nya läroplanen samt utvecklingsarbete inom
den mångkulturella förskolan att finnas på den poli-
tiska agendan.
Jag avser att återkomma till riksdagen i dessa frå-
gor och välkomnar företrädare för alla riksdagspartier
att delta i den viktiga diskussionen om förskolans
kvalitet.

Anf. 2 SOFIA LARSEN (c):
Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet.
Debatten om förskolan har kommit i gång ordentligt
den senaste tiden, vilket jag tycker är väldigt bra.
Centerpartiet har under ett antal år försökt att få upp
den frågan på agendan igen. Vi har visat på hur vi ska
kunna stärka kvaliteten, se till att vi får fler pedagoger
i förskolan och också kunna stärka kommunernas
ekonomi.
Vi från Centerpartiet har varje år i våra motioner
föreslagit utökat antal platser på högskolan för lärar-
utbildning. Vi har försökt att rikta in oss på förskolan
och förskollärarutbildningen och att se till att kom-
munerna får de stärkande resurser som de så väl be-
höver. Men tyvärr så har regeringen inte velat gå
riktigt lika långt. Nu säger statsrådet att man under
den här mandatperioden ska försöka rätta till det. Jag
vet inte om det är ett steg framåt men det är i alla fall
ett uttalande som jag hoppas kommer att leda till
någonting.
Det som jag tycker är bra att statsrådet Hallengren
tar upp i sitt svar är att hon nu i alla fall tänker visa att
kvaliteten i förskolan är det prioriterade området. Jag
tycker att det är väldigt bra, för vi måste gemensamt
försöka sätta fokus på det här området.
Vi i Centerpartiet var och är väldigt positiva till
den allmänna förskolan, och vi var också aktiva i den
debatten. Däremot sade vi att det behövdes vissa
incitament och vissa åtgärder för att en så stor reform
skulle komma till. Det var bland annat utbildnings-
platser och resurser till kommunerna. Det är de här
två sakerna, det vill säga antalet utbildade pedagoger
och kommunernas ekonomi och tillgång till resurser,
som är det absolut viktigaste och det centrala, som jag
ser det.
Som ministern också påpekar i sitt svar var det
rätt kärvt för kommunerna främst i början på 90-talet,
och man fick göra en hel del neddragningar. Sedan
kom helt plötsligt jättereformen med maxtaxan, som
inte var tillräckligt finansierad. Efterfrågan på plat-
serna blev större än vad man hade räknat med, och
resurserna räckte inte till. Nu har man halkat efter
igen, och nu kommer den stora reformen med den
allmänna förskolan.
Som jag ser det, och som många kommuner också
har nämnt, är det ett slag i ansiktet på kommunerna
när de får höra att regeringen under denna mandatpe-
riod om ekonomin tillåter det ska rätta till det här så
att kommunerna får resurser. Om regeringen använ-
der stora pekpinnar centralt och säger att si och så ska
det vara och det här ska kommunerna göra - framför
allt om man kommer med pekpinnar utan att det finns
resurser - fungerar det inte. Vi ser redan nu resulta-
ten, med de stora barngrupperna och den krassa eko-
nomin.
Ministern säger i sitt svar att Sverige står sig
mycket väl i internationella jämförelser. Så har rege-
ringen sagt under många år också vad gäller grund-
skolan. Tyvärr ser vi de negativa resultaten där. Mi-
nistern önskade att fler skulle delta i debatten och
komma med förslag. Vad gäller både grundskolan
och förskolan är vi flera som ligger på och försöker
förändra utbildningen och se till att fler utbildnings-
platser kommer till. Men man har inte velat genomfö-
ra det i samma takt som vi vill. Det har inneburit stora
barngrupper. Vi vet att det är en skillnad på fyra till
nio barn per vuxen i skolan. Vi vet också att många
barn går i grupper med över 20 barn i varje grupp -
något som vi inte kan tillåta.
Då frågar jag: Hur tänker ministern agera konkret
den närmaste tiden? Vi har fakta. Skolverket kom
med statistik i maj, och vi vet hur det ser ut. Hur
tänker regeringen, och framför allt den nya ministern
på området, agera konkret för att det ska hända nå-
gonting och för att vi ska stärka kvaliteten?

Anf. 3 GUNILLA CARLSSON i Tyre-
sö (m):
Herr talman! Det är roligt att få vara med i den här
interpellationsdebatten, för jag tycker att de ställda
frågorna är bra. Jag tycker också att det är viktigt att
haka på med anledning av den debatt som pågår.
Vi ser nu verkligen konsekvenserna av maxtaxe-
reformen. Vi ser att barngruppernas storlek har ökat
och att det helt plötsligt blev en riksdagsfråga hur
man ska reglera någonting som är så olika utifrån
förutsättningarna i kommunerna, hur stora arbets-
grupperna ska vara och hur olika förskolor ska orga-
nisera sitt arbete. Det är plötsligt en riksdagsfråga,
just därför att man har genomfört en stor reform utan
att tänka på dess konsekvenser och vad det betyder i
den lilla världen.
Det är därför vi är så kritiska till maxtaxans ut-
formning. Vi ser nu konsekvenserna, och statsrådet
får en mängd nya frågeställningar på sitt bord. Barn-
omsorgsgruppens storlek är en fråga, men det är ock-
så frågan kring nattöppna dagis, som vi har hört om.
En hel del kommuner ser nu att det är alldeles för
lite avgifter som de kan få in, att pengarna inte räcker
till och att de inte har möjlighet att tilläggsfinansiera.
Därför skapas det minskade möjligheter för dem som
kanske vill jobba på annorlunda tider.
Det här är konsekvenser som jag tycker att ni från
regeringens sida borde ta på största allvar.
Jag tror att just det här att alla är lika var en förut-
sättning för att maxtaxan skulle genomföras, liksom
att alla jobbar 8-16, att alla vill ha det närmaste
kommunala dagiset och att alla barn mår bra av sam-
ma pedagogik. Nu är inte verkligheten sådan. Det
behövs många olika typer av förskoleinriktningar.
Det behövs en mångfald.
Jag vet att det finns väldigt många olika lösningar
på hur man ska få vardagen att gå ihop men också hur
man vill att ens barn ska tas om hand. Här är också
den stora orättvisan i maxtaxan, eftersom den som
väljer någonting annat inte får någon som helst del av
pengarna.
Det jag också har märkt i mina kontakter med
Förskole-Sverige är att de enskilda alternativen och
den mångfaldslösning som vi såg med Montessori,
Liten Lär och allt vad de heter har oerhört svårt att få
verksamheten att gå ihop, eftersom regelsystemet och
finansieringen är så stelbenta. Det här riskerar att slå
undan mångfalden.
Jag skulle vilja höra lite grann hur ministern ser
på möjligheten att höja kvaliteten, samtidigt som man
nu starkt undanröjer alla möjligheter till den mång-
fald som jag tror att dagens barn behöver för att få en
bättre förskola.

Anf. 4 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att till Lena Hal-
lengren säga välkommen hit till kammaren. Jag tror
att det är första gången hon är här, men jag är inte
säker. Det är i alla fall första gången som vi har möj-
lighet att debattera.
Jag vill också tacka Sofia Larsen för att hon har
ställt den här interpellationen. Den berör ett fantas-
tiskt viktigt ämne, nämligen hur våra barn har det till
vardags. De flesta svenska barn befinner sig i för-
skolan varje dag under väldigt många timmar. Vi vet
att barns grundläggande behov är närhet, att bli sedda
och att ha vuxna som hela tiden uppmärksammar
dem.
Hur ser det ut? Ja, det är väldigt många barn -
långt mer än hälften - som befinner sig i barngrupper
med mer än 16 barn. Då talar jag inte om de lite stör-
re barnen utan om barn mellan ett och tre år. 64 % av
dem befinner sig i barngrupper med mer än 16 barn.
Då kan man bara föreställa sig de 16 blöjbarnen, som
ska ha hjälp med allting, som inte kan äta själva och
som ska ha rena blöjor med jämna mellanrum. Hur
mycket tid blir det för personalen till det andra, till
själva omsorgen, till pedagogiken och så vidare? Det
försvinner ju helt.
Då kan man tycka att regeringen skulle ha lite mer
att komma med. Under hela valrörelsen handlade det
om kvaliteten och de stora satsningarna som skulle
komma, framför allt på personaltäthet men också på
att minska grupperna. Det räcker inte att bara sätta in
fler vuxna i de här stora grupperna, utan själva grup-
pen måste också bli mindre om barnen ska må bra
och fungera på ett bra sätt. Nu har man ingenting att
komma med, utan det ska komma under mandatperi-
oden. Det gör mig oerhört besviken.
Sedan tillkommer till allt detta att regeringen och
riksdagen har tagit beslutet att införa allmän förskola,
som innebär att alla fyra- och femåringar ska få gratis
förskola 15 timmar i veckan. Det gör att trycket
kommer att öka ytterligare.
Jag har en konkret fråga till Lena Hallengren: När
det nu ser ut som det gör med kvaliteten, kan statsrå-
det tänka sig att skjuta upp införandet av allmän för-
skola och använda de 1,2 miljarder som den reformen
kostar till att höja kvaliteten, i form av mindre barn-
grupper och mer personal, och sedan successivt gå
över till den allmänna förskolan när vi vet att kvali-
teten håller för det?

Anf. 5 Statsrådet LENA HALLEN-
GREN (s):
Herr talman! Jag börjar med ett svar till Inger Da-
vidson: Nej, vi tänker naturligtvis inte skjuta upp
införandet av den allmänna förskolan. Det som är
märkligt i hela den debatten är att beslutet fattades för
två år sedan i den här kammaren och att det tar två år
för både politiker här och politiker ute i kommunerna
att förbereda sig för den reformen.
Reformen är fullt ut finansierad. Det gäller inte
bara reformen med allmän förskola, utan också re-
formen med maxtaxa och den reform som har genom-
förts under 2002 där barn till föräldralediga och ar-
betslösa får plats i förskolan. Det är det som är den
ideologiska finessen med Socialdemokraternas syn på
förskolan, nämligen att alla barn ska ha möjlighet att
delta i förskolans pedagogiska verksamhet.
Maxtaxan innebär att de ekonomiska hindren för
familjerna minskar. Barn ska inte behöva känna att
föräldrarna inte har tillräcklig inkomst för att barnen
ska kunna delta i förskolans verksamhet, och därför
sänker man avgifterna. Det är fullt ut finansierat.
Om det skulle vara så att volymökningarna blir
för stora gör Skolverket en översyn. Man följer per-
sonaltätheten och barngrupperna och återkommer i
sin första utvärdering den 1 mars 2003. Jag är helt
övertygad om att vi då får anledning att diskutera den
frågan igen.
Förskolan är en juvel i den svenska välfärdsstaten.
Där erbjuds alla barn en verksamhet med en unik
pedagogik på lekens grund. I förskolan är omsorgen
om barnen sammanflätad med den mer strukturerade
pedagogiska verksamheten, och det är ju det som det
handlar om, att det är en blandning av pedagogisk
verksamhet och omsorg, och genom den allmänna
förskolan får alla barn den här möjligheten.
Allmänna förskolan är finansierad med 30 000 kr
per ytterligare barn - 34 000 barn beräknas det bli.
Och jag förväntar mig att kommunerna inte trycker in
barnen i de barngrupper som redan finns, för då
skulle man ju inte behöva tillföra några resurser alls.
Det handlar ju om att de pengarna ska täcka mer
personal eller mindre barngrupper.
Om jag ska ge någon kommentar när det gäller
just rekryteringen och prognoser kan jag väl säga att
man alltid har försökt att göra prognoser, och det
kommer vi att fortsätta göra. Men det är inte lätt att
göra prognoser. Det kan man se när man tittar tillbaka
på budgetpropositionen från 1992, där den dåvarande
borgerliga regeringen menade att vi inte alls behövde
utöka förskollärarutbildningen; bara med den takt
som det då var skulle vi komma att ha ett överskott på
25 000. Den inriktningen fortsatte man att ha ända
fram till 1997, då det var en socialdemokratisk rege-
ring. Inte förrän nu, 2002, har man egentligen ändrat
inställning. Och man skriver nu i budgetpropositionen
att man faktiskt särskilt ska beakta utbildningen när
det gäller förskola, förskoleklass, fritidsverksamhet
och barn i tidiga åldrar.

Anf. 6 SOFIA LARSEN (c):
Herr talman! Statsrådet Hallengren säger att det är
svagt att kommuner och politiker två år efter beslutet
om den allmänna förskolan säger: Titta, det här fun-
gerar ju inte. Faktum är att kommunerna har kämpat
hårt med maxtaxan, med dåliga resurser från rege-
ringens sida, finanser och resurser som inte räckte till
maxtaxans införande. En del av förklaringen är ju att
efterfrågan på platserna i förskolan inom ramen för
maxtaxan ökade så pass kraftigt. Kommunerna har
kämpat, och kommunerna har haft en vilja.
När det gäller att det är svagt av politikerna vill
jag säga att vi är flera, framför allt Centerpartiet, som
har sagt att det ska vara mer resurser till kommunerna
men också att man ska se till att stärka lärarutbild-
ningen och förskollärarutbildningen. Om det är någon
som har gjort ett svagt intryck och haft ett svagt en-
gagemang så är det ju regeringen och dess företräda-
re, som inte har sett hur det ser ut i kommunerna och
som inte har tagit ansvar för de reformer som man har
satt i sjön.
Vi är positiva till den allmänna förskolan. Vi vill
stärka förskolan, men det viktiga är ju att man har
resurser och också tankar, idéer och strategier för hur
det ska kunna fungera i verkligheten.
Jag blir väldigt fundersam när statsrådet säger att
man nu ska göra ytterligare en utvärdering eller att
man ska titta på statistiken. Man ska ge Skolverket i
uppdrag att göra en fördjupad studie, säger man, av
barngruppernas storlek och personaltätheten, men vi
vet ju att den redan är gjord. I maj kom ju Skolverket
med en rapport. Där ser man klart och tydligt hur
kvaliteten har försämrats och hur storlekarna på barn-
grupperna har ökat.
I budgeten skriver regeringen - ministern pratade
också om det - att man ska tillföra 6 000 nya för-
skollärare och barnskötare inom barnomsorgen, och
det är ett väldigt bra initiativ. Men hur ska man så
snabbt kunna få fram dem? Det gäller ju att ha en
strategi för detta. Om det finns en sådan strategi,
Hallengren, vill jag gärna ha reda på hur den ser ut. I
regeringens budget skriver man ju att de här 6 000
förskollärarna ska tillsättas och ges resurser någon
gång under mandatperioden - det är det första - i den
takt ekonomin så tillåter - det är det andra. Regering-
en har alltså två förbehåll.
Man ställer krav på kommunerna. Man ställer
krav på föräldrar och framför allt på den personal
som jobbar i den här situationen, men som ansvarig
och som regering säger man: Ja, men ansvaret ligger
inte på oss. Om vi får några pengar över kan vi till-
sätta denna personal, inte annars. Det tycker jag är att
ge falska förhoppningar. Antingen vill regeringen
satsa på en bra förskola där barnen sätts i centrum och
där personalen och barnen mår bra, eller så vill man
inte satsa på det. Då är det ju renhårigare att säga det
rätt ut än att ha en massa förbehåll i texten.
Hallengren säger också att intresset för lärarut-
bildningen har ökat. Det är delvis sant. Vi vet att
intresset för lärarutbildningen har ökat bland dem
som har prioriterat den i andra och tredje hand. Men
det gäller inte direkt dem som har önskat den i första
hand. Staten har ansvar för lärarutbildningen. Därför
måste vi se till att prioritera detta. Det handlar fram-
för allt om fler utbildningsplatser men också om att
försöka påverka så att fler väljer den inriktningen.
Sedan har jag en konkret fråga: Tänker regeringen
satsa ytterligare på lärarutbildningen? Tänker man
säga att vi nu ska ha fler platser? Tänker man säga att
vi nu ska ha en inriktning mot förskolan?
Det hela verkar ju bli en onda cirkel. Kommuner-
na har inte pengar, och det finns för få pedagoger. Det
krävs krafttag. Jag hoppas att statsrådet klart och
tydligt kan beskriva den strategi som regeringen har
för att kunna lösa detta.

Anf. 7 GUNILLA CARLSSON i Tyre-
sö (m):
Herr talman! Jag tycker faktiskt inte att det här
duger om man ska få en förskola som fungerar, som
människor vill arbeta i och dit man med glädje kan
skicka sina barn varje dag. Maxtaxereformen har ju
haft de här negativa konsekvenserna. Då tycker jag
inte att det duger att, precis som statsrådet nu gör,
bara förvänta sig av kommunerna att de ska göra på
ett visst sätt.
Problemet är ju att man har tagit bort många möj-
ligheter för kommunerna att själva utforma sin barn-
omsorg. Barnomsorgen handlar om dagbarnomsorg
men kanske också om nattbarnomsorg. När det nu har
blivit en sådan styrning från staten, och när regering-
en vet bäst, lämnar faktiskt en del kommuner det här
åt någon annan. Följden blir att barnen blir lidande
och att vi tappar i kvalitet. Då går det ju inte att, som
regeringen, bara säga att det ska göras nya utredning-
ar av Skolverket. Jag tycker att verkligheten talar för
sig själv.
Statsrådet har också konfronterats med uppgifter
från kommuner som för att förbilliga omsorgen nu
väljer att sända in de riktigt små barnen i skolverk-
samheten utan att ha uttalade krav på kvalitet och
utveckling. Då tycker jag inte att man bara kan säga
att man har förväntningar på kommunerna, utan då
måste man faktiskt inse att reformen är felkonstrue-
rad. Den har alldeles för lite inslag av närhet till män-
niskorna.
Om vi ska få en kvalitetssäkring i den här delen
måste man kunna påverka själv. Det handlar om att
det ska finnas ett inslag av kvalitetsuppföljning. Det
innebär att det ska finnas mångfald i utövandet men
också möjligheter att lägga till på maxtaxan, så att vi
kan få den kvalitet som människor faktiskt förväntar
sig för att de med trygghet ska kunna använda barn-
omsorgen.

Anf. 8 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! När jag hörde statsrådets svar kom
jag att tänka på det som militären brukar säga: Om
verkligheten och kartan inte stämmer överens är det
kartan som gäller.
Verkligheten ser inte ut så som den som Lena
Hallengren beskrev. Den kanske gör det i undantags-
fall, men i de allra flesta fall har vi inte hög kvalitet i
dag. Det beror inte på att vi har dålig personal utan på
att barngrupperna är för stora.
Verkligheten i dag är att kommuner funderar på
att sätta in fyraåringarna i den vanliga grundskolan nu
när den allmänna förskolan införs - i vissa fall har
man redan bestämt sig för detta. De har redan gjort
det när det gäller femåringarna och funderar på att
göra det när det gäller fyraåringarna därför att de inte
klarar det på något annat sätt. Så ser verkligheten ut,
och det är ju den vi måste förhålla oss till.
Det är utifrån detta som jag ställde frågan om
statsrådet kunde tänka sig att använda de 1,2 miljar-
derna som finns avsatta i budgeten - för de finns ju
där - till att först se till att kvaliteten är hög och sedan
successivt införa den allmänna förskolan. Men svaret
på den frågan blev ett nej. Då vill jag gärna höra vad
statsrådet tänker göra i stället. Kommunerna har det
nämligen oerhört kärvt. Väldigt många kommuner
höjer skatten i år, även sådana som har försökt ligga
lågt. I min egen kommun, Nacka, kommer skattehöj-
ningen att gå till ett utjämningssystem som finns
mellan kommunerna. Det blir alltså inga extra pengar
till förskolan där. Det här är en rävsax för kommu-
nerna. Då kan inte det ansvariga statsrådet bara vältra
över hela ansvaret.
Barnen går inte i repris. När de här utvärderingar-
na är klara, som Skolverket ska göra ännu än gång,
har vissa barn redan hunnit igenom förskolan. Frågan
är vad som har hänt med dem när de som 1-3-åringar
har gått i barngrupper med upp emot 20 barn i varje
grupp.

Anf. 9 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Herr talman! God barnomsorg är också en fråga
för oss män. Det vill jag gärna påpeka. Det är trevligt
att många kvinnor debatterar detta, men det är en lika
viktig fråga för oss män.
Det som fick mig att begära ordet var emellertid
en helt annan sak. Det var som kommunal förtroen-
deman. Om statsrådet någon gång har suttit med ena
foten i varmt vatten och den andra i kallt vatten vet
hon att det genomsnittligt blir väldigt bra, men det
känns ändå väldigt olika på olika håll. Så är det också
med finansieringen av maxtaxan. Om man ser på
föräldrarna har det i de kommuner som har haft höga
taxor - jag bor själv i en sådan - varit bingo för hög-
inkomsttagarna. Det har också varit bingo för de
kommuner som har haft låga taxor och fått ett väldigt
bra statsbidrag. Kristianstad är en sådan kommun.
När statsrådet säger att maxtaxereformen är väl
finansierad stämmer det för ett genomsnitt. I många
kommuner har det blivit väldigt påfrestande för skat-
tebetalarna. Andra kommuner har det blivit mycket
bra för. Det måste man beakta när man talar om detta.
Det är väldigt farligt att använda genomsnittsvärden.
Vi har många kommunalpolitiker runtom i landet som
har en helt annan verklighet att arbeta med än den
som statsrådet Hallengren arbetar med.
Jag vill också säga något om en sak som de tidiga-
re talarna har varit inne på. Det är självklart att max-
taxereformen som sådan har skapat ökad efterfrågan
både på lokaler, vilket har krävt investeringar, och på
förskollärare. Det har inte funnits något samband
mellan tillgången på lärarna och den efterfrågan som
har uppstått. De har kommit i otakt.

Anf. 10 Statsrådet LENA HALLEN-
GREN (s):
Herr talman! Jag ska börja med att kort kommen-
tera Gunnar Andréns inlägg. När det gäller finansie-
ringen av maxtaxan var Kommunförbundet och rege-
ringen överens om att detta var det mest rättvisa sät-
tet. Kommuner som själva valt att ta in en högre skatt
och sänka sina avgifter skulle inte förlora på det.
Det framställs ofta som ett problem med den öka-
de efterfrågan av förskolan: Det är så många barn
som nu vänder sig till förskolan. Vi behöver inte
diskutera och träta om huruvida barngrupperna är för
stora. Jag tror att vi är helt överens om det. Det är inte
heller det som Skolverket ska utreda. Det som Skol-
verket utreder och återkommer med den 1 mars är om
det har skett någonting i samband med maxtaxan som
inte bara handlar om finansiering. Det gäller också
volymökningen, ökningen av antalet barn. Det är det
som Skolverket återkommer till, inte för att tala om
hur många barn det finns i varje barngrupp.
Eftersom vi ser att det är för många barn i varje
barngrupp vill vi göra en satsning under mandatperi-
oden. Vi har lovat att tillföra förskolan 2 miljarder
kronor för att anställa ytterligare 6 000 personer för
att barngrupperna ska minska och personaltätheten
öka. Vi hoppas att denna satsning ska kunna visa
resultat under 2004. Barngrupperna är för stora. Det
är inte det som det handlar om.
Sofia, i valrörelsen övergav ni det som Lena Ek i
Centern kallar den gamla hemmafrumodellen. Där-
med har ni i vissa delar anslutet er till Socialdemo-
kraternas familjepolitik. Däremot orkade ni inte
stödja vår politik med riktade statsbidrag till kommu-
nerna när det gällde mer personal i skolan. Vi har nu
som ambition att ge ett riktat stöd till kommunerna
för att stötta upp personaltätheten i förskolan. Stöder
Centerpartiet denna politik?
Det är svårt att utreda maxtaxan innan den har fått
verka. Jag avser att återkomma efter den 1 mars och
diskutera den ytterligare.

Anf. 11 SOFIA LARSEN (c):
Herr talman! Jag förstår utifrån vad regeringen har
gjort de senaste åren att det inte kan vara särskilt lätt
eller roligt att ta över situationen, varken när det gäl-
ler resurser eller förslag från regeringens sida. Det
vore ändå intressant att få höra den nya ministerns
tankegångar. Vad finns det för strategier framöver för
att kunna stärka kvaliteten?
Helt plötsligt fick vi höra att för de 6 000 perso-
nerna som ska in i förskolan under kommande period
- vad det nu är - ska man tillsätta 2 miljarder. Det har
vi inte sett i budgeten. Jag undrar när de två miljar-
derna kommer? Är det något nytt som man kommer
att lägga fram? Är det för att anställa dem, eller ska
det gå till studiemedel för att det ska kunna utbildas
fler? Det handlar ju om att inte hamna i den onda
cirkeln att kommunerna helt plötsligt kan anställa
men att det inte finns personal. Det är viktigt att det
finns pedagoger tillgängliga.
Vi har en tanke kring detta. Vi ökar antalet platser
på lärarutbildningen. Vi ser också till att kommunerna
får mer resurser.
Statsrådet försökte ställa ett par frågor till mig.
Jag svarar gärna på dem vid ett annat tillfälle. Just nu
är det jag som får möjlighet att ställa frågor.
Statsrådet kan egentligen inte svara på någon av
de enkla frågor som jag har ställt. Den ena var: Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att förstärka
personalresurserna till förskolan? Den andra var:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka
kvaliteten i förskolan? Det är två väldigt enkla frågor.
Det jag kan tolka som ett svar från regeringens och
statsrådets sida är att man tänker återkomma när man
har funderat klart på en lösning. Då ska man åter-
komma och säga om man har resurser och möjlighe-
ter att göra någonting. Detta borde man ha tänkt på
lite tidigare. Sätter man en stor reform i sjön måste
resurserna och framför allt strategin finnas där.
Återigen: Vilken är strategin för att vi ska få fler
pedagoger och öka kvaliteten i förskolan?

Anf. 12 Statsrådet LENA HALLEN-
GREN (s):
Herr talman! Jag upprepar att reformerna är fullt
ut finansierade. När det gäller satsningen på kvalite-
ten handlar det om 6 000 fler vuxna. Under perioden
avses naturligtvis mandatperioden. Jag hoppas att vi
ska se resultat under 2004. Det är mina korta svar på
frågorna.
I fråga om lärarrekryteringen har regeringen i
regleringsbreven gett högskolan en väldigt tydlig
signal om att särskilt beakta behoven av att utbilda
lärare till förskola, förskoleklass och fritidshem. Med
den nya lärarutbildningen går det inte att säga att man
utbildar sig till bara förskollärare. Därför håller vi på
att se över hur många som faktiskt söker, hur många
som kommer att examineras och hur många som
väljer inriktning mot tidiga åldrar. Det är en fråga för
varje högskola hur mycket man kan styra in mot
tidigare åldrar. De har genom regleringsbreven blivit
uppmanade att ta tag i det.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 2002/03:34 om åt-
gärder för att behålla och nyrekrytera personliga
assistenter

Anf. 13 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Kenneth Johansson har frågat mig
hur jag avser att ytterligare utveckla assistansrefor-
men och vilka åtgärder jag avser att vidta för att klara
rekryteringsbehovet av personliga assistenter.
Målet för handikappolitiken är att samhället ska
utformas så att människor med funktionshinder blir
fullt delaktiga i samhällslivet och får samma levnads-
villkor som andra. Syftet med personlig assistans och
assistansersättning är att stärka den enskildes möjlig-
het att leva ett självständigt och oberoende liv.
Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet,
större inflytande och bättre livskvalitet för personer
med omfattande funktionshinder. Regeringen anser
att det är mycket viktigt att intentionerna i assistans-
reformen vidmakthålls.
Alltfler personer beviljas assistansersättning. Un-
der 2001 hade 9 800 personer assistansersättning. I år
beräknas 10 600 personer ha assistansersättning, det
vill säga en ökning på ett år med 800 personer. I ge-
nomsnitt beviljades dessa personer 91 timmar assi-
stansersättning per vecka.
Som Kenneth Johansson nämner reformerades
reglerna för assistansersättningen den 1 januari 2001.
Från och med denna tidpunkt får de personer som
beviljats assistansersättningen före 65-årsdagen rätt
att behålla den. Samtidigt fick personer som förlorat
rätten till personlig assistans och assistansersättning
på grund av den tidigare åldersgränsen rätt att återfå
assistansen. I september i år hade 783 personer över
65 år assistansersättning.
Regeringen räknar med att utgifterna för assistan-
sersättningen kommer att fortsätta att öka flera år
framåt, bland annat till följd av att åldersgränsen
ändrats men även av andra skäl. Riksförsäkringsver-
ket konstaterade i en analys från förra året att de per-
soner som får assistansersättning bedöms tillhöra den
avsedda målgruppen. Ökningen av antalet personer
med assistansersättning och antalet timmar visade sig
bland annat bero på en ökad kännedom om reformen
- dels en kännedom om vad reformen kan ge i form
av självständighet och oberoende, dels en kännedom
om vilka krav som kan ställas på assistansens inne-
håll. De unga människor som vuxit upp med assi-
stansreformen vet vad rätten till assistans innebär och
ställer också krav därefter.
Den personliga assistenten spelar en nyckelroll i
förverkligandet av reformen. Det är avgörande att de
som beviljats rätt till personlig assistans också i
framtiden har möjlighet att rekrytera assistenter och
att de har möjlighet att aktivt påverka vem eller vilka
som anställs. I januari 2001 tillsatte därför regeringen
en arbetsgrupp som bland annat skulle analysera de
villkor som påverkar möjligheten att rekrytera per-
sonliga assistenter, såsom arbetsmiljö, arbetstider,
utbildning med mera. Arbetsgruppen skulle även
föreslå åtgärder för att motverka en framtida brist på
personliga assistenter.
Rapporten, Rekrytering av personliga assistenter,
inlämnades till regeringen i december 2001. Arbets-
gruppen valde att presentera sina förslag och bedöm-
ningar i nio punkter, en del mycket allmänt hållna och
andra mer precisa. Under våren remissbehandlades
rapporten, och sammanställningen visar att de allra
flesta remissinstanser ställer sig positiva till försla-
gen.
Arbetsgruppen ansåg att Föreningen JAG och In-
tressegruppen för assistansberättigade, IFA, är läm-
pade att hålla samman tre av förslagen. Dessa tre
förslag - utbildningens utformning för personliga
assistenter, vägledning och kunskapsunderlag till
arbetsgivare samt en informationssatsning om yrket
personlig assistent - har nu sammanställts till två
projekt. Projekten beviljades medel ur Allmänna
arvsfonden i augusti respektive september i år.
Vad gäller övriga förslag och bedömningar vill
jag nämna att arbetsgruppens förslag om uppföljning
och utvärdering med fokus på rekrytering ingår i det
uppdrag om kompetensförsörjning inom vård och
omsorg om äldre och funktionshindrade som rege-
ringen gett till Socialstyrelsen och nio andra myndig-
heter.
När det gäller förslagen om assistansersättning i
samband med vård på institution och i samband med
dödsfall bereds detta inom Regeringskansliet. Jag
avser att återkomma i dessa frågor, som till syvende
och sist handlar om den personliga assistentens an-
ställningstrygghet.

Anf. 14 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret på min
interpellation. Jag vill också passa på att hälsa stats-
rådet välkommen till viktiga arbetsuppgifter.
Lördagen den 9 november i år medverkade jag i
en debatt som Intressegruppen för assistansberättiga-
de, IFA, inbjudit till. Vi var flera representanter från
riksdagspartierna som fick del av deras kloka och
insiktsfulla åsikter. Vi fick också kunskaper om assi-
stansreformens stora betydelse och hur den fungerar,
och inte fungerar, i praktiken.
Jag var med i motsvarande debatt för fyra år se-
dan. Tyvärr upprepades i mångt och mycket samma
bekymmer och kritik nu som då. Det rör sig om att
assistansersättningens nivå inte hänger med kost-
nadsutvecklingen. Det är också hög omsättning och
svårt att behålla och nyrekrytera personliga assisten-
ter. Assistenternas dåliga löne- och arbetsvillkor och
behov av utbildnings- och kompetensutveckling togs
upp, liksom förslag om uppsägningslön i samband
med brukares dödsfall. Det är ett problem att det inte
utgår någon ersättning för den tid brukaren vistas på
institution, vilket skapar otrygghet hos såväl brukare
som assistenter.
Andra områden där tillämpningen ifrågasätts är
till exempel makars ansvar för hem och hushåll när
den ene har personlig assistent. Även barns rätt till
personlig assistent belystes. Det är ingen tvekan om
att tillämpningen i speciellt de två senare frågorna
skiljer sig över landet.
Problemen är kända. Förslag till lösningar finns.
Riksförsäkringsverket aktualiserade förslag för flera
år sedan. Den arbetsgrupp som statsrådet nämnde
tillsattes i början av 2001 och har lagt fram konkreta
förslag för att underlätta rekrytering av personliga
assistenter. Nästan ingenting konkret har dock ännu
hänt, vilket också bekräftas av svaret. Det är jag och
många med mig mycket kritiska till. Vi kan inte läng-
re nöja oss med ord. Det krävs handling. Och det är
allvar! Den mycket viktiga assistansreformen står
faktiskt och faller med tillgången på bra personliga
assistenter.
Fyra femtedelar av statsrådets svar beskrev mål,
hur uppskattad reformen är och hur den har utvecklats
hittills. Här behövs egentligen ingen diskussion, för i
de delarna är vi helt överens. Jag har i stället tre följd-
frågor som mer knyter an till mina interpellationsfrå-
gor.
1. Schablonersättningens nivå är ett bekymmer. Vi
vet att det har lagts fram förslag om en höjning
från Riksförsäkringsverket. Kommer den höj-
ningen?
2. Har inte statsrådet några idéer och visioner inför
framtiden om hur assistansreformen kan och bör
utvecklas?
3. Assistansersättningen i samband med vård på
institution och i samband med dödsfall är frågor
som bereds, svarar statsrådet. När övergår be-
redning till förslag och åtgärd?

Anf. 15 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman! Statsrådet Andnor! Alla anser vi att
assistansreformen är viktig och central för svensk
handikappolitik, så också vi kristdemokrater. Men det
finns också anledning till oro, och därför tycker jag
att det är väldigt bra att Kenneth Johansson har ställt
den här interpellationen och aktualiserat ämnet. Det
behöver resoneras väldigt mycket om assistansrefor-
men för att vi ska kunna hålla den vid liv och hålla
kvaliteten i reformen ute i kommunerna.
Den första frågan som Kenneth Johansson ställer
är hur statsrådet avser att utveckla assistansreformen.
Med anledning av den vill jag säga med skärpa att
många handläggare ute i kommunerna upplever att
det är oerhört svårt att tillämpa LSS när det gäller
psykiskt funktionshindrade. Därför beviljar man ofta
insatserna ute i kommunerna utifrån SOL i stället för
LSS. Vi vet också att det varierar mycket kraftigt
mellan olika kommuner om man tillämpar SOL eller
LSS. Hur mycket som beviljas den enskilde varierar
också, med många konflikter och överklaganden som
följd. Det leder också till att den enskilde upplever sig
orättvist behandlad, till och med utsatt och kränkt.
Man upplever att man inte får det man är berättigad
till.
Oklarheterna i tillämpningen för de enskilda
handläggarna i kommunerna underlättar inte, milt
sagt, samarbetet mellan dem som ska utföra tjänsterna
och de som är i trängande behov av exempelvis per-
sonlig assistent.
Herr talman! Jag undrar vad statsrådet Berit And-
nor avser att göra kring problematiken. Är det något
initiativ på gång för att underlätta tillämpningen i
kommunerna?
Interpellantens fråga 2 lyder: "Vilka åtgärder av-
ser statsrådet att vidta för att klara rekryteringsbeho-
vet av personliga assistenter?" Jag efterfrågar i likhet
med Kenneth Johansson mer av handling. Det är en
god lista från arbetsgruppens bok som kom för unge-
fär ett år sedan. Statsrådet aviserade också att ett par
projektgrupper är på gång. Men det måste till oerhört
mycket mer av verkstad, praktisk handling, för att
säkerställa att assistansreformen har ett rättssäkert
och realt innehåll framöver. Det är mycket bråttom
med åtgärderna för att vidmakthålla kvaliteten i re-
formen.

Anf. 16 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Låt mig börja med att säga till Ken-
neth Johansson och Ulrik Lindgren att jag uppskattar
den uppslutning som finns och den gemensamma
synen kring värdet av denna mycket viktiga reform.
Den är central och har oerhört stor betydelse för
människors möjligheter att leva ett självständigt och
oberoende liv, att göra det som både ni och jag tar för
självklart: att gå upp på morgonen, att äta, att kunna
gå till jobbet, att kunna ha en fritid - allt det görs
möjligt genom reformen. Det är en oerhört viktig
reform som vi kan vara stolta över. Det är en unik
reform sett i ett större perspektiv, både i Europa och
internationellt.
Det som nu framkommer i diskussionen från er
sida, att det är viktigt att värna kvaliteten och inne-
hållet, att stå upp för de funktionshindrades rätt i detta
sammanhang, är oerhört viktigt och värt att betona.
Så till de frågor som ställs. Det krävs handling,
säger Kenneth Johansson. Ja, jag delar den uppfatt-
ningen. Därav de konkreta beslut som har lämnats
från Arvsfondsdelegationen när det gäller beviljandet
av bidrag till IFA, Intresseföreningen för assistansbe-
rättigade, och Föreningen JAG, som direkt syftar till
att ge dessa organisationer möjlighet att ge bättre
information och kunskapsunderlag vid rekrytering av
personliga assistenter. De problem som Kenneth
Johansson lyfte upp känner vi väl till. Vi har, till-
sammans med dessa föreningar, gjort bedömningen
att de är bäst lämpade att ta hand om den delen av
rekryteringen och kompetensutvecklingen för denna
personal.
Schablonersättningens nivå är en fråga som just
nu bereds inom Regeringskansliet. Regeringen har för
avsikt att fatta beslut i denna fråga ganska snart. Jag
vill bara konstatera att vi har fått ett underlag och vi
värderar just nu nivån.
När det gäller visionerna inför framtiden vill jag
klart säga att för mig som socialdemokrat är grunden
för denna reform oerhört viktig, nämligen att alla
människor ska betraktas som likvärdiga. Vi måste se
till att slå vakt om reformens innehåll genom att till-
föra resurser, framför allt till kommunerna men också
till landstingen, för att de fullt ut ska kunna leva upp
till den del som ligger på deras ansvar i detta sam-
manhang.
Jag har för avsikt att återkomma när det gäller
rätten till assistans i samband med att man vårdas på
en institution eller i samband med att en vårdtagare
avlider. Min inriktning är att jag under första delen av
nästkommande år ska kunna återkomma, möjligtvis i
samband med tilläggsbudgeten. Det beror lite på hur
beredningsarbetet går. Avsikten är dock att kunna
genomföra dessa förändringar från halvårsskiftet
nästa år.
Det är bara att beklaga skillnaden i tillämpning
ute i kommunerna. Det är inte någon ny kunskap,
utan det är vi mycket väl medvetna om. Där måste vi
arbeta vidare gemensamt med information och ut-
bildning.

Anf. 17 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Reformen är oerhört angelägen och
viktig. Det är bra att vi är överens om det. Det är
också bra att det har tagits några beslut i vissa delar,
även om jag anser att det är för sent och för lite och
det går för sakta utifrån de behov som finns.
Riksförsäkringsverket har föreslagit en ökning av
schablonersättningen med 8,4 %. Jag tror och hoppas
att det kommer ett ställningstagande efter det besked
vi nu har fått. Jag hoppas att det blir ett positivt be-
sked så att inte förutsättningarna för de verksamma
försämras ytterligare.
Hur kan assistansreformen utvecklas? frågade jag.
Det var ganska tunt från statsrådet med visioner och
idéer. Jag har för Centerpartiets räkning redovisat
några områden inom assistansreformen som behöver
utveckling. Det handlar bland annat om att utreda de
psykiskt funktionshindrades rätt till personlig assi-
stans och deras behov av sysselsättning och daglig
verksamhet, att se över barns rätt till personlig assi-
stans samt tillämpningen av reformen när det gäller
makar där en har personlig assistans och ansvar för
hem och hushåll. Vi vill även se över hur personer
med så kallade kognitiva funktionshinder kan ges rätt
till daglig verksamhet. Vi vill utreda för- och nack-
delar med ett statligt kostnadsansvar för assistansre-
formen. Detta är frågor som jag och Centerpartiet har
aktualiserat i motioner i riksdagen. Utan att föregå
utskottsbehandlingen är jag hoppfull om att åtminsto-
ne delvis få förståelse för en del av de förslag som
lagts fram.
Jag vill ställa frågan hur statsrådet ser på ett stat-
ligt ökat ansvar. Det är inte lätt för många kommuner.
För framför allt många mindre kommuner är det sår-
bart i dag. Där har man inte möjligheter, och ska inte
heller ha det, att fatta något annat beslut än att bedö-
ma den enskildes behov. Det måste alltid gå först.
Men om det uppstår oplanerade behov, vilket det kan
och ska göra, betyder det för en liten kommun att det
blir svårt ekonomiskt. I allra värsta fall kan det gå ut
över den enskilde, även om det inte får hända.
Vi från Centerpartiet har tyckt att det är högst
motiverat att utreda möjligheterna att ta ett statligt
kostnadsansvar, så att inte den enskilde individen
med sina absoluta rättigheter kommer i kläm. Hittills
har vi fått ett negativt ställningstagande från majori-
tetspartiet. Jag undrar om det inte är dags att vi åt-
minstone kan se på för- och nackdelar med ett statligt
kostnadsansvar för assistansreformen, statsrådet. Det
skulle kännas angeläget att få det.

Anf. 18 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Den här reformen syftar till att ge
funktionshindrade full delaktighet i samhället, att
skapa möjligheter för funktionshindrade att leva det
liv som både jag och Kenneth Johansson tar för själv-
klart. Det är en oerhört viktig reform, och den bygger
på de värderingar som vi nu gemensamt slår vakt om,
nämligen människors lika värde, jämlikhet och full
delaktighet. Jag tycker att det är viktigt att betona
detta, och det är också vägledande för det fortsatta
arbetet med reformen.
Låt mig bara konstatera att detta är en reform som
ständigt ökar i omfattning när det gäller antalet per-
soner, antalet timmar per enskild person och också
kostnaderna för både staten och kommunerna.
Jag tycker att det är viktigt att betona kommuner-
nas ansvar för alla sina medborgare. Alla är, enligt
min uppfattning, fullvärdiga medborgare, oavsett om
man har ett handikapp eller inte. Det är min grundin-
ställning, och utifrån den har Socialdemokraterna i
stor samverkan och i stor enighet med de flesta parti-
er i denna riksdag utformat politiken inom detta om-
råde. Jag hoppas verkligen att det även i fortsättning-
en kan vara grunden för de överväganden som ska
göras i den här frågan.
Det är anledningen till min principiella tveksam-
het till att lyfta ut olika grupper från kommunernas
ansvar. Finansieringsfrågorna kan vi diskutera, och
ska vi diskutera, men i grunden handlar det om vilka
värderingar vi har, hur vi ser på människor, på indivi-
der. Vi måste föra diskussionen utifrån det.
När det gäller kostnaderna, och särskilt det faktum
att kostnaderna skiljer sig åt väldigt mycket mellan
kommunerna, vill jag bara konstatera att ett utred-
ningsförslag, som avser kostnadsutjämningen mellan
kommunerna, i förra veckan lämnades till Lars-Erik
Lövdén. Det är för mig obegripligt att vissa kommu-
ner i stort sett icke har några kostnader alls inom detta
område, medan andra har skyhöga kostnader. Jag
anser att det är mycket angeläget att kunna lösa detta,
och jag ser fram emot den diskussion som kommer att
bli följden när förslaget remissbehandlas. Det är vik-
tigt att vi får en bättre utjämning mellan kommuner-
na.
När det gäller de nio förslag som lämnades av ar-
betsgruppen vill jag säga, Kenneth Johansson, att
med de två återstående förslagen som jag ska åter-
komma till, troligen i samband med tilläggsbudgeten,
har vi bockat av de förslag som arbetsgruppen lämna-
de. Det tycker jag är att verkligen gå från ord till
handling.

Anf. 19 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag har i den här interpellationsde-
batten velat klargöra hur viktigt jag och Centerpartiet,
och de allra flesta i den här kammaren, tycker det är
att värna och utveckla assistansreformen genom att
göra det lättare att behålla och nyrekrytera de person-
liga assistenter som verksamheten står och faller med.
Jag tycker fortfarande, efter de svar som har gi-
vits, att det har gått för långsamt att genomföra vikti-
ga förslag. Dessa har funnits i flera år, om jag räknar
med de ursprungliga förslagen från Riksförsäkrings-
verket. Vi hade behövt se handling tidigare. Men jag
är också glad om åtgärder nu är på gång. Vi ska kri-
tiskt granska och, i den mån det behövs, också
komplettera med förslag för att få en försörjning av
personliga assistenter så att vi har en verksamhet som
fungerar väl.
Jag hade hoppats att statsrådet skulle ha en högre
grad av öppenhet när det gäller ett statligt kostnads-
ansvar. Jag är mycket väl medveten om att utredning-
en om kostnadsutjämning har lämnat sina förslag,
men den utredningen förvägrades av riksdagens ma-
joritet att också titta på för- och nackdelar med ett
statligt kostnadsansvar. Man ska inte vara så rädd för
att väga för- och nackdelar mot varandra. När det
gäller den principiella uppfattningen att man som
medborgare har sin hemvist i kommunen så är vi helt
överens om det. Det är en självklarhet också för oss i
Centerpartiet.
Jag hoppas att vi ska få till stånd åtgärder. Vi ska,
som sagt, i positiv anda kritiskt granska förslagen så
att reformen får fortsätta, och att den värnas på det
sätt som den är värd att värnas.

Anf. 20 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara under-
stryka den enighet som finns oss emellan om värdet
av assistansreformen. Det krävs insatser för att säkra
tillgången på personliga assistenter.
De frågor som ännu inte är lösta avser jag att åter-
komma till. Det handlar mycket om att skapa goda
förutsättningar för att i framtiden kunna rekrytera
personliga assistenter. En av de centrala frågorna för
de personliga assistenterna är anställningstryggheten.
Men naturligtvis finns det också en rad andra villkor
som måste uppfyllas. Jag tycker att vi har ett gemen-
samt ansvar att skapa goda villkor.
Slutligen vill jag nämna att det inte är av rädsla
som jag inte vill ta upp och diskutera det statliga
ansvaret på detta område, Kenneth Johansson. Tvärt-
om tror jag att det i grunden handlar om den syn jag
har på medborgarna, vilket jag nämnde tidigare. Jag
tror att det finns en stor risk i ett synsätt som innebär
att vi lyfter ut grupper, individer, från kommunernas
ansvar. Jag känner en stor tveksamhet inför detta. Det
står i strid med den inriktning av politiken som vi har
fört under de senaste 20 åren på både det här området
och på andra områden, nämligen att alla medborgare i
en kommun är fullvärdiga medborgare, och ska så
vara. Alla ska ha lika rättigheter och lika skyldighe-
ter. Den principen och den grunden tycker jag är
viktig att slå vakt om.
Vi kan återkomma till frågan om finansieringen
framöver, men låt oss först titta på det förslag som
lämnades i förra veckan. Låt oss avvakta remissom-
gången och därefter se vad vi ska ta fasta på och hur
vi ska jobba vidare för att utveckla verksamheten på
bästa sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM26 Information om kommissionens
meddelande om en kommande strategi för den
marina miljön KOM(2002)539 till miljö- och
jordbruksutskottet
2002/03:FPM27 Förordning om förbud mot tennor-
ganiska föreningar på fartyg KOM(2002)396 till
miljö- och jordbruksutskottet

9 § Anmälan om inkomna uppteckningar från
EU-nämndssammanträde

Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträde fredagen den 8 november
inkommit.

10 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU12
Finansutskottets betänkande 2002/03:FiU7
Skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU3
Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU2

11 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 22 november

2002/03:47 av Elina Linna (v) till statsrådet Morgan
Johansson
Utrikesfödda och folkhälsan
2002/03:48 av Elina Linna (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Public service-företagens ansvar för finskspråkiga
program
2002/03:49 av Börje Vestlund (s) till näringsminister
Leif Pagrotsky
Akallatunneln
2002/03:50 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Utbyggnaden av 3 G-nätet
2002/03:51 av Monica Green (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Kraftigare reaktion på brott mot barn
2002/03:52 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet
Berit Andnor
Studenters studiesociala situation
2002/03:53 av Krister Örnfjäder (s) till försvarsmi-
nister Leni Björklund
Skogsbrandsflyget
2002/03:54 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminis-
ter Thomas Östros
Friskolornas ekonomiska villkor
2002/03:55 av Hans Backman (fp) till socialminister
Lars Engqvist
LSS-lagstiftningen
2002/03:56 av Gunnar Hökmark (m) till statsminister
Göran Persson
Svensk försvars- och säkerhetspolitik
2002/03:57 av Per Bill (m) till statsminister Göran
Persson
Utredningars självständiga arbete
2002/03:58 av Sverker Thorén (fp) till jordbruksmi-
nister Ann-Christin Nykvist
Åtgärder mot överfiske
2002/03:59 av Mats Einarsson (v) till statsrådet Pär
Nuder
Författningsutredning
2002/03:60 av Hans Backman (fp) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Nybyggnation av E 4 på sträckan Enånger-Hudiks-
vall

den 25 november

2002/03:61 av Ana Maria Narti (fp) till kulturminis-
ter Marita Ulvskog
Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum
2002/03:62 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Boendeskatten
2002/03:63 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
försvarsminister Leni Björklund
Beredskapen för oljebekämpning i Östersjön
2002/03:64 av Karin Svensson Smith (v) till statsrådet
Ulrica Messing
Finansiering av kollektivtrafik i glesbygd

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 3 december.

12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 22 november

2002/03:171 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Migrantarbetares rättigheter
2002/03:172 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Konsekvenserna på hyresnivåerna av ett ökat bo-
stadsbyggande
2002/03:173 av Ulrik Lindgren (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisverksamheten i Dalarna
2002/03:174 av Anita Sidén (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Judiska skolan i Göteborg
2002/03:175 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Berit Andnor
Samordnad information om stödinsatser
2002/03:176 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Socialstyrelsens översyn av specialistkompetenser
2002/03:177 av Hans Hoff (s) till socialminister Lars
Engqvist
Sjukhussjukan
2002/03:178 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Undernäring hos äldre
2002/03:179 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Vård för asylsökande

den 25 november

2002/03:180 av Linnéa Darell (fp) till statsrådet Hans
Karlsson
Psykiatrins roll i kampen mot ohälsan
2002/03:181 av Marie Wahlgren (fp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Människor som arbetar på båda sidor av Öresund
2002/03:182 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan
O Karlsson
Sexindustrins intressen inom svenskt utvecklings-
samarbete
2002/03:183 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Skattebefrielse för stiftelser
2002/03:184 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Utvecklingen inom kriminalvården
2002/03:185 av Maria Larsson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Överträdelse av besöksförbud
2002/03:186 av Sven Gunnar Persson (kd) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
EU:s jordbrukspolitik
2002/03:187 av Veronica Palm (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Partiinformation inom SVT

den 26 november

2002/03:188 av Johnny Gylling (kd) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Den organiserade pälshandeln
2002/03:189 av Tuve Skånberg (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Skolans värdegrund
2002/03:190 av Kenneth Johansson (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Närpolisverksamheten i Dalarna
2002/03:191 av Torsten Lindström (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polismyndigheter över flera län
2002/03:192 av Carl-Axel Johansson (m) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Torskfiskestopp

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 3 december.

13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 25 november

2002/03:109 av Eva Flyborg (fp) till försvarsminister
Leni Björklund
Könsneutral mönstring och värnplikt
2002/03:114 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Leni Björklund
Avveckling av terrängbil modell 11

den 26 november

2002/03:172 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Konsekvenserna på hyresnivåerna av ett ökat bo-
stadsbyggande

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 3 december.

14 § Kammaren åtskildes kl. 15.09.

Förhandlingarna leddes av talmannen.